Rättegången mot Viktor Bout: Tjallaren och hjältinnan

Majsan Boström arbetar på ett reportage om Viktor “Lord of war” Bout. Nu åtalas han i New York. Majsan är på plats och rapporterar om rättegångsdramat och visar hur man gör för att jaga en intervju med världens värsta vapenhandlare.

Under rättegången som alltmer börjar kännas som ett “lost battle” för Viktor Bout råder inga tråkiga stunder. Inte ens när de spelar dålig-kvalité wire tap efter wire tap från möten i Curacao, Rumänien, Danmark och Thailand.  I vittnesbåset sitter nu “Carlos”, en informatory avlönad av DEA som har smyginspelat alla samtal på telefon, Skype och vid möten runtom världen med Bout och hans kumpan Andrew Smulian. Bara en sån sak att man får titta på en hemlig, betald informatör, som dessutom inte är någon duvunge får det hottaste Law & Order-avsnittet att blekna i jämförelse. Vad “Carlos” heter på riktigt får man inte veta, fast han sitter där livs levande och inte direkt ser ut som någon Colombian (han liknar faktiskt Lenin). Vad man däremot fått veta är att han fick 250 000 dollar i lön för Bout-uppdraget.

– Ser du Viktor Bout någonstans här i rättssalen, frågar Ralph Lauren-modellen, ojdå, åklagaren menar jag.

– Si, senor, svarar Carlos.

– Yes, sir, säger tolken.

Ett laddat ögonblick uppstår då Carlos nickar mot försvarsbänken och hans och Viktors blickar möts.

Sakta men säkert rullar historien upp, planerna för vilka vapen det gäller, priser, var man kan flyga stora plan under radar, hur man skulle fixa fram End user certification (som säger att vapnen ej ska säljas vidare) genom högt uppsatta politiker kartor och platser där tonvis med vapen skulle droppas med combat-fallskärmar. Bout erbjuder sig till och med att skaffa fram militärproffs för att träna upp FARC. Och allt finns på band…

– Let’s go to war”, hör man Viktor Bout säga.

De får spela om den delen flera gånger för juryn är osäkra på om de hört rätt, work eller war? Det är war. Det är spiken i kistan.

– Kommer försvaret kalla något vittne, frågar domaren vid en paus och det är underförstått att hon undrar om Bout själv kommer att ta vittnesbåset.

– Nej, svarar försvarsadvokaten så tyst att han får upprepa sig.

Vi på pressbänken utbyter menande blickar.

Försvarsadvokaten klamrar sig fast vid halmstrået:

– Viktor Bout har bara skött sin flygtransportfirma; en taxichaffis börjar väl inte fråga sina kunder vad de har i väskorna, heller?

Vid det här laget har jag blivit bekant med allt pressfolk (fast jag hänger mest med ryssarna) och aktivisterna som dykt upp dag efter dag för att bevaka spektaklet. Vi ses på lunch, tar en drink efteråt och utbyter erfarenheter och teorier i ett slags kamratskap som bara uppstår då man jobbat på samma story ett tag. Fast man delar förstås inte allt.

– Han exploaterade ryska piloter som fick flyga odugliga plan för 30 dollar i månaden. Jag har själv inspekterat massor av dem och har talat med hans anställda. Sex av dem kraschade inte långt senare, med last och besättning.

Informationen kommer från en tjej som jag inte hunnit prata speciellt mycket med, Kathi Lynn Austin, presenterade sig som bloggare för CNN, men visar sig till min stora förtjusning också vara den mest hängivna av alla “Bout-followers”. I nästan 20 år har hon jobbat i Afrika som bland annat FN:s vapensmugglings-expert och Human Rights Watch-observatör. Hon har jagat Bout genom Kongos djungler och navigerat sig igenom folkmordets Rwanda -94. Jag tittar häpet på lilla söta Kathi som har stora oskyldiga rådjursögon, en vacker man av mörkbrunt hår och är max 1.65 lång och försöker få ihop hur hon med livet som instats luskat runt i Afrikas alla konflikthärdar, avslöjat både det ena och det andra lyckats komma undan med livet i behåll.

Framför mig står en kvinna med större stake än de flesta män jag träffat. Hon är en kombination av filmhjältinnorna Maddy Bowen från Blood diamond och Tessa Quayle The constant gardener. Fast Kathi är på riktigt.

Dessutom har hon nästan skrivit klart sin självbiografi som ska ges ut nästa år och filmrättigheter är redan på gång. Angelina Jolie kastade sig tydligen över rollen långt innan något officiellt blivit klart. Men Kathi, som inte gör mycket väsen av sig, tyckte det var ganska bra att de bestämde sig för att vänta med filmen tills hennes bok är klar. Med tanke på autenticitet, säger hon då jag följer med henne ner till cafeterian för att köpa kaffe. (Shit, jag måste skriva en story om den här bruden!) Mitt i denna fantastiskt spännande konversation kliver frugan Bout och 16-åriga dottern Elizabeth in i hissen. En obekväm tystnad uppstår. De två kvinnorna ignorerar varandra fast de står så nära att endast axelvaddarna skiljer dem åt. Alla Bout, hustru och älskare till “Dödens Köpman”; Kathi Austin, hans förföljare. Två motpoler.

Jag och Kathy kliver av på en annan våning och Kathi säger att hon inte vill prata inför frugan. Fan! Jag hoppas i mitt stilla sinne att mitt ivriga samtal med Kathi inte har blåst mina chanser för intervjun Alla Bout lovat mig i helgen.