”Jag gillar att vi står för en stökig livsstil”

I en klassisk intervju i tidningen Close-Up försökte en journalist hänga med er på turné i 48 timmar, men kollapsade av sömnbrist, alkohol och uttorkning. Så hur orkar ni göra det hundratals dagar om året?

– Vi är inte så jävla späda till att börja med. Sedan är det ju inte direkt så att vi går från noll till 200, utan den här livsstilen är ju något som successivt byggts upp under 25 år. Folk brukar undra hur det är att ha familj och spela i Motörhead, men det går bra – det är inte direkt så att jag jagar strippor ena dagen och lever fullt familjeliv den andra dagen, det finns tid att leva normalt mellan turnéerna.

Så vad skulle ditt överlevnadstips till unga rockstjärnor vara?
– Att motgångar är något som har ett slut. När man är ung och allt händer en första gången är det lätt att gå ned sig. Nu kanske vi får dåliga recensioner för en skiva, men vi bryr oss inte om det – utan bara om vad vi själva tycker. Vi är på det klara med att ibland har vi pressen med oss, ibland inte. Och se till att lära dig ta powernaps, det är viktigt.

Har du fortfarande kvar din röda Ferrari nu när alla pratar om klimatförändringarna?
– Nej. I dag har jag i stället en gul Lamborghini Spyder. Den är vräkig, det får man säga.

Motörheadtröjan har på senare år blivit lite av ett hipsterplagg – jag har bland annat sett en skyltdocka i Los Angeles med tretusendollars­jeans och Motörheadtröja. Vad tycker du om det?
– Kul att du säger det, för det har jag också sett. Jag tror att det började med att Madonna bar Motörheadtröja, för ett kort tag efter det var jag på Harrods. Då såg jag en skyltdocka med en av våra tröjor och ett par röda skinnbrallor för 30 000 kronor. Jag gillar att vi fortfarande står för ett slags stökig livsstil. För ett tag sedan läste jag ett filmmanus där det var en bråkig karaktär som beskrevs. Givetvis skulle han ha en Motörheadtröja på sig. Men det hade ju varit värre om det varit någon som hängde på till exempel ett spa.

Vilka skador har du dragit på dig av trummandet genom åren?
– Höger axel värker de första veckorna varje turné, men jag är väldigt noga numera med hur jag placerar trummorna. Ibland har det varit så illa att jag inte ens kunnat lyfta armarna tillräckligt mycket för att ta i ett dörrhandtag. Och jag ser en del unga trummisar – de sitter ju som ostbågar.

Du och gitarristen Phil Campbell skriver 80 procent av Motörheads musik. Vad säger du till dem som tycker att alla plattor låter likadant?
– I viss mån har de rätt. Vi är djärva nog att inte ta några stora steg åt något håll, för det hade varit så mycket enklare att göra något som låter som Rush eller Iron Maiden. Det vi gör är det svåraste man kan göra, nämligen att vara konsekventa.

Det sägs att du hjälpte Thåström med översättningar till Imperiets engelskspråkiga platta. Vilka andra konstiga rykten har du hört om dig själv genom åren?
– Thåströmgrejen stämmer inte, men honom har jag i alla fall träffat på fest någon gång. Annars? Tja, ett par gånger har jag dött, tydligen. Särskilt ofta under 80-talet, bland annat i en taxikrock på Manhattan.

Vilket är det värsta ”vanliga” jobb du har haft?
– Jag har inte haft så många. Men jag jobbade på ett företag som gjorde garagedörrar när jag var en ung jeppe, och det var inget fel i det mer än att förmannen var sinnessjuk. Mitt band Nadir hade blivit blåsta på 200 000 kronor och jag fick inte ledigt för att gå till polisen. I stället stod han och hånade mig.

Hur luktar Lemmy?
– Ibland för jävligt, men ibland riktigt gott. Men jag förstår frågan, han ser kanske inte ut att lukta något vidare.

Lemmy gillar nazistprylar. Har du gått och köpt något sånt till honom någon gång?
– Nej, det har jag inte. Men det där har blivit överdrivet också. Nazistprylar är nog snarare det han har minst av, jag tror han har mer ryska och östeuropeiska grejer. Samt en hel del gammalt svenskt faktiskt, allt från uniformer till svärd och dolkar.

Vad samlar du på?
– Jag önskar jag kunde säga bilar, men riktigt så bra går det inte.

Vilket är ditt favoritskämt som handlar om trummisar?
– ”Vad gör en strippa med sitt rövhål innan hon går till jobbet?”. Kan du den? Nähä… ”Hon tar honom och hans trumpinnar till replokalen.” Men trummisar är schystast, gitarrister och sångare är däremot ett släkte för sig.

Vilken är den sjukaste efterfest du har varit på i Los Angeles?
– Det finns en del, men det sjukaste var nog när jag flög direkt från en fest på Playboy Mansion där jag legat i The Grotto med hela Hollywoodeliten till Göteborg för att en kompis fyllde år. Då kom jag inte in på Åtta Glas, den gamla sunkbåten vid Kungsportsplatsen, för att jag hade fel skor.

När du är hemma från turnéerna, exakt hur ofta är du på rockklubben Sticky Fingers i Göteborg?
– Jag är nästan aldrig där. Alla tror bara att jag är Joey Tempest när jag kommer in där, det är besvärligt.

Är du rädd för att bli tunnhårig?
– Nej då, det växer så det knakar. Min frisör brukar säga att det växer dubbelt så fort som normalt. Jag snittar på 2,5 centimeter i månaden.

Lyssnar ni mycket på kritiker?
– Inte ett skit.

Jag var hemma hos dig en gång när jag jobbade på Göteborgs Tidningar för tio år sedan. Då hade du den största tv jag någonsin sett. Den var 58 tum. Hur stor är den nu?
– Den har vuxit med åren. I dag är den 60.

Hur många resdagar har du under ett genomsnittligt år?
– Jag brukar säga att jag turnerat i 17 år hittills. Det tar nämligen aldrig slut, det är knappt att vi hinner göra plattor.

Klas Ekman