Vems idé var det att starta Mino?
Benjamin: ”Jag och Oliver har alltid pratat om att försöka hitta de där speciella råvarorna som inte finns i Sverige. Att köpa in vår egen orecchiette eller cacioricotta när vi blir äldre. Vissa pastasorter och råvaror som är helt självklara för mig och Oliver när vi lagar mat saknas i hyllorna och är inte tillräckligt kommersiella. Man hittar dem inte eller måste köpa dem dyrt i saluhallar. Så vi bestämde oss för att köra och sa att om vi ändå ska göra det här som syskon så måste syrran vara med också. Hon har bra erfarenhet.”
Bianca: ”Jag kunde bidra med min erfarenhet av entreprenörskap.”
Oliver: ”Det här har varit en idé från oss syskon sedan jag var elva bast. Sedan hade vi vårt första officiella vuxna möte för två år sedan där vi ville undersöka om det här faktiskt gick att genomföra.”
Bianca: ”Under årens lopp när alla utvecklas på var sitt håll i sina olika karriärer har vi känt att vi velat investera mer tid och kärlek i varandra. För vi har väldigt stor respekt för varandra. Det här är någonting som vi vill kunna ge vidare till våra barn som förhoppningsvis kommer att bli lika tajta som vi är. Vi jobbar inte med utfrysning, utan snarare tvärtom, i vår lilla syskonskara. Det är bara vår lillebror Theo som är lite utfryst just nu.”
Benjamin: ”Han får börja jobba på lagret.”
Oliver: ”Ingenting är gratis i livet.”
Benjamin: ”Han har lite att lära när det kommer till italiensk matlagning för han är inte halvitalienare som vi.”
Ni kommer från en lång tradition av att jobba ihop med sina syskon. Pappa Emilio och farbror Vito hade en popduo och samarbetade som dansare och koreografer. Mamma Pernilla och morbror Niclas gjorde tv-program och shower som ”Nicke & Nilla”.
Oliver: ”På gott och ont. Det har inte alltid lyckats.”
Bianca: ”Vi är här för att bevisa för familjen och vår kommande generation att det faktiskt går att jobba med sina syskon om man bara vågar släppa lite på egot.”
Oliver: ”Ja, det kanske har varit lite väl mycket ego som har stått i vägen om man kollar på hur familjen har skött saker och ting. Här vill vi att Mino står i centrum.”
Benjamin: ”Jag vill dock tillägga att Mino står för Benjamino. Så det är döpt efter mig. Jag har också mest procent i bolaget, men det vet inte de om.”
Hur mycket har ni tjafsat hittills?
Oliver: ”Förvånansvärt lite. Det är extremt mycket närmare till irritation när det är syskon som samarbetar. Men jag skulle säga att vi har kommit varandra närmare varandra än någonsin sedan vi startade Mino för två år sedan. Fast så fort vi inte pratar Mino börjar vi tjafsa.”
Vilket är det vanligaste samtalsämnet på era söndagsmiddagar?
Oliver: ”Vi har bara tre stycken. Benjamin, tar du dem?”
Benjamin: ”Mat, musik och movies.”
Vem av er är bäst på att laga mat?
Oliver: ”Det beror på vad vi ska laga.”
Bianca: ”Här backar jag 100 procent. Benjamin och Oliver är bäst, men de har helt olika stilar. En söndagsmiddag hade jag hellre velat äta hos Oliver eftersom han har djupare smaker och lagar varm och trygg mat, medan Benjamin har en krispighet och fräschör i sina smaker, så honom äter jag gärna hos en onsdag.”
Vem är bäst på business?
Benjamin: ”Bianca.”
Oliver: ”Bianca är mest inkörd där.”
Bianca: ”Jag tror att business handlar mycket om kommunikation och att förstå kunden och där kanske jag är bäst på att veta hur man långsiktigt ska bevara en kund. Fast egentligen tror jag att varken jag, Benjamin eller Oliver är särskilt business-aktiga. Vi hatar siffror och är väldigt artistiska i vårt entreprenörskap.”
Benjamin: ”Vi utgår alltid från vad vi själva vill ha. Det tror jag är essensen av att jobba med kultur – att utgå från sig själv.”
Vilken är er bästa restaurangupplevelse?
Benjamin: ”När jag var 14 år och åt på Buddakan i New York med Oliver. Jag vet inte hur bra Buddakan är i dag, men det var första gången jag upplevde Asian fusion. Vi åt bland annat edamame-dumplings som låg i en edamame-buljong. Det var även första gången jag åt black cod. Till efterrätt åt vi en bananpudding med whiskyglass som var helt brutal. Det är ett av mina bästa matminnen.”
Oliver: ”L’Orologio i gamla stan i Taranto där vår farfar kommer ifrån. Jag hade fått det som rekommendation, och när jag kom dit såg krogen ut som skit med sjukhusbelysning. Den dyraste rätten på menyn kostade nio euro, det var caprese eller friterad bläckfisk. En liter vin kostade tre euro. Samma med pastan – tre euro. Men det var så sinnessjukt gott att vi var tvungna att gå dit och käka lunch dagen efter. Hela den där känslan att det var så billigt men ändå helt absurt gott var fantastisk.”
Benjamin: ”Syrran har sin starkaste mat-upplevelse varje gång hon äter på restaurang. Allt är alltid det bästa hon någonsin ätit.”
Bianca: ”Senast var när jag och Benjamin var på Wedholms Fisk. Helt otroligt.”
Benjamin: ”Bianca åt en sole meunière.”
Finns det någon mat ni absolut inte äter?
Benjamin: ”Svenska tacos.”
Bianca: ”Jag kan inte äta råa saker som sushi, råbiff eller ostron.”
Oliver: ”Jag käkar det mesta, man jag kan inte dricka bubbel. Champagne, prosecco, cava, ingenting.”
Bianca: ”Inte jag heller. Vi gillar inte läsk eller godis heller.”
Var äter man Sveriges bästa pizza?
Bianca: ”800 grader på Söder.”
Oliver: ”Japp.”
Benjamin: ”Och Babette.”
Vart går ni när ni vill lyxa till det?
Benjamin: ”Wedholms Fisk.”
Bianca: ”Astoria.”
Oliver: ”Jag har alltid velat gå till Wedholms, men det har aldrig blivit av så jag säger väl Astoria jag med.”
Bästa dejtstället?
Bianca: ”Teatergrillen.”
Oliver: ”Nej, då hade jag velat gå till ett hål i väggen som Mormors Dumplings för att ta ner fötterna på jorden.”
Bianca: ”Jag vill ha festlig stämning.”
Vad beställer ni som sista måltid på death row?
Benjamin: ”Är jag sjuk i huvudet om jag säger kinabuffé? Gärna från Victory som är en kinakrog i Palma.”
Bianca: ”Jag vill ha en saftig focaccia med mycket smör och äggröra och bacon.”
Benjamin: ”Jag byter till en spagetti carbonara.”
Oliver: ”Nonnas pasta shoutte. Det är min barndom på en tallrik.”
Syskonen Oliver, Bianca och Benjamin Ingrosso är aktuella med varumärket Mino som gör italienska mat- och köksprodukter. Först ut är pasta och burktomater. Läs mer om Mino här.
