Sveriges vigaste rockstjärna om Refuseds drömgage på Coachella, hotfulla klubbägare, att vara ”Sveriges sexigaste man” och hur ex-flickvännen Amanda Jenssen fick honom att börja dricka alkohol.
***
Hur mycket pengar fick Refused egentligen för comebackspelningen på Coachella?
– Jag har råd att köpa efterrätt, kan man säga. Coachella är kända för att få band att återförenas, så det är klart att de är generösa med sina gage. Men vi har inte fått några pengar än så jag lever fortfarande på marginalerna.
Vad ska du göra med pengarna?
– Jag går inte och köper guldtänder och en Porsche. Jag tänker använda pengarna till att kunna göra exakt det jag gör i dag. Men det är skönt att inte behöva oroa sig för varje tusenlapp.
Berätta om era kändaste fans!
– Guns N’ Roses gillar oss. Kirk Hammet från Metallica kom fram och var jättepeppad på Refused, han började sjunga en massa The (International) Noise Conspiracy-låtar också, det var märkligt. Sedan har medlemmar från Rage Against the Machine kommit fram och sagt att de gillar Refused.
Hur känns det att höra?
– Många av de här banden växte jag upp med och lyssnade på när jag var ung. Så det är coolt. Vi gjorde ett avtryck som jag inte trodde var möjligt, vi var bara ett punkband som spelade musik inom en ganska begränsad scen. Sedan lade vi av.
2004 utsåg Elle dig till Sveriges sexigaste man. Vilka fördelar fick du på krogen?
– Inga alls! Det var bara en stor nackdel. Med min bakgrund uppfattade folk det bara som något slags hån. Jag tänkte ”jävlar vad Lyxzén ska få ligga!”. Haha, nädå, men folk var mest bara arga och undrade hur jag kunde gå med på att vara sexigast i Sverige. Jag gick ut på krogen och tänkte att nu är jag kungen av Sverige. Så kom tjejer fram och skällde ut mig. ”Hur kunde du ställa upp på det där?!” Märkligt.
Hur var ditt och Amanda Jenssens förhållande? Var det en vanlig Svenssonrelation eller ett kaotiskt rockstjärneförhållande?
– Det var både och. Man har sidor som inga andra får se, när pyjamasbyxorna åker på. Men samtidigt var det två extroverta människor som talar med stora gester. Men vi hade kul ihop och hon är en mäktig människa. Det var faktiskt jäkligt great. Men ibland funkar det bara inte.
Jag hörde att hon fick dig att börja dricka.
– Ja, hon fick mig att börja festa. Det var kvinnans list. Jag var nykterist i 19 år tills jag träffade Amanda. Jag tror hon var väldigt nöjd med det. Men det är ingen big deal, jag var inte på dyngfyllan och låste in mig på toan som en 15-åring. Det låter som att Amanda söp mig under bordet. Det var mer att man började ta ett glas champagne när det var fest. Jag tycker fortfarande att drickande är en menlös aktivitet.
Varför då?
– Det är sorgligt att vi har sociala strukturer där man måste stå med en öl i handen för att vara med. Och sedan är jag väl lite kontrollfreak, jag har lite svårt för när man känner att man bara blir dum i huvudet. En hämmad västerbottning…
Hur var det att turnera med ditt andra band, Invasionen, i Kina?
– Det speciella var att komma dit och sjunga på svenska. Vi har lagt så fruktansvärt mycket tid på texterna, ”det här kommer direkt från hjärtat”, och sen när man står där på scen blir det bara bla bla bla. Men jag tror de gillar musiken, energin och melodispråket.
Hur funkar det rent politiskt att spela i Kina?
– Inför en spelning med INC fick vi ett meddelande: ”Stadsfullmäktige har läst era texter och det här är inte okej. Ni får inte komma hit.” En annan gång bestämde säkerhetsrådet att inga utländska band får spela den här veckan. Så vi drog runt på spelningarna i tio dagar och bara hejade på folk.
Om man redan är vegetarian och ”nykterist”, hur lägger man om sina vanor runt 40 för att bli sundare?
– Jag spelar fotboll tre dagar i veckan med ett division fem-lag i Umeå. Jag är mittfältare och springer på kanten upp och ned. Som en Johan Elmander fast utan styrkan.
Ingen 40-årskris?
– Jag har aldrig haft ett nio till fem-jobb. Ibland så får man normalitetsnoja: jag har ingen tjej, jag har inget uppstyrt liv, jag sover hur länge jag vill på dagarna och mitt jobb går ut på att jag ringer några polare och frågar om ”vi ska repa”. När ska jag växa upp? Vad fan håller jag på med? Men sen inser jag att det här är livet.
Du beskriver dig som ”fåfäng” – vilket är ditt favoritklädmärke?
– Jag gillar April 77. Alla deras kläder är helt veganska och de har fejkskinnjackor. Men det som är bra med att spela i band är att man får kläder skickade till sig. Som jeans.
Hur bor du?
– Jag köpte ett hus på Blocket! Ett vitt litet hus för 200 000 kronor. Det ligger på landet, fyra mil utanför Umeå. Jag är superohändig så jag får ringa morsan. Hon är händig och brukar stå och snickra när jag kommer hem från turné.
Vilken är din allra bästa turnéanekdot?
– Vi är på Italienturné och kommer till en klubb med konstig stämning och skumma människor. Och de vägrar betala oss. Vår basist skriker: ”Ge oss pengarna!” Till slut ställer sig klubbchefen upp, tar fram 850 euro ur fickan och säger: ”Here is you money – now I’m gonna kill your guy.” Så sliter han av sig jackan och börjar slå i väggen. Jag springer till logen där de andra håller på att ta på sig gitarrerna och precis ska gå på scenen. Vi slänger in alla grejer i bilen, hämtar kläderna på hotellet och drar därifrån på fem minuter. Det är den mest välbetalda spelningen vi aldrig spelat.
Victor Johansson
Foto: Christian Gustavsson,
www.christiangustavsson.com
Intervjun är tidigare publicerad i Café 06/2012.