Inför Cafés modeprisfest: Jens Stenberg

Hur ser dina personliga förberedelser ut inför årets modefest? Pratar vi möten med skräddaren och etikettkurser?

– Eftersom jag och Cafés modechef Daniel Lindström ska ska stå på scenen är det lite mer formell stil som gäller för oss. Jag ska prova ut en ny kostym imorgon onsdag. Sen har jag klippt mig själv med trimmer hela våren och sommaren, så det måste jag fixa till.

Vad har du för förväntningar på årets modefest?
– Skyhöga. Fjolårets utdelning satte en helt ny nivå för svenska herrmodeutmärkelser vad gäller gäster, pristagare och fest. Det var en enorm kväll, och jag hoppas att vi kan nå dit igen.

Goodiebagen på Cafés Stora Modepris är omtalat maffig – någonting speciellt
du önskar dig i årets påse?
– Varför inte nya iPhone? Alla verkar ju såga den, men jag är redan Teliakund och behöver verkligen byta ut min gamla halvtrasiga mobil från Sony Ericsson.

Enligt uppgift har mängden champagne i år fördubblats jämfört med föregående år – vad ser du för risker med det?
– Det kan bli så att jag, som traditionen bjuder, måste avvika från festen någon halvtimme för att se till att Cafés AD Joel sätts i en taxi och kommer hem till sin familj i ett stycke. I övrigt ser jag inga risker, bara möjligheter.

Du rör dig i mycket ”gratis-sprit-sammanhang”. Hur bra är du på att lägga
konsumtionen på en lagom nivå?
– Lite bättre än Joel.

Du har inte gått ”över gränsen” på någon modefest?
– Tja, ifjol hade vi Björn Borg som hedersgäst och på scenen råkade jag påpeka för honom, och alla i publiken, att det var 30 år sedan han såg cool ut. Men det berodde inte på alkohol, jag var bara lite övertänd av att ha en levande legend framför mig. Och Björn tog det bra.

Handen på hjärtat, vem delar du helst taxi med hem?
– Det blir ingen taxi, rum är redan bokat på Hasselbacken. Jag och min fru har fixat barnvakt och tänkte passa på att göra det vi aldrig kan göra ostört annars: sova.

Har du något speciellt minne från förra årets fest?
– Jag minns att jag och Daniel knappt hörde ett ord av vad vi själva sa på scenen eftersom det var ett så champagnestinnt sorl i publiken. Det höll på ända tills Björn Borg gjorde oss sällskap. Då stod hela publiken knäpptyst i tio minuter. Ett tydligare exempel på karismans betydelse får man leta efter.

Patrik Hedlund