Den rullar finfint, Sveriges genom tiderna mest utskällda bil. Anders Svensson glider upp på Götabergsgatan i Göteborg, junisollen halstrar genom vindrutan och i radion spelas Måns Zelmerlöws Heroes på en hitkanal med FM-suffix.
– Det är ju en Volvo V60. Jag var sugen på en XC60, men det fick jag inte välja för det var för dyrt för dem.
V60:n fick stor uppmärksamhet när den avtäcktes på fotbollsgalan 2013. Anders Svensson hade slagit nytt rekord för flest antal spelade landskamper (148) och skulle uppmärksammas av Svenska Fotbollsförbundet. Karl-Erik Nilsson och gänget tyckte det var en god idé att ge Anders – likt en lotterivinst Leif ”Loket” Olsson halat ur den berömda tunnan – en bil!
Problematik uppstod. Problematik som dessutom förhöjdes ytterligare av det faktum att Therese Sjögran satt i samma lokal med ett lika färskt landslagsrekord på damsidan och inte tilldelades så mycket som en brödrost.
Historiebeskrivningen kan dock korrigeras något: Anders Svensson fick inte någon bil. Han fick ett leasingavtal.
– Jag var chockad, glad och stolt när förbundet sa att de skulle ge mig en bil. Men sedan gick det tydligen inte att bara ge bort den av skatteskäl så jag skojar inte om jag säger att jag betalar över 2 000 spänn i månaden: skatten, någon service på 500 och så är den försäkrad i Stockholm, i och med att den står på förbundet, och där är det mycket dyrare. Jag får köra den i tre år. Det är en bra leasingdeal men det känns fortfarande konstigt när folk hånar mig som om jag fått en helt gratis bil.
Han parkerar utanför restaurangen Pinchos, ett kitschpalats som serverar smårätter med både nysvennig (sashimi, quesadilla, dumplings) och pursvensk (plankstek, kebabrulle, marängsviss) touch och där alla beställningar sker via en app.
Anders Svensson, 39, är uppvuxen i Göteborg och bor fortfarande här, men spelar som bekant fotboll i Borås och Elfsborg. Dessutom extraknäcker han som expertkommentator vid Sveriges EM-kvalmatcher. Ett extraknäck han möjligen kan lägga ännu mer tid på framöver då det är ”95 procent” säkert att han lägger skorna på hyllan efter säsongen.
De fem procenten som skulle kunna få dig att inte lägga skorna på -hyllan – vad består de i?
– Det är om det skulle dyka upp något som framför allt ekonomiskt inte går att tacka nej till.
Men att spela vidare i Allsvenskan, den dörren är stängd?
– Det är klart att om vi skulle vinna SM-guld och det blir en jättemöjlighet att behålla alla spelarna och kvala till Champions League nästa år… Men samtidigt är det rätt fantastiskt att sluta med ett SM-guld också.
Det är bara några dagar sedan du expertkommenterade Sveriges 3–1-vinst mot Montenegro. Är det en karriär du tänker satsa vidare på?
– Vi har bara avtal över det här kvalet. Jag hoppas ju på en fortsättning. Jag tror själv att jag kan bli bättre om jag får göra det lite oftare.
Var du ute med laget efter matchen?
– Nej, men jag åkte till landslagets hotell och tog någon öl där med killarna. Jag känner många av dem fortfarande.
Vilka umgås du med där?
– Det är väl Sebastian Larsson, Granqvist, Lustig. Hysén, men nu har inte han varit med på sistone.
Får du själv gliringar från spelarna nu när du anslutit dig till the enemy?
– Nej. Men vissa situationer är svåra. Med Zlatan är det väldigt, väldigt svårt. Om jag kritiserar Zlatan gör tidningarna en stor grej av det och då vet jag att de kommer stå i mixed zone och säga: ”Anders Svensson sågade dig.” Utan att ge hela bilden. Det är något jag bär med mig, för jag vill fortsätta kunna åka upp till hotellet och träffa spelarna.
”Han sa att det berodde på att jag gått upp från 8,5 till 9 kroppsfettprocent”
* * *
Det blev kaoz när du häromåret sa i en intervju att landslaget skulle bli bättre den dagen Zlatan slutar.
– Han är fortfarande den bästa vi någonsin haft, och vi kommer troligtvis aldrig att få någon så dominant igen, men det är också ett problem att alla andra lämnar över ansvaret. Och en del är lite rädda för -honom. Många som kommer upp ser -honom som sin stora idol. Det kan låsa en del, att man passar honom och vill att han ska lösa det. Sveriges styrka har alltid varit att man är ett bra lag. Sen ska man inte vara rädd för Zlatan. Visst, han kan vara hård men det är för att han ställer höga krav och vill att man själv och laget ska bli bättre.
Jag tolkar det som att du snarare vill stå upp för de andra spelarna än klanka ner på Zlatan.
– Ja, jag tycker att man pissar lite på de andra spelarna. Många har skrivit krönikor om att det inte är någon mening att följa landslaget när Zlatan slutar – men Sverige var rätt bra på landslagsfotboll innan honom också. Jag tror fortfarande att landslaget kan bli bättre när Zlatan slutar. Därmed inte sagt att han borde sluta nu och att Sverige skulle vara bättre om han inte var med.
Fast… det är väl exakt det du säger?
– Nej, men jag tror det kan bli bättre sen. Titta när vi mötte -Portugal: de har bra spelare överlag, men han (Ronaldo) gjorde fyra mål, var i extrem form. Men när han var i lite sämre form i VM gick det inte alls bra. Det är farligt att tänka ”han fixar det”.
Så om du var förbundskapten i dag hade du mönstrat ett lag utan Zlatan?
– Inte nu. Det går inte. Nej, nej. Man kan inte ta bort den bäste spelaren, men man får försöka hitta ett system och spelare som passar runt honom. Det kan nog bli lättare att vara förbundskapten efteråt för det är svårt med en så stor spelare också.
Blev det kymigt mellan dig och Zlatan efteråt?
– Nädå, vi träffades -ganska omgående på hotellet, efter att han slagit målrekordet, och tjinxade på varandra. Zlatan är luttrad och kan medierna. Då är det kyligare med Erik, han är känsligare mot kritik.
Ja, där har du också haft lite synpunkter.
– Under en period när mittbackarna kritiserades mycket fick Erik en fråga om att ringa in Mellberg igen och sa att han skulle överväga det. Det tyckte jag var rätt hårt mot de spelare vi har och det uttryckte jag. Man borde ge de spelare vi har självförtroende i stället.
Sånt måste du väl kunna säga?
– Ja. Och jag sa det till honom också. Men han blev arg på mig då för det blev kritik mot honom – och det kan jag förstå. Jag är lite frispråkig ibland, men mitt syfte var ju bara att försvara de andra spelarna.
Han verkar tunnhudad.
– Ja, lite. Han är en känslomänniska och tar åt sig. Så var jag också när jag var yngre: man vill att alla ska älska en. Men det kommer alltid att finnas folk som tycker att man är värdelös. Jag upplever att Erik gärna vill försvara sig när han får kritik, men det går inte att ta alla de striderna. Man får bara acceptera: ”Okej, du tycker inte om mig, du tycker jag gör fel. Tough luck.” Rent resultatmässigt har Erik gjort det bra också. Han borde vara trygg i sig själv och låta folk tycka.
I Olof Lundhs podcast kritiserade du petningen av Oscar Wendt vilket jag också förstått fått följder.
– Ja, då blev det frostigt när jag träffade Erik. Det var dels den här mittbacksgrejen och dels det här med Oscar. Han hade inte lyssnat på podden utan bara läst det som tidningarna plockat ut. Lyssnar man på den förklarar jag ganska utförligt.
Vad exakt säger Erik i de här situationerna du kallar ”frostiga”?
– Han blir väldigt känslosam, väldigt besviken på mig. Han kunde inte förstå hur jag kunde säga de här grejerna. Men det finns en sak i podden som jag ångrar: jag fick frågan om vem som pratade mest med spelarna, Erik eller Lagerbäck. Jag sa att Erik tog fler samtal men inte alltid var ärlig. Sen gick Olof in på någon annan fråga och jag fick inte utveckla det. Det framstod bara som att jag kallade Erik för en lögnare.
Utveckla nu då.
– Det finns ett exempel när han petade mig och gav en jättejättemärklig anledning.
Vad sa han då?
– Han sa att det berodde på att jag gått upp från 8,5 till 9 kroppsfettprocent, vilket kändes som bullshit. Han borde bara ha sagt: ”Rasmus Elm är i sitt livs form och jag vill ha in honom.” Det var precis innan Rasmus flyttade till Ryssland, han var grym i AZ och outstanding hela samlingen. Jag och Kim hade startat mot Ungern matchen innan och inte imponerat.
Har ni pratat om det här efteråt?
– Ja, men när jag tog upp det med honom senast ljög han mig rakt upp i ansiktet: ”Det har jag aldrig sagt!” ”Jo, Erik, du sa det.” Då tycker jag: säg som det är i stället.
Hur lämnade ni det senast?
– Han var upprörd: ”Jag är så besviken.” Jag försökte förklara igen, men sen blev jag trött på honom för han vägrade titta mig i ögonen.
”Det verkar inte som att han vill prata med mig”
* * *
Konverserar ni?
– Vi skakar hand. Jag träffade honom på hotellet efter matchen nu, men vi har inte pratat med varandra sedan dess.
Man kan tycka att du nästan blivit lite kantstött under hans regim. Inte minst med petningen mot Ukraina i öppningsmatchen i EM 2012. Sedan deklarerades det att du inte längre var en 90-minutersspelare, men under det efterföljnande VM-kvalets gång gjorde du dig nästan omöjlig att peta.
– På slutet i alla fall, ja. Det som var bra är att jag kanske ändå fick lite kredd och i slutet av landslagstiden fick visa upp att
jag faktiskt var en bra spelare. Men jag tyckte framför allt att det blev lite märkligt på slutet. Jag spelade mot Österrike hemma, Irland borta, där gjorde jag 2–1-målet, och Kazakstan borta. Vi vann de tre matcherna. Sedan blev jag petad mot Tyskland – förlust. Petad mot Portugal i båda matcherna – förlust. Därmed inte sagt att det nödvändigtvis gått bättre om jag spelat.
Det var första gången det funnits en ”In med Anders”-opinion.
– Nästan lite åt det hållet. Men Erik gjorde det ganska klart att satsa på framför allt Rasmus och Kim och jag kan inte säga att det är fel heller för de är yngre än mig och otroligt duktiga fotbollsspelare. Sen fick de kanske inte ut allt tillsammans i landslaget.
Trots att du är en av få som presterat på en relativt hög och jämn nivå i landslaget över tid känns det som att du alltid hängt löst. Det har ständigt funnits en motståndsrörelse. Frisyrhån och smeknamn har avlöst varandra – och så fort det kommit fram en ny innermittfältare vill opinionen ha ut Anders Svensson. Du borde vara en nationalklenod men har delvis behandlats som en driftkucku.
– Till viss del har det väl varit så. Det var en jobbig period mitt i landslagskarriären, jobbig både för mig och Kim. En av oss skulle starta och om inte resultatet var bra och man inte varit markant bättre än alla andra på plan så blev man utbytt. Det är rätt svårt att prestera med den pressen. Det räcker med att man ser: ”Okej, nu är Kim uppe och värmer, då har jag tio minuter på mig att göra något spektakulärt, annars blir jag utbytt.”
Hur upplevde du egentligen Afton-bladets ”In med Kim”-kampanj?
– Klart det inte var roligt. Det började redan 2004. Vi hade precis slagit Bulgarien med 5–0 i premiären, jag hade spelat Zlatan fri i djupled som passat Ljungberg till 1–0 och sedan hade jag spelat fram till Henkes 3–0. Efter matchen fick jag två frågor från Aftonbladet: ”Tycker du att du förtjänade att spela från start?” och ”Vad tycker du om att 90 procent av folket ville se Kim i stället?” Då tog jag åt mig och blev besviken. Sen kulminerade det 2006.
VM i Tyskland, när du petades efter Trinidad/Tobago-matchen.
– Och när jag blev utbuad av de svenska fansen på träningen efteråt. Jag kan tycka att man kanske skulle blåst av den träningen som ledare och kickat ut folk. Men det var ingen lätt situation för Lasse och Tommy heller, de hade inte varit med om det innan.
Vad sa de?
– Vi hade något samtal på hotellet efteråt för då mådde jag ganska dåligt psykiskt. Och var väl, egentligen, nära att åka hem från VM.
Så pass?
– Ja. Jag pratade mycket med Marcus Allbäck som jag delade rum med. Han sa att jag skulle knyta näven och köra på. Men jag fick inte spela en enda minut till efter det. Vilket kändes tråkigt. Det var inte så att vi spelade bländande sen heller.
Landslaget är mycket profilsvagare jämfört med hur det var för 7-8 år sedan. Dagens landslagsspelares största claim to fame kommer att vara att de var samtida med Zlatan. Det är det de får prata om i resten av sina liv. Det byggs inga andra historier vid sidan av Zlatan.
– Nej, de andra har knappt biroller ens, de är nästan statister. Det är tråkigt, för det är många duktiga fotbollsspelare. Men det blir ett extremt fokus, från motståndare, medier och till viss del Erik som också bygger upp det emellanåt.
Märkte du av en förändring när Ljungberg och Henke försvann och han blev den enda stora världsstjärnan?
– Lite kanske. Det var mer uppdelat innan, en spänning mellan honom och Ljungberg, och även mellan Mellberg och Ljungberg, som man kunde uppleva. Men när Ljungberg slutade fanns det ingen sådan riktig spänning kvar.
Hur syntes sprickan mellan Zlatan och Ljungberg?
– Det var situationer där det var uppenbart att de inte älskade varandra. Det fanns en professionell respekt, men en personkemi som inte klickade helt. Ljungberg hade ju lite speciella grejer för sig också. Det som störde mig var att han alltid var sen, att man alltid fick vänta på honom. Det är lite respektlöst. Men det var sån han var.
Du och Allbäck var alltid nära. Är ni det fortfarande?
– Nej, vi har ingen kontakt. Det är lite tråkigt, men det har blivit så sedan jag slutade i landslaget. Eller, framför allt, sedan det blev lite krystat mellan mig och Erik.
Fan, ska du inte bara ta en öl med Hamrén och reda ut det så ni kommer vidare med era liv?
– Jag tycker att jag har försökt, men det verkar inte som att han vill prata med mig. Då tar jag hellre en öl med Jörgen Lennartsson och pratar ut med honom eftersom han verkar tro att det var jag som fick honom sparkad från Elfsborg. Jörgen tycker jag väldigt mycket om som person.
Vad har Erik Hamrén för styrkor?
– När Erik kom tyckte jag att han var väldigt frejdig. Det handlade mycket om mod, hellre våga försöka och misslyckas. Det höll i sig fram till Hollandsmatchen och den första riktigt tunga smällen. Det blev en oerhörd kritik i medierna mot laget och spelet och efter det blev det bara mer och mer försiktigt och tillbaka till det gamla: spela säkert, minimera misstagen, jobba hårt, ligga rätt. Där försvann egentligen hans största styrka, just det där att visa mod. Klart att han jobbat på en hög nivå så han besitter en del taktisk kunskap och erfarenhet också. Han är extremt noggrann om man tittar på kost och så.
Det verkar vara hans grej.
– Ja, han är lite besatt av det.
Känns inte som landslagets business?
– Jag tycker inte heller det, men det var bra för oss som spelar i Allsvenskan. Kostgubben kom in och hjälpte mig att hamna på en mycket bättre nivå fysiskt. Jag vet inte. Det är svårt att hitta en massa styrkor. Jag tror att han kanske gör sig bättre på klubblagsnivå. Det är en otrolig press att vara förbundskapten, mycket kritik, och han har lite svårt för kritik.
Går det en dag utan att någon kallar dig ”Taco”?
– Ja, om jag inte träffar folk.
Jo.
– Men om det är folk som inte känner mig ropar de ofta det.
Hur förhåller du dig?
– Det beror lite grann på tonen. Någon kom fram och skulle försöka håna mig: ”Ey, Taco! Du äter tacos, du gillar tacos!” Bara: ”Ja?” Han: ”Fan, du gillar tacos!” ”Ja. Gör inte du det?” ”Eh… jo.” ”Okej.” Sen var det dött.
Jag tror ju på allvar att det smeknamnet har bidragit till att fläcka ner ditt legacy och även ditt – detta vidriga begrepp – personliga varumärke. Folk tar dig mindre på allvar på grund av det.
– Men är det ett negativt smeknamn?
Det är ju inget hedrande smeknamn. Tacos är den svennigaste symbolen vi har och smeknamnet etablerades också under en period då folk ifrågasatte din fitness.
– Jag har inte reflekterat över det. Som jag äter tacos är det inte så onyttigt heller. Folk har guacamole och gräddfil och grejer, men jag har inte det.
Kan du ställa dig och brassa tacoköttfärs vid spisen utan att se dig själv utifrån och tänka ”ja, här står jag brassar tacoköttfärs”?
– Absolut. Sedan om det är min favoritmat vet jag inte. Jag är väldigt svag för såna korta revben. Men jag tar det väldigt mycket med en klackspark. Jag spelade något managerspel på datorn och döpte till och med mitt lag till FC Taco.
Det är ju en gyllene ekonomisk era för fotbollsspelare nu. Glenn Hysén fick stämpla efter karriären medan det i dag räcker att vara Ola Toivonen för att bli ekonomiskt oberoende. När kom du in? Hur mycket har du lagt undan?
– Klart att det är mer -pengar nu. Det är något som man, om man bara bryr sig om pengar, skulle kunna vara irriterad över: spelare som jag tycker varit betydligt sämre än jag har tjänat betydligt mer. Samtidigt har jag värdesatt andra saker mer än pengar, som trygghet och att bo med min familj. Om det är så att jag inte vill jobba – vilket jag vill – kan jag ändå klara mig och leva gott.
Är du lite hemtam eller?
– Tror det. Jag är nog ganska trygg. Fast jag trivdes väldigt bra i England.
Om du berättade allt du visste om alla medspelare du haft genom åren, hur många äktenskap skulle du spräcka?
– Det är nog inte så många.
Du ljuger.
– Visst, det kan nog bli några. England var ju väldigt speciellt. Jag blev helt chockad när vi var på träningsläger första året och en spelare hade olika telefoner. Han hade till och med en tjej som bara höll sig på hotellet när vi var och tränade, en engelsk tjej som åkt ner och som, ja, inte var hans fru. Det var lite annorlunda.
Vi måste kunna enas om att det är svinmycket otrohet inom fotbollen.
– I England framför allt. Här ser jag ingenting av det. Gordon Strachan kom in under min första Southamptonsäsong och tog bort det här med julfesterna. Det hade varit roligt att få uppleva för jag var ändå singel då. Man hörde grejer som var helt sjuka: att någon gick runt och delade ut biljetter till snygga tjejer på stan. Jag fattar inte att fruarna inte förstår. Om det är en jättefest på det finaste, största hotellet i stan, och fruarna inte är välkomna, men random tjejer är det, då måste de väl fatta?! Men det känns som att merparten accepterar det så länge de inte blir förnedrade.
Tyst diplomati.
– Lite så.
Ser du en tränarframtid efter karriären?
– Inte på heltid. Jag har många vänner som har barn i samma åldrar som planerar sommarsemestrar och åker på skidresor och det lockar. Jag vill inte vara så uppbunden längre. Däremot kan jag tänka mig att gå utbildningar och jobba i en tränargrupp. Jag skulle gärna jobba med landslaget också, men då måste det vara en tränare som inte hatar mig.