Skönaste tjejen i höstens Paradise hotel? Programledaren, såklart. För Cafés Mats Strandberg berättar Josefin Crafoord om Robbie Williams raggförsök, vikten av att reta upp folk och varför hon är en fantastisk flickvän.
Josefin Crafoords fans är männen som vill ha henne, förortens fjortis-tjejer som vill vara henne och bögarna som vill vara hennes bästa vän.
Hon är hårt arbetande småbarnsmamma på dagarna, men lyxförpackad glamdrottning på nätterna. Självsäker som få, men mer ödmjuk än de flesta. Krävande, men hårdast mot sig själv. Personlig, men mån om det privata. Cool, utan att sträva det minsta efter att vara creddig.
Och trots det yttre skalet – en nydetonerad bomb av svallande löshår, höga klackar och skira tyger – har jag fortfarande inte träffat en enda mediefeminist som inte gillar henne. (”Absolut”, är för övrigt Josefins svar på frågan om hon själv är feminist.)
Efter att ha känt henne i snart sju år – vi hade arbetsplatsen ZTV som gemensam startpunkt – hittar jag fortfarande nya lager av Josefinska motsägelser.
Och för att inleda den här intervjun – som görs vid mitt köksbord, ett par dagar innan Josefins avresa till Mexiko och Paradise hotel – tänkte jag gå direkt på den kanske största paradoxen av alla: hennes bakgrund.
Josefins morföräldrar, familjen Leffler, har haft hus på Rivieran och är med i posha Svenska Klubben tillsammans med folk som Git Gay. Hennes familj äger i princip en hel ö på svenska västkusten, och Leif Pagrotsky har hus på deras mark. De har dessutom lägenheter i Göteborg och Paris – ja, vi snackar överklass av den gamla skolan.
Ändå har Josefin växt upp under nästan hippieartade former med sin mamma i olika flummiga kollektiv.
– Ja, säger hon, mamma bröt sig loss rejält. Hon var bara i 15-årsåldern när hon träffade min pappa, som var en tio år äldre proggig partyprisse. Med skägg såklart. En snygging. Det var väl han som introducerade henne för hela gröna vågen-grejen. Han tyckte att snobberiet som mina mor-föräldrar stod för var rena skiten. Så de drog till Vimmerby för att starta krukmakeri.
Hur har de skilda världarna påverkat dig?
– Jag är svårimponerad och har lätt att anpassa mig efter olika miljöer. Framför allt värderar jag inte människor efter pengar eller status – jag tycker inte att det ena är bättre eller sämre än det andra.
Hur gott ställt har du det själv?
– Eftersom jag är en ”spender” så är jag inte särskilt rik. Pengar är till för att göras av med, att samla på hög har aldrig varit min grej.
Känner du dig mest hemma bland bohemer eller överklassen i dag?
– Jag har båda världarna i mig samtidigt, hela tiden. Det är väldigt trevligt att fira min mormors födelsedag på ett fint slott i Skåne, som vi gjorde häromveckan. Men efteråt är det väldigt skönt att komma hem till Södermalm och bara få vara…
1
