”De nya fansen vill bara ligga med oss”

I senaste numret av Café (5/2010) mötte vi (bland många andra) succéduon Johnossi, högaktuella med albumet Mavericks. Här är hela intervjun.

* * *

Alla lyckliga människor är likadana. Olyckliga människor, däremot, är alla olyckliga på sitt eget sätt.

– Folk som säger, ”Jag har inga pengar, jag har sån ångest!” eller ”Jag gillar inte mitt jobb, jag har sån ångest”… det är ju inte riktigt ångest! Ångest är när man inte längre vet vad man ska ta sig till med sin egen kropp.

Det är John Engelbert som ligger utsträckt i en soffa på Universals kontor i Stockholm och pratar om lidandet som mynnade ut i rockduon Johnossis tredje platta, Mavericks.

– Jag började utforska utanför-kroppen-upplevelser. När jag känner tristess börjar jag tänka på de stora frågorna. Jag gick in i trans. Jag blev galen och försökte lämna min egen kropp. Sen gick det över, och då gjorde vi plattan.

Trummisen Oskar ”Ossi” Bonde följer upp:

– Det är kroppens eget försvar: ”Nu ska han gå in i en kreativ process – då behöver han ångest”! Vi kanaliserar det i vår musik för att göra något av svackan i hjärnan, men 90 procent av folk har inget bra sätt att få ut det.

Ni har föredömligt tät kontakt med fansen som skriver i gästboken på er hemsida.
– Nu när det går bättre och bättre för oss så märker man att många fans är måna om att man inte ska glömma att de var med från början. Och det gör vi inte – de som kommer in nu är suckers, de vill ju bara ligga med oss, säger John.

– Särskilt i Tyskland är folk hängivna. De bakar tårtor och tar med till våra spelningar. Innan har vi alltid sagt att vi gör musiken för vår egen skull, men nu känner man ett slags skyldighet mot dem som älskar oss och att vi betyder något för dem, säger Oskar.

Ni har båda familjer. Hur ställer man om sig från turné- till svenneläge?
– Kroppen har lärt sig utsöndra adrenalin klockan 21 varje kväll för att göra sig redo för påfrestningen som en spelning innebär. ”Nu är det dags, nu går vi ut och dödar de jävla schweizarna!” Men så är man där hemma i lägenheten och då kommer samma invanda känsla ändå. Då måste man springa in i en vägg eller något för att det ska gå över, säger John.

– Det finns väl ingen karriär som dör av att man inte är ute på turné 365 dagar om året. Det går att kombinera, dessutom är vi i samma situation privat och vill ha samma saker av livet och det underlättar i ett band, säger Oskar.

Hur mycket stämmer den ”vi mot världen”-attityden mot verkligheten?
– Det har blivit så för att vi är två. Vi kan stå i enad front i en sådan här äcklig bransch. Vi lever inte i symbios med allt omkring oss, säger Oskar.

– Halvmesyrer är det värsta jag vet. Folk som säger saker som de sen inte gör kan lika gärna gå och hänga sig. Kändisskap idag kräver ju ingen prestation, tvärtom är det så man blir kändis. Jag fattar inte hur folk pallar gå på alla kändisfester. Vi var på Spider-man 3-premiären men filmen började ju aldrig. Allt tog sån tid, så vi drack bara så mycket gratisvin vi hann och sen gick vi därifrån, säger John.

Kul att Ola Salo kunde ställa upp och låna ut sin paljettskjorta till plåtningen!
– Jag tycker den är fin! Jag har gjort den själv. Min syrra tycker den är skitful men jag trivs i den. Nu har vi en snygg ljusshow och då kan man se lite spejsad ut. Paljetter reflekterar ljus och man måste synas hela vägen bak. Dessutom passar det vår nya och lite lyxigare skiva, säger John.

KRISTOFER AHLSTRÖM