Ölexplosion i hipsterkök – ungefär så såg rubrikerna ut efter senaste delen i ölskolan. Häng med när Cafés Jonatan Loxdal i panik försöker återuppliva sin pilsnerodling.

Läs första, andra och tredje delen i Ölskolan!

* * *

Det blir ingen öl.

Jag är övertygad om att jag får komma tillbaka till Caféredaktionen med ett pinsamt besked: allt är förstört. Jag har saboterat min kompis Peters kök och slarvat med receptet. Men om någon är sugen på tjugo liter brunbränd sörja att hälla i trädgårdslandet – varsågod! Det blir världens dyraste gödsel.

I flera dagar går jag runt och skäms som en hund. Visst, jag skulle kunna pinna över till Peter och se hur ölen mår. Till exempel se om jäsningen ens har startat. Men vill jag veta det? Nja – om det har gått så mycket åt helvete som jag tror så lever jag hellre ovetandes. Då kan jag i alla fall låtsas om att det finns en rimlig chans.

Kanske kan jag bara bortförklara allt? ”Jaha, den där ölen? … Hmm, det blev inget, jag råkade dricka upp all vört. Sånt som händer, eller hur?”.

Jag försöker att komma på en vettig lögn, men det låter liksom inte trovärdigt.

Men hoppet är som bekant det sista som dör. En dag får jag ett sms från Peter: Brygden lever!

Mitt hjärta hoppar upp i halsgropen som en välskakad Sofiero. Jag ringer omedelbart upp min vän och får en utförlig beskrivning: Jäsröret (en liten anordning som sitter på jäskärlets lock) bubblar tydligen på för glatta livet, vilket innebär att jäsningen är igång. Hoppet är inte ute! Det här kommer bli grymt! Jag är kung på ölbryggning!

Snart sitter jag på en tunnelbana på väg till ölvörten – mitt lilla barn som håller på att växa till sig under en diskho.

Peter är trött men lycklig över att hans hem äntligen blivit ett dugligt mikrobryggeri.

* * *

Peter är fortfarande måttligt road över att jag har hällt flera liter kokande vört över hans spis.

– Lyssna här hur det låter när man vrider på knapparna!

Ett gnissel av sockersliskig bränd malt ljuder genom köket.

– Men det ser rent ut i alla fall! säger jag hurtigt.

Jag lovar att torka rent spisen så fort jag får tid.

När jag får se brygden glömmer jag allt annat.

Blubb-blubb, blubb-blubb, blubb-blubb.

Små  små luftbubblor far genom vattnet i det lilla jäsröret. Jag lägger näsan mot jäsröret och en välbekant doft av IPA sprider sig i mina näsborrar. Inget som helst fel på min bebis!

Då återstår bara att se hur den smakar. Jag har ju bränt vörten kraftigt i botten, och risken är att den påminner mer om en rökwhiskey än en bärs. Med största möjliga renhet – jag doppar mina händer och utrustningen i ett kemiskt preparat av okänt fabrikat – smakar jag på den.

Den är ju god. Den smakar faktiskt bra. Den smakar … öl.

Jag inser att jag definitivt inte hade blivit missnöjd om jag beställt den här för 70 kronor på en ölbar på Söder. Fan heller, jag hade köpt en till!

Betyder det här att jag är i hamn? Skulle inte tro det. Ölen ska buteljeras och kolsyras. Sen ska Cafés dryckesexpert Andreas Grube lämna sitt professionella omdöme. Förstå då avgörs det om jag verkligen är en ölmästare – eller bara en simpel amatör.

Fast det finns en sak som fortfarande skaver: Jag har glömt att mäta alkoholhalten. Tänk om det var fel på jästen, och jag står med en alkoholfri bärs? Har jag betalat typ femhundra spänn för tjugo liter av en sorts saft? Får jag bjuda in till barnkalas istället för en cool ölprovningsceremoni?

Den som dricker får se!

Jonatan Loxdal

* * *

Mer Ölskolan:

Ölskolan del 1: ”Jag har både skägg och rutig skjorta”

Ölskolan del 2: ”Jag dumpar allt hos min kompis”

Ölskolan del 3: ”I köket möts jag av en helt fasansfull syn”

Ölskolan del 5: Upp till bevis när experten testar Cafés hemgjorda öl