Efter åratal som körtjej bakom landets största stjärnor stal hon showen fullständigt i Eurovision Song Contest i fjol. Nu är Anna Sahlin äntligen redo för det stora genombrottet som soloartist. Cafés Peter Smirnakos utmanar Sveriges nya popprinsessa på bowling.
Min ostkroksliknande figur är på god väg att frysa fast i Sveavägens isbeklädda gatstenar. Det är kvällen före nyårsafton och kylan är så påträngande att det bildas rökkorridorer efter människorna som passerar fram och tillbaka utanför Svea bowlinghall.
Anna Sahlin, som jag ska möta i ett par serier bowling innan det är dags för middag och intervju, är 20 minuter sen. Hon har tidigare klargjort att hon kommer att få storstryk, men att hon givetvis ställer upp ändå. Jag börjar bittert tänka att förseningen är ett slugt sätt att försätta mig i psykisk obalans inför den stundande drabbningen när det ringer i fickan.
– Hej, det är Anna. Förlåt! Jag glömde helt bort tiden… du står väl inte ute i kylan och väntar?
– Nej nej, ljuger jag. Det är lugnt. Jag sitter här inne. Kom så snart du kan bara. Ingen brådska.
Fem minuter senare (Anna bor precis runt hörnet) anländer min motståndare, iförd slitna jeans, en halsduk stor som en anakonda och ett kamouflagelinne som skymtar fram under den gigantiska pälsjackan.
Hon ser cool ut. Lite som en svensk Shakira.
– Fy fan vad pinsamt, utbrister hon och borrar skamset ner ansiktet i de vita fingervantarna.
– Jag satt och lyssnade på lite olika låtar ihop med en producent och plötsligt var klockan kvart över sju.
0
