Delar av din medalj- och vinsamling stals i höstas. Åkte någon fast?
– Jag hörde ett rykte att medaljerna var på väg tillbaka – men icke. Tjuvarna är identifierade men eftersom det inte finns några bevis kan de inte dömas, även om det anses vara polisiärt uppklarat. Jag har inte haft tid att ägna mig åt saken men ska förhoppningsvis äta lunch med en av tjuvarna och se om det går att reda ut på något sätt.

En bekant till mig träffade dig på NK i Stockholm. Du skulle berätta om din nya bok Brobyggarna för honom och blev så berörd av din egen historia att du började gråta.
– Tårar händer ofta. Min sentimentalitet kommer av två skäl: djupa orättvisor, och när någon får en Greven av Monte Cristo-revansch. Det finns en bit i min bok där en av huvudpersonerna ska låna en struntsumma på banken men blir nekad eftersom han är för fattig. Sedan får han hjälp av sin bror som sätter in nästan fyra miljoner norska kronor på hans konto i stället. En riktig snyftare.

Apropå ömma känslor så sa Leif GW Persson i Pluras kök att du var den personen han brukade ringa till när han behövde ventilera sitt mörker. Är du en god terapeut?
– Min terapeutiska förmåga tvivlar jag starkt på. Däremot är jag och Leif lika orättvist behandlade båda två och har därför förståelse för den andres bekymmer.

Har du själv några erfarenheter från dyschan?
– Jag har aldrig satt foten i ett terapisammanhang. Jag tror på Crocodile Dundee. Han sa: ”Jag berättar för Lisbeth i växeln, hon berättar för alla andra och sen är saken avklarad.” Psykologi och terapi är sådant som jag på nära håll har sett hur skadligt det är. Det finns något perverst i att ligga på en soffa och grubbla över sin egen personlighet.

Hur då?
– Det skapar en självcentrering som tar så mycket energi från allt annat att man blir knäpp. Göran Skytte försökte komma till rätta med sin självcentrering genom att lägga sig på en soffa. I stället blev han religiöst omvänd, extremhöger och spritt språngande galen.

Du har sagt att den här 1900-talssviten ska avsluta din litterära bana. Hur många år tror du den kommer ta att skriva egentligen?
– 20 år kanske. Jag vet inte. Men jag har ju redan nått en ålder där jag läser dödsannonser och ideligen finner namnen på bekanta.

Har du dödsångest?
– Nej, det är ännu spännande att utmana döden. Enda åldersirritationen jag märker av är orörlighet och försämrad balans. Jag hoppar inte över taggtrådsstängsel längre.

Hur skiljer man, med blotta ögat, en riktig jägare från en poserande?
– Två avslöjande faktorer är klädsel och skrytsamhet. Men folk kan ju ha dålig smak och vara naturligt skrytsamma utan att vara usla på det de skryter om, förstås.

Vad brukar man skryta om då?
– Det finns två sätt att skryta på inom svensk jakt. Först det som man omedelbart kan se igenom – en skribent i en jakttidning skrev en artikel om att han skjutit en muntjak i skymningen på 300 meters håll och hur han såg dess betar skimra i månljuset. De betarna är så små att de är svåra att se på tio meters håll. Det andra sättet är att berätta om hur bra man är för att man inte sköt, för att visa hur omdömesgill man är.

Det sägs att det bästa sättet att få din uppmärksamhet är att berätta något skvaller om en känd person.
– Alla människor är väl intresserade av skvaller? Vill du veta hur det ligger till med kungen till exempel? Ska jag berätta det för dig?

Ja tack.
– Där ser du.

Jag förstår.
– Så nej, jag skiljer mig inte det minsta från normaliteten när det gäller detta med skvaller.

Går du in i en roll för att leverera i tv-debatter? Blir du ”Jan Guillou”?
– Nej, tv-debatter är mer som en sport. Jag gillar inte svenska tv-debatter där man på sju minuter ska avhandla viktiga ämnen som våldtäkt av utländska kvinnor. Det ska vara som i Frankrike där man sitter runt ett bord och pratar om litteratur i fem timmar! Men är reglerna sådana så spelar jag. Det är ett snabbt och hårt underlag. Jag är bra på hårda underlag. Den som kan dubbelt så mycket som mig om Mellanöstern men är ovan vid tv-formatet är chanslös i en debatt mot mig.

Finns det någon du själv är rädd för att hamna i debatt med?
– Gudrun Schyman är omöjlig för mig. Hon pratar rakt på, och vet iskallt att om jag försöker avbryta henne framstår jag som en buse. Det går inte att slå igenom hennes barriär av ord. Hon utnyttjar stenhårt schablonen om män och kvinnor: att jag ses som en hårdslående buse är inte direkt till min fördel.

Du nämnde Greven av Monte Cristo. Är ditt revanschbegär starkt?
– Om vi säger så här: Jag skulle inte ha något emot att få tips om vilken pedofilring som Expressens redaktionsledning ingår i.

Vad lärde du dig av deras av­slöjande om hela KGB-historien?
– Jag tog med mig ett journalisthat som jag aldrig känt tidigare i livet. Jag får numera kräkreflexer när jag hör orden ”grävande reporter”. Det är nu för tiden inget annat än kungaskvaller eller svt-sänd jakt på liten tjänsteman. Det vanligaste är att man ger sig på en sjuksyster och påstår att en 82-årig mamma dog för att systern inte var på hennes rum.

Har du nånsin köpt en bag-in-box?
– Aldrig köpt, men det har förekommit i min omgivning. Min fru kom en kväll hem med en box franskt chardonnay, Jurassique. Hon ville lära mig dricka lådvin. Då gick jag ut i vinkällaren och hämtade en flaska Jurassique och så hade vi ett enkelt test: det ena var gott, det andra var odrickbart. Vilket som var vilket kan du nog räkna ut.

Skribenten Fredrik Virtanen svarar på Cafés livsavgörande frågor – och avslöjar en hel del oväntade detaljer. Intervju tidigare publicerad i Café 9/2011. Av: Patrik Hedlund. Foto: (beskuren): Eric Josjö.

Vilken är din största framgång i livet?
– När jag blev pappa i april förra året. Och snart ska det hända igen. Yrkesmässigt måste det väl vara när jag intervjuade George W Bush i Ovala rummet.

Vilken är din största motgång?
– Livet är en stadig uppförsbacke, är det inte? Men att förlora några miljoner på börsen under senaste kraschen stack ut lite extra.

Ditt livs mest minnesvärda telefonsamtal?
– När hjälten Ulf Lundell ringde och frågade om jag ville intervjua honom. Det var oväntat. När vi sedan sågs inledde jag med att påstå att han var berusad när han hade ringt mig. Dålig stämning. Men sedan tog det sig fint.

Vad vet du i dag som du önskar att du visste när du var 15?
– Att alla är rädda och att rädsla är onödigt.

Vilket är det värsta kok stryk du fått?
– När jag och en kompis var långt ute i Brooklyns sämsta kvarter för att gå på klubb sent en natt. Men näsan knäcktes inte.

Vad är det närmaste du har kommit att dö?
– Ta i trä, det har nog aldrig varit särskilt nära. Döden är en stor skräck för mig. Fast dagligen försöker cyklistjävlar köra ihjäl mig.

Vilket är tidernas coolaste filmcitat?
– ”It’s the world’s smallest violin, playing just for the waitresses” från Reservoir dogs. Eller ”Oh man, I shot Marvin in the face” från Pulp fiction. Eller något annat från Quentin Tarantinos filmer.

Har du haft en riktigt dålig drogupplevelse?
– Nej, men våndorna dagarna efter saknar jag inte.

Ångrar du något i livet?
– Möjligtvis att jag inte pluggade hårdare och längre. Men fan vet var jag hade varit i dag i så fall. Det är meningslöst att ångra. Se nuet.

Vem är din största förebild?
– Bob Dylan. Det går inte att tjafsa med Bob.

Vem är tidernas sexigaste kvinna?
– Jungfru Maria verkade het. Vilken unge hon födde!

Vilken bil skulle du helst vilja äga?
– Min far sålde bilar. Jag bryr mig inte om bilar.

När bröt du ett löfte senast?
– Undviker att lova saker som jag inte är helt säker på att kunna hålla. Det innebär att jag mycket sällan lovar något. Inte säker på att det är en bra livstaktik.

Vilket är det märkligaste rykte du hört om dig själv?
– Att jag är kusin med Leif gw Persson, eller rent­av hans son, tycker jag är ganska festligt. Det står på Wikipedia. Vi kallar varandra far och son när vi hörs.

Om du fick ändra en enda sak med ditt utseende, vad skulle du välja?
– Byta ansikte med Jude Law.

Nämn fem saker du gör när ingen ser dig?
– Fixar välling, kollar på tv, läser böcker, sjunger påhittade konstiga sånger, drar i struten.

Fredrik Virtanen, 39, är skribent på Aftonbladet.

Succéalbumet Satan i gatan förvandlade hennes liv till ett enda långt segertåg – både på nätet och festivalscenerna. Varför kan vi inte få nog av Veronica Maggio?

Cafés Jan Gradvall dryftar svordomar, separationer och lyssningsrekord med popdrottningen.

* * * * *
Tidigare publicerad i Café nr 09/2011.

* * * * *

Listetta? Ordet har förlorat sin glans i den nya medievärlden. När skivförsäljningen nästan upphört kan snart alla artister skicka ut pressreleaser om att de ”toppar listorna”.

Och gör det också. Om du inte redan läst att Grilla mera 3 med Brandsta City Släckers toppar den svenska försäljnings­listan så kommer du att få göra det.

Ändå fortsätter ordet listetta att tillhöra de vanligaste rubrikorden i svenska tidningar, tätt följt av viktras och räntechock.

Det säger därför inte mycket att även Veronica Maggio blev – gäsp – listetta när hon släppte Satan i gatan. Veronica Maggio toppade både albumlistan och singellistan med Jag kommer.

Men vad som verkligen säger något om hur stor hon blivit är statistiken från Spotify och Facebook.

Två veckor efter att Satan i gatan släpptes hade Veronica Maggio följande placeringar på Spotifys topp 100-lista över mest spelade låtar i Sverige: 2, 6, 10, 11, 12, 17, 23, 25, 26, 27, 29, 41, 77, 95, 96, 99.

Det var till och med fler låtar än vad som fanns på Satan i gatan.

Vad som hade hänt var att Sverige älskade Satan i gatan så mycket att man även började klicka sig fram till hennes två första album, Vatten och bröd från 2006 och Och vinnaren är… från 2008.

På Spotifylistan över mest spelade album hade Veronica Maggios tre album ett tag placeringarna 1, 6 och 26. Enligt Spotify var det historiskt: ”Ingen svensk artist har någonsin haft lika många låtar på Topp 100-listan, eller tre stycken album så högt placerade i Sverige.”

Parallellt med detta blev också Satan i gatan det mest delade albumet på Facebook i Sverige någonsin.

Vad som har gjort Veronica Maggio till drottning över denna nya värld, där sociala medier snart är viktigare än osociala medier, kan ha ytterligare en underliggande förklaring utöver att hon, som det brukar heta, ”gör bra musik”.

De flesta svenskar lyssnar i dag på musik genom sina mobiler och datorer. Vad som skiljer detta nya musiklyssnande från gamla tiders, via stereoanläggningar och walkman, är något så enkelt att nästan ingen tänker på det – artistens röst kommer från precis samma apparater som du använder för att kommunicera med dina vänner.

Artisterna finns i din telefon. Talar till dig. Du kan också använda och skicka vidare en favoritlåt till en flickvän eller pojkvän när dina egna ord inte räcker till. Att lyssna på Veronica Maggio, med hennes dämpade och nästan samtalsförtroliga röst, känns som att bli uppringd av henne själv.

Hennes texter innehåller heller inga storslagna metaforer av den sorten som brukar utmärka så kallad rockpoesi, utan präglas av en direkthet, gatunärvaro och blandning av dråplig humor och totalt självutlämnande allvar som präglar hur man uttrycker sig sociala medier.

I sin 3g-pop – eller ska det vara 4g-pop? – använder sig Veronica Maggio även av mobilens kamera och filmkamera.

Få artister kan som hon direkt förflytta lyssnaren till en plats vi alla känner igen.

En lägenhetsfest med en massa skor i hallen.

En lördagskväll när man sitter ensam på en perrong.

Veronica Maggio, 30, är inte bara Sveriges just nu bästa nya popsångerska – hon är också Sveriges bästa nya filmregissör.

– Precis där, säger Veronica Maggio och pekar på andra sidan gatan. Det är där under träden som Satan i gatan utspelar sig.

Vi har sakta vandrat genom Vasastan i Stockholm. Trots sommarvärme går Veronica i en grå trenchcoat och ett par gråsvarta kängor som somliga skulle beskriva som trasiga.

– Typiskt mig. Hittar jag ett par jag gillar så byter jag aldrig. Jag går sönder mina skor, säger hon och skrapar lite i asfalten.

Vi har kommit fram till en plats som är speciell även Stockholmsgeografiskt. Efter att den långa St. Eriksgatan har fått upp farten över först St. Eriksbron och sedan St. Eriksplan känns det som om gatan därefter växlar upp

ytterligare några snäpp och liksom tar sats mot de norra delarna av staden. Den långa stigande gatan blir ungefär som en avfartsramp mot Norrtull.

Precis innan den accelererande St. Eriksgatan brutalt korsar en annan gata – det är Torsgatan som inte har lika bråttom mot Solna – så ligger det på höger sida några stora lummiga träd. En plats där det i bjärt kontrast mot trafiken alltid brukar vara helt lugnt.

Och det är precis här, på trottoaren under dessa träd, som det filmiska titelspåret på Satan i gatan inleds.

Du går med blicken vänd
Kan du ha sett mig än
Nån borde byta stad
För nu kommer allt tillbaks

Efter att nästa scen i Satan mot gatan utspelar sig i Skanstull – ”Jag bodde i Skanstull då”, säger Veronica –  avslutas sedan låten på St. Eriksgatan igen.

Gick omkring i dina kvarter tills det blev för kallt
Tänkte ut en dialog mellan oss och allt
Lampan släcktes i din hall
och jag gick hem igen för
Har inte glömt vad du
Har inte glömt vad du gjort

– Jag tänker mig ofta att jag är en filmkamera när jag skriver låtar, säger Maggio. Gör en kameraåkning genom till exempel en hall i en lägenhet när det är fest. Titta, där ligger alla skor. Titta, där står alla runt fläkten.

– I Snälla bli min försöker jag zooma in på de sista fem minuterna i ett förhållande, fortsätter hon. Ögonblicket när man vet att det håller på att ta slut. När man vet att man inte längre kan göra något för att rädda det. Jag försöker beskriva den känslan minut för minut.

Ser du mycket på film själv?

– Jag ser extremt mycket på film. Jag är den som håller den vacklande hyrfilmsindustrin under armarna. Jag äger inte så många filmer utan hyr hela tiden. Och jag lämnar aldrig tillbaka i tid. Hittar ofta hyrfilmer i väskan, som jag planerat att lämna tillbaka, men som sedan legat och möglat där i tre veckor.

Förra albumet Och vinnaren är… gjorde Veronica Maggio tillsammans med före detta pojkvännen Oskar Linnros, ett faktum ingen har missat att kommentera i recensioner. Efteråt har de båda gjort varsin tillbakablickande låt om ett förhållande som refererar till en Woody Allen-film,

Efter Oskar Linnros Annie Hall från ifjol – titeln på Woody Allens kanske mest kända film och en ganska bra beskrivning av hur Veronica Maggio är klädd denna dag – sjunger Veronica Maggio om en ”Woody Allen-tragedi” i sin egen Alla mina låtar.

Men precis som det blir förminskande att säga att filmen Annie Hall bara handlar om Woody Allens och Diane Keatons privata förhållande, så är både Oskar Linnros och Veronica Maggios respektive poplåtar alldeles för innehållsrika för att enbart tolkas på det sättet.

Att skriva utifrån egna erfarenheter är inte samma sak som att skriva självbiografiskt.

– Exakt så, säger Maggio. Man utgår från något man själv varit med om, och tänker sedan: ”Hur kan jag göra en låt av det här?” och ”Hur kan jag göra det allmängiltigt? Första steget, för mig, är att jag först skriver ned allt som hände.

I vilken form skriver du ned det? Som ett manus?

– Nej, inte som ett manus. Mer som stödord. Faktiskt lite som en polisrapport. Kortfattat, men samtidigt ändå en så tydlig beskrivning som möjligt av vad som faktiskt hände. Var, när, hur. Därefter utgår jag från den rapporten när jag sedan skriver själva texten och sångmelodin. Ofta har jag fått en slinga som jag lyssnar på om och om igen i lurar när jag sedan skriver själva låttexten. Så har jag jobbat både med Oskar (Linnros) och Christian (Walz).

På Veronica Maggios debut­album Vatten och bröd från 2006 skrev hon inte någonting själv. Text och musik till alla låtar var skrivna av en man, Stefan Gräslund, som dessutom stod för hela produktionen.

Det sättet att arbeta har under de senaste åren blivit standard i den svenska musikbranschen. Inte minst i soulpopgenren där Lisa Nilssons monumentala succé Himlen runt hörnet, med låtar av Mauro Scocco och produktion av hans Ratata-kollega Johan Ekelund, fortfarande används som exempel på att det faktiskt finns en kemisk formel för att tillverka guld.

Samtidigt är det många sångerskor, bland dem just Lisa Nilsson, som kan vittna om vad ett sådant genombrott kan göra för ens självbild som artist. Veronica Maggio har liknande erfarenheter:

– Efter första skivan fick jag hela tiden höra: ”Aha, du är en sån som sjunger andras låtar?” Det är helt förståeligt. Det var också upplägget från början. Stefan anlitade mig som sångerska till sitt projekt. Och jag är nöjd med hur det blev. Jag hade kämpat så länge och ville så gärna få ge ut en skiva. Men det var samtidigt frustrerande eftersom jag – ironiskt nog – fram till min debutskiva hade skrivit väldigt mycket själv…

När Veronica Maggio växte upp närde hon två olika drömmar som det tog lång tid innan hon nu kunnat kombinera. Hon ville sjunga. Och hon ville bli journalist.

– Jag har haft dåligt självförtroende inom alla områden, utom just vad det gäller sången. Jag har alltid vetat vad jag vill göra med min röst. Det kändes som jag tidigt ägde den.

Jag blev förvånad när du berättade att du gått i musikklass. Din sångröst är väldigt otypisk för att vara skolad. Du wailar aldrig.

– Haha, jag tycker att wailande är ointressant. Det är mer röstgymnastik än sång.  Jag läste ett bra uttalande av Kleerup. Han har också en bakgrund som skolad som musiker. Kleerup sa att det var först när han slutade visa upp vad han kunde som han blev bra. Jag kan verkligen relatera till det. Teknik står i vägen för det man vill förmedla. Man briljerar för sitt ego, inte för lyssnaren.

– Men även jag gick igenom en period där jag också älskade att waila. Men det var på mellanstadiet. Vad jag nu vill använda min sång till är i stället att berätta historier. Gå in i historierna. Övertyga lyssnaren om att jag känner och har upplevt det jag sjunger om.

Som att du rollbesätter texterna snarare än bara sjunger dem?

– Precis så. Det var också för att jag ville leva mig in i andras öden som gjorde att jag länge drömde om att bli journalist. På gymnasiet valde jag journalistisk in­riktning i ett år.

Vilken sorts journalistiska texter skrev du då?

– Texter som faktiskt inte var helt olika de texter jag skriver nu. Jag har alltid älskat att knyta ihop en text. Hitta dramaturgin, välja orden, hitta flytet i texten. Jag tycker språket är lika viktigt som själva historien… Så jag tror inte jag hade blivit någon bra journalist.

Säg inte det. Jag insåg att jag aldrig skulle kunna jobba fast på en dagstidning när redaktörerna sa att man skulle vara beredd att stryka en text från slutet.

– Slutet är ju halva grejen! Och det gäller även för poplåtar. Och popalbum.

Slutet på Satan i gatan-albumet är fantastiskt. En låt som bara är 1.06 lång, bara innehåller en vers och handlar om hur du föddes. Var den skriven för att vara så kort?

– När jag hade skrivit första versen hade jag nog egentligen tänkt att den skulle bli längre. Jag skrev den på piano. Jag kan inte spela piano egentligen, men Christian (Walz) fixade till den. Men sedan kände jag, nej, det här räcker. Det här säger det jag vill. Och lät det vara så.

Början på texter är lika viktig som slutet. Hur tänker du där?

– De första raderna ska etablera vad låten handlar om. De första raderna ska också förmedla en bild så att lyssnaren hamnar på en viss plats.

Språket i dina texter är aldrig konstlat eller för prydligt. Det känns här och nu.

– Det där är hela tiden en balansgång. Det gäller att väga orden. Kontraster ger energi. Samtida markörer kan bli bra om de används i kontrast till väldigt gammaldags formuleringar. Men de kan också bli väldigt daterade och löjliga. På första albumet hade Stefan (Gräslund) skrivit raden ”Jag har till och med surfat på Spraydate…” Jag sa att jag omöjligt kunde sjunga det. Till slut ändrade vi det till ”surfat på nätet” vilket jag är väldigt glad för i dag, haha.

– Det gäller även att vara försiktig med slang och svordomar. Det är bara två svordomar kvar på skivan.

Vilka då?

– ”Hur fan kan du spela glad” och ”Allt du säger blir samma skit”. När mamma fick höra skivan frågade hon: ”Säger du skit?” Ja, det gör jag faktiskt.

I likhet med många andra som skrivit de bästa skildringarna av livet i Stockholm – lyssna på Columbus av Kent – kommer inte Veronica Maggio från Stockholm, utan ser på staden med den inflyttades ögon. De första 17 åren av sitt liv bodde hon i Uppsala.

– Men Uppsalas gator är inte med i Monopol. Jag vet inte vilka färger de har, säger hon när vi går på Odengatan (färg: grön).

Hennes mamma är sjuksköterska, hennes italienska pappa är tandläkare. De skildes mycket tidigt (”Det var väl under det första jobbiga året”).

På albumet Och vinnaren är… finns den självbiografiska låten 17 år som beskriver livet i Uppsala.

Du sjunger i 17 år om att du bytte efternamn. Menar du det bokstavligt?

– Ja, jag växte upp som Veronica Bellemo innan jag bytte namn till Veronica Maggio.

Min mamma har varit gift med två italienare. Det ena namnet är min pappas efternamn, det andra är min brors pappas efternamn.

Veronica Maggio beskriver sin uppväxt som ”rörig på ett bra sätt”. Hon har fått vara med om saker som kanske inte alla fått vara med om. En var att bo i Italien i ett år. Hennes pappas kassettband med gammal italiensk pop har varit en stor inspirationskälla för hennes egen musik och sångstil.

I låten Välkommen in sjunger hon ”Spelar pappas skiva ifrån 69” och reciterar därefter två rader på italienska: ”Cosa vuol dir sono una donna ormai, O mare nero o mare nero mare ne.”

Raderna är hämtade från La canzone del sole av Lucio Battisti (1943–1998), en superhit i Italien för 40 år sedan.

En annan erfarenhet som inte alla fått vara med om under uppväxten är att som barn leka med interner på ett fängelse.

– Mamma jobbade som sjuksköterska på ett fångelse och jag fick följa med hennne till jobbet och leka med fångarna. Det var inga mördare och våldtäktsmän, mer typ biltjuvar och rånare. Men de var jättesnälla. Jag tror de saknade sina egna barn. De satt där och lekte med mina Brioleksaker.

Veronica Maggio fick själv barn parallellt med att hon gjorde klart Satan i gatan. Pappan Nils är också musiker. Deras son Bosse dyker ibland upp i sociala medier. Petter skrev nyligen på Twitter: ”Hängde med Veronica och Bosse i dag.”

Det är dock en uppenbar skillnad mellan hur kvinnliga och manliga musiker bemöts när de har fått barn. Mick Jagger och Keith Richards hade precis blivit småbarnsför­äldrar när de spelade in Exile on Main Street. Men ingen frågade dem hur blöj­byten hade påverkat låtar som Rip this joint och Rocks off.

– Jag börjar bli van, säger Veronica Maggio och ler snett mot mig. Jag får hela tiden höra: ”Hur har det påverkat din musik att bli mamma?” Frågan gäller inte ens om det har påverkat, utan hur det har påverkat.

Förra sommaren, den sista sommaren utan barn, hade hon och Nils en kultursemester i Rom och Florens. Den lilla ledighet de fick den här intensiva turnésommaren ägnades åt en ”totalt kulturlös” badsemester på Amalfikusten.

När vi pratar om hösten och vintern – ännu fler spelningar – kollar Veronica sin mobil. Hon väntar nämligen samtal från Benny Freakin Andersson. Exakt så står det på hennes mobildisplay.

– Det var just så det kändes när jag fick hans nummer. Benny Freakin Andersson! Det är ju nästan som att man inte tror det, var därför tvungen att påminna mig.

Att Benny Andersson ska ringa upp Veronica Maggio har att göra med en duett de ska göra tillsammans i nya musikprogrammet Moraeus med mera som sänds i svt senare i höst.

Att numret till den analoga erans popkung nu finns i mobilen hos den digitala erans popdrottning är också en ganska bra avslutning på den här artikeln.

Text: Jan Gradvall

Foto: Fredrik Skogkvist

Vilken är din största framgång i livet?
– Att jag som utlänning lärt mig det svenska språket så bra att jag baserat min musikkarriär på det.

Ditt livs mest minnesvärda telefonsamtal?
– På väg från komvux när någon från MTV i Danmark ringde och berättade att jag vunnit en European Music Award.

Vilket är det konstigaste sms du fått?
– ”Hej man! Grattis till din fantastiska platta, mycket bättre än ****** (-; Är du sugen på att tjäna lite grymma nettocash som dj?” Enligt Eniro tillhörde numret en kvinnlig dokusåpakändis.

Vilken är din största fobi?
– Att inte hinna säga ”jag älskar er” till mina föräldrar innan det är för sent.

Vilket är det värsta kok stryk du fått?
– När två dörrvakter drog in mig i ett kök för att ”prata” lite. Jag hade spelat på klubben ifråga två veckor tidigare och hann tänka att de kanske ville tacka för senast. Jag vet än i dag inte varför de agerade som de gjorde, för så fort jag öppnade munnen slog de mig med fjäderbatong. Det var så jävla förnedrande.

Vad är det närmaste du har kommit att dö?
– När jag tågsurfade mellan Ropsten och Gärdet. Tunnelbanetåget lämnade stationen och jag fastnade mellan vagn och plattform och släpades utmed hela perrongen. Jag lyckades lirka mig ur några meter innan tunnelgrinden.

Vilken är din favoritsvordom?
– Horunge.

Vad hatar du mest av allt?
– Falskhet.

Vilket är tidernas coolaste filmcitat?
– ”I may be white on the outside, but I’m brown on the inside, to the bone.” Miklo i filmen Blood in, blood out.

Vem är din största förebild?
– Edith Adams-Ray.

Vad smugglade du in i landet senast?
– Japanska cykelkomponenter.

Vad vill du ändra med ditt utseende?
– Om fem centimeter på höjden hade resulterat i bättre självkänsla och ett mindre hävdelsebehov så hade jag definitivt valt att vara lite längre.

Nämn fem saker du gör när ingen ser dig.
– Freestylear i duschen, petar mig i näsan, övar den enda karatekatan jag kan, spelar gitarr.

Vilken dag har varit den svåraste i hela ditt liv?
– När vi begravde min barndomsvän i Kenya.

Vilken är ditt livs bästa respektive sämsta affär?
– Bästa: Att starta min egna kreativa plattform Lagom. Sämsta: Alla mina tidigare skivkontrakt. Jag gjorde ändå allt själv.

Daniel Adams-Ray är 28 år. Han kan bland annat ses på Gröna Lund i Stockholm den 15 september.

Dressad till tänderna i smoking ena stunden, coolt casual med skinnjacka och jeans den andra. Ingen bemästrar den åtråvärda stilkombon bättre än Sveriges bäst klädda man 2011: tv-profilen Pär Lernström. Café frågar ut Idols nya frontfigur om sjuka skjortor, pinsamma program och lönsamma fyllor. Text: Andreas Utterström. Foto: Tobias Lundkvist.

En kille på kryckor spontansjunger Cee Lo Greens Forget you, en 19-åring är så nervös att hon knappt kan ta ton och en tredje så övertänd att han
studsar fram över golvet. Dags för gallring i Idol och det 40-tal deltagare som samlats på Oscarsteatern i Stockholm ska bli 20.

Kvällen innan delades de in i grupper. Nu väntar alla på att få framföra låtarna de övat in under kvällen och natten. Bedömningen ska göras av årets stränga jury besående av Anders Bagge, Laila Bagge Wahlgren, Alexander Bard och Pelle Lidell.

Det är som att åka tidsmaskin tillbaka till högstadiets skolkafeteria. Att bocka av stereotyperna går snabbt: den osäkra snubben som med nedböjt huvud sitter lite för sig själv, alfahonan med stenhårt sprayat hår som håller flocken i ett stadigt strupgrepp och killen som hanterar sin oro genom att spela buskispajas.

Mitt i infernot står en 30-åring klädd i oklanderligt putsade bruna skor, svarta byxor, v-ringad blå tröja, vit skjorta och blå-grön-randig slips. Han skruvar lite på vänsterhandens ring och inväntar nästa order från inspelningsledaren. Sedan samlar Pär Lernström ihop ett av sånggängen, kallpratar lite med dem, tittar in i kameran och säger:

– Vi ses igen efter reklamen.

Och sedan görs alltihop en gång till.

Efteråt går Pär Lernström fram till termosen och häller upp en kopp dåligt snutkaffe i vit plastmugg.

Sånggrupperna sjunger högre och högre för att överrösta varandra. Ljudnivån är mer eller mindre på nattklubbsnivå.

– Deltagarna äter, sover och skiter Idol just nu. Och likadant är det för mig. Jag lever helt i bubblan. I går var jag tvungen att gå ut med hunden och plugga in Filip och Fredriks podcast i öronen för att kunna tänka på något annat.

Det är inte bara de unga deltagarna som – i programmet vars final förra året drog drygt 1,5 miljoner tittare – ska bedömas. Samma sak gäller programledaren.

Pär Lernström är ingen nybörjare. I tv-sammanhang har han gjort allt från morgonprogram på MTV till utskällda Ballar av stål i Kanal 5 och hyllade Parlamentet i TV4. Från Radio Stockholm och Mix Megapol är han också van vid direktsändningar.

Men inget han gjort tidigare har varit i närheten av Idol. Det är som om Pär ska flytta från en sunkig etta med inbrända makaroner till en 1800-talsherrgård med labyrinthäckar.

Kanske är det därför han ett par dagar tidigare har valt Cadierbaren på Grand Hôtel, där en medelmåttig men superekologisk frukost kostar 295 kronor, som mötesplats.

Pär Lernström sitter nedsjunken i en fåtölj – klädd i jeans, randig skjorta och vitt linne. Han har en avundsvärd förmåga att se skönt avslappnad ut i alla slags kläder. I herrmodemagasin läser man ofta om termerna ”dress up casual” och ”dress down formal”, konsten att mixa vardagsplagg med formellt mode. Pär Lernström är en mästare på just det, allting ser ut att vara uppsytt just för hans kropp. Därför utser Café honom till Sveriges bäst klädda man 2011.

Hur hade du reagerat om någon för tio år sedan sagt att du skulle få det här priset?
– Jag hade nog skrattat. Jag hade så dålig smak på den tiden och vill egentligen inte skylla på att jag bodde i Strängnäs, men det hade nog ändå med saken att göra. Utbudet var så litet där. När jag var 19-20 år gick jag runt i sådana där skrynkliga skjortor som var trendiga en kort period. Usch, det gör så ont att tänka på.

Hur går du klädd till vardags?
– Helst jeans, skjorta och linne. Tidigare var jag en t-shirtkille, men det har jag tagit bort helt och hållet.

Programledarskapet i Idol innebär en hel del kostymer, känner du dig bekväm i det?
– Absolut. Men tyvärr inte i tredelad kostym med väst, då känner jag mig lite utklädd. Det är synd. Jag skulle också vilja kunna klä mig som en Östermalmsgubbe i tweed, utan att se ut som en av alla dessa unga killar som vill se ut som en Östermalmsgubbe.

Pär Lernströms nya tv-karriär började med en middag i slutet av februari. Den nya värvningen, som bara hunnit banda två avsnitt av Parlamentet, bjöds på middag av tv4:s programchef Fredrik Arefalk. Syftet var att de två skulle lära känna varandra lite bättre.

Kvällen började på en italienare vid Odenplan i Stockholm där det ”dracks ganska mycket vin” till pastan. Sedan blev det Tranan Bar och några drinkar. När det vid midnatt var dags att gå hem sa Arefalk:

– Jag tänkte skicka med en fråga. Skulle du tycka att det var kul att göra Idol?

Lernström, som längre drömt om att leda ett brett underhållningsprogram, ville jubla rätt ut. Men han är inte dum. Att hoppa jämfota av glädje är att sätta sig själv i ett dåligt förhandlingsläge. Dessutom är genuina känslor utan en sarkastisk/cynisk knorr inget som 30-åriga killar i Stockholms mediebransch sysslar med. Så i stället sa Lernström:

– Kul, men jag kan väl få vänta med svaret tills jag är nykter?

Sedan tog han en taxi hem till Kungsholmen och Linda (då fästmö, i dag fru), slängde sig i sängen och började prata.

– Jag tror jag höll på i 40 minuter och snackade om mina visioner för programmet och hur allt skulle bli. I min eufori sa jag också i ett svagt ögonblick: ”Nu kan du välja vilken jävla ring du vill!” Då vaknade Linda till och sa ”Ah, bra” och det fick jag äta upp senare när det var dags att köpa bröllopsringar. Då tog hon i ordentligt.

Dagen efter vaknade Pär Lernström upp med huvudvärk. Och några frågor som ringde i huvudet: ”Visst var det så, som jag minns det? Inte var det väl så att jag blev full och sedan har drömt allting?”

Han skickade ett SMS till Arefalk, tackade för en trevlig kväll och föreslog att de skulle prata senare under dagen. Det gjorde de. Erbjudandet om att bli programledare för Idol var ingen fyllehallucination, utan verklighet. Så Pär Lernström tackade formellt ja.

Vad är det som, förutom tittarsiffror och status, lockar med Idol?
– Jag minns Oldsbergs asdåliga program från 80-talet, Sverige-Sovjet och annat som alla kollade på och pratade om när jag växte upp. Jag vet att det är omöjligt att nå sådana tittarsiffror i dag, eftersom medielandskapet är så annorlunda, men jag har alltid längtat efter att få göra ett brett underhållnings­program och vara en del av det där.

Vilket var ditt första intryck av jury­medlemmarna?
– Jag minns när jag stod där i TV4:s katakomber och väntade inför vår första presskonferens. Plötsligt kom de gående där: Anders som var asnervös, Alexander i sina kortbyxor och sin mustasch och Laila i sitt jävla Disneyhår. De är ju som seriefigurer.

Har du satt dig ner med Linda och sagt: ”Älskling, lovar du att stå vid min sida när kvällstidningarna skriver helsidor om min kvarskatt och mina fortkörningar?”
– Nej, just det samtalet har vi inte haft. Men hon jobbar ju också i mediebranschen och skulle ta det med ro. Däremot är vi båda medvetna om vad som väntar om något går fel i programmet eller om tittar­siffrorna blir dåliga. Men även det tror jag att vi skulle hantera ganska bra. Det skulle vara betydligt jobbigare om det hände något hemskt privat och tidningarna började ringa till mamma och pappa.

Kommer du att trivas på löpsedlarna?
– Man måste ta det där med en nypa salt och inse att det är ett spel. Kvällstidningar och tv-kanaler lever av varandra. En del journalister har frågat om jag ska ta över Peter Jihdes kvällstidningshat, men det har jag svårt att tro. Han är extrem och kanske har sina skäl, men man väljer ju själv hur man tacklar det där. Tänk på Kristian Luuk. Han kan säga: ”Ja, det var jättekul att få barn, vi är väldigt glada.” Sedan blir det inte mer och ingen fotograf får plåta bebisen. Men journalisten får ett citat och Luuk behåller sin integritet. Han är otroligt proffsig.

Pär Lernström växte upp i Strängnäs tillsammans med mamma (förskollärare), pappa (sjukpensionär), två systrar och senare en halvbror. I mellanstadiet var han klassens clown, killen som stod i aulan med megafon i handen och skrek ut vilka som vunnit danstävlingen. Efter studenten fick han jobb som mellan­stadielärare på en skola i Strängnäs och undervisade i idrott (”det tror jag gick ganska bra”), NO och svenska (”mycket talar för att mina elever har stora kunskapsluckor där”).

Rektorn var nöjd och ville att Lernström skulle fortsätta. Men karriären tog en oväntad gir när en annan rektor ringde – från Kagge­holms folkhögskola utanför Stockholm. Någon hade hoppat av och det fanns därför en lucka på journalistutbildningen. Kunde Lernström vara där i övermorgon? Det kunde han så klart.

– Jag kommer ärligt talat inte ihåg varför jag sökte. Mamma säger att jag som barn pratade om att jobba med radio och tv, men det tror jag är efterhandkonstruktioner.

Han kunde inget om journalistik, men lärde sig snabbt. Ett sommarvikariat som reporter på Radio Stockholm gjorde att Lernström fick testa kunskaperna.

– Jag var väldigt dålig på nyheter, kom tillbaka till redaktionen med två timmars material som sedan skulle klippas ner till ett inslag på en minut och 20 sekunder. Men jag slet som fan och satt kvar halva natten och klippte mina inslag om och om igen. Jag ville inte att någon skulle få reda på hur stora problem jag hade, så målet var att gå därifrån före klockan fyra då morgonreportern kom.

Till slut insåg chefen att hans potential låg på annat håll. Pär Lernström fick hoppa in som programledare där det fanns luckor. Han hade olika projektanställningar under fem år tills han via Sila tugget på Utbildningsradion (ett retorikprogram för skolelever) hamnade på MTV som programledare för Mycket mer än müsli, en bortglömd produktion som varvade gäster med musikvideor. Kanalen satsade en hel del pengar. Men på fel saker.

– När vi sa att vi behövde en extra person för research sa cheferna: ”Nej, det klarar ni själva.” Samtidigt fick jag träffa en hudterapeut en gång i veckan. Stylisten åkte till LA och kom hem med två stora resväskor kläder eftersom det av någon anledning var viktigt att jag aldrig hade samma plagg två gånger.

Därefter blev det TV7 och Aftonbladets havererade satsning på digital-tv där Lernström slängdes in i kaoset för att tillsammans med Kjell Eriksson göra programmet Läget med Kjell och Pär. (Det mest populära inslaget var följetongen om en katt som skulle gå ner i vikt. Kanske var det inte konstigt att både program och projekt kraschade.)

Sedan blev det, 2009–2011, Eftermiddag med Pär i Mix Megapol. Jämte radiojobbet var han programledare för Ballar av stål och senare Parlamentet. På något sätt hann Pär Lernström också med att skriva stil­boken Gubbe: A lovestory (2010).

Men ett tag blev det lite väl mycket. Efter att ha sprungit Lidingöloppet på två timmar och 55 minuter tog Lernström en taxi till Café Opera där han skulle vara konferencier för Blog Awards. Efter en kort genomgång av kvällens arrangemang sprang han in på toaletten och spydde blå sportdryck (”ganska vanligt efter att man sprungit ett lopp”). Sen fick Lernström lägga sig på ett kontorsgolv och sova i en och en halv timme.

– Jag gjorde en okej, men förvirrad, insats senare på kvällen. Efter det där bestämde jag mig för att ta det lite lugnare.

Helt ärligt: Är du stolt över Ballar av stål?
– Jag är faktiskt det! Humor är det svåraste man kan göra, men jag tycker att det fanns några riktiga guldklimpar i Ballar av stål, som när Cecilia Forss raggar på italienare.

Apropå humor så var du och Linda med i TV4:s lekprogram Herr och fru tidigare i år. Var det lika plågsamt som det såg ut?
– Helt ärligt: När vi tackade ja så var jag inne i ett Idol-förhandlingsläge, så det var inte riktigt läge att säga nej. Dessutom tänkte jag att om de moderniserat ett lekprogram av den där typen kanske det kunde bli lite kul. Men när jag och Linda kom dit var det som att kliva in i en SVT-studio från 1993: konstigt ljus, skyltar man skulle hålla upp när man svarade på frågor och en publik där samtliga fyllt 65 år. Jag satt helt tyst i sminket, ångrade varje sekund och mådde verkligen dåligt.

Har folk retat dig efteråt?
– Tvärtom. Herr och fru verkar funka hur bra som helst. Även bland unga. Det har jag märkt när vi rest runt med Idol. Jag vet inte hur många 16-åringar som kommit fram och sagt (på brett dalmål): ”Jag såg dig i Herr och fru, du förlorade, men kul program. Söt tjej.”

Tjejen, ja. Eller fru, som hon är numera. Pär Lernström och Linda Öhrn träffades för snart sju år sedan när han jobbade på Radio Stockholm, hade page med snedlugg och en allmänt pojkbandsvalpig framtoning. Men flickvän saknades. Några kompisar, som kände dem båda, tyckte att Pär Lernström och Linda Öhrn skulle passa ihop och såg till att han bjöds till hennes 21-årskalas.

– Eftersom det var uppenbart att vi blivit ihoptutade blev det lite konstig stämning. Jag fick dessutom reda på att festen var i hennes ex-killes hus, ett stort jävla hus dessutom. Så jag tänkte: ”Vafan är det här?”

De pratade nästan inte alls under kvällen. Men efter midnatt, när festen kommit igång på allvar, började det hända saker.

– Linda slet och drog i mig och började våldshångla i en soffa. Det var lite tonårs­romantiskt. Sedan tillbringade vi natten ihop. På morgonen hade jag grov ångest över att vakna upp i ”ex-huset”. Jag såg att Linda fortfarande sov och gjorde ett försök att smita.

I samma ögonblick störtade en av hennes kompisar in i rummet, fortfarande onykter, och började skrika om ”värsta hemsläpet igår”.

– Det enda jag tänkte var: ”Kan jag få gå nu, så att de kan börja snacka skit om mig?” Jag körde en lögn om någon fotbollsmatch och tog en taxi hem.

Efter lite SMS-kontakt träffades de igen, sedan tog det slut, därefter var de… ja, vad? Det undrade Linda Öhrn i alla fall.

– Jag minns när vi hade tillbringat en helg tillsammans. På måndagen ringde Linda och sa: ”Hur ska du ha det nu? Antingen kör vi eller så skiter vi i det. Jag tänker inte vara någon jävla mellanförhållandebrud.” Och sedan dess har vi hängt ihop.

Vad var det du fastnade för hos Linda?
– Först att hon var, och är, väldigt söt. Sedan, när jag lärt känna henne, att hon är rolig och rättfram. Linda slog redan tidigt an en ton som är väldigt vettig för en konflikt­rädd person som mig. Jag trampar lätt på i samma fotspår och stoppar huvudet i sanden för att slippa sånt som verkar jobbigt. Men med henne vid min sida är det ingen risk.

När satte Linda ner foten senast?
– Under en semesterresa då jag rakade mustasch, nöjt tittade mig i spegeln och sa: ”Så här ska det nog vara i fortsättningen.” I dag har jag helskägg.

***********************

FRÅN MTV TILL TV4

Namn: Pär Lernström.
Ålder: 30 år.
Familj: Nygift med Linda Öhrn, tillförordnad chefredaktör på tidningen Vecko-Revyn.
Bor: I Stockholm.
Karriär: Programledare på Radio Stockholm, Eftermiddag med Pär i Mix Megapol, Sila tugget på Utbildningsradion, Mycket mer än müsli på MTV, Läget med Kjell och Pär i TV7, Ballar av stål i Kanal 5 och Parlamentet i TV4. Har också skrivit boken Gubbe: A lovestory.
Läser: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson.
Ser på tv: ”Alldeles för mycket, men gärna stora direktsändningar där allt kan hända.”
Aktuell: Som ny programledare för Idol i TV4 – och som färsk innehavare av titeln Sveriges bäst klädda man enligt Café.

Stockholms modevecka pågår för fullt. Cafe.se rapporterar varje dag genom Daniel Lindström – Cafés modechef som sitter front row på alla visningar av intresse. Foto: stureplan.se

Vad har du för förväntningar på veckan?
– Höga. Stockholms modevecka har aldrig varit större. Många varumärken satsar, det råder en positiv energi i branschen och flera designers har valt annorlunda platser för sina visningar. Cheap Monday har valt en fotbollsplan i (närförorten) Hägersten – det är jobbigt att ta sig dit, men känns spännande, och Fifth Avenue Shoe Repair ska vara i det nya fantastiska museet Sven-Harrys konstmuseum i Vasaparken.

Vad tror du att du kommer få se för trender under visningarna?
– Mycket färg och nya, mer funktionella och tekniska material. Jag är trött på preppy- och heritage vintage-looken. Det känns som att det banne mej få vara över nu. Ge plats för mer sport och mer futuristiska material.

Vilken visning ser du speciellt fram emot?
– Tiger of Sweden, som avslutar hela veckan på torsdag kväll. De gör alltid stora och maffiga visningar med hög energi och mycket kläder.

Vilken fest kommer du absolut inte att missa?
– Den som Elle och Café har på vår takterrass på Humlegårdsgatan ikväll. Vi bjuder på en exklusiv bjudning för alla svenska designers som medverkar på modeveckan. Det kommer bli magiskt!

Hur ska man kunna uppleva modeveckan som vanlig dödlig – om man som dig, inte har blivit bjuden till alla fester och visningar?
– Cheap Monday bjuder in allmänheten, så på deras visning kan man gå. Man kan också följa bevakningen på Elle- och Cafe.se, och komma tidigt på de fester som anordnas under veckan – bland annat på restaurang F12.
Dessutom kan man göra som jag har gjort många gånger och fortfarande gör när jag vill in på de exklusivaste eventen i Paris: tjata sig in. Jag har verkligen fått förnedra mig för att komma in på vissa ställen där.

Patrik Hedlund

Babels frontfigur om fulla författare, kängan från Jan Guillou och varför han aldrig tänker skriva en deckare. Tidigare publicerad i Café 06/2011. Av: Klas Ekman. Foto (beskuren): David Holmqvist.

Bokmässan brukar alltid bli ett fylleslag. Vad beror det på?
– En författare sitter ensam och asocial 360 dagar om året. Plötsligt träffar man hundratals andra med samma uppdämda behov. Hierarkier, missförstånd, avund och pratsjuka blandas lättast ut med tre delar gin.

I din bok Världens sista roman hittade du på att huvudpersonen Daniel Sjölin var alkis. Hur är den riktige Daniels förhållande till sprit?
– Som en vanlig tvåbarnsförälders. Rödpavan öppnas håglöst på lördagskvällen. Det mesta i glaset hamnar i vasken, det mesta i flaskan hamnar i köttfärssåsen på söndagen. Får man väl i sig tre glas är man bakis i flera dagar. Det håller inte.

Jan Guillou sa att dina böcker är sådana som alla skriver när de är unga och pretto.
– Hehe. Det bjuder jag på! Men det var värre att Mankell och Guillou toksågade James Ellroy och sa att han var en klåpare till författare. Det var ändå lite väl, tycker jag. Egentligen borde jag ha sagt att Ellroy är en fasligt mycket bättre författare än vad de någonsin kommer att vara till­sammans. Men jag blev så paff…

Men hade Guillou rätt om dig?
– Jan Guillou tror att alla för­fattare skriver för att så många som möjligt ska läsa deras böcker. Det perspektivet har jag aldrig haft. Och inte mina poetvänner heller. Då ska man inte skriva en diktsamling, eller en bok av ett mer utforskande konstnärligt snitt.

Varför gör man det då?
– De böckerna är kanske mer att likna vid ett enskilt brev till ett antal personer. Ibland skrivs saker nästan i förtroende, och då riktar de sig inte till vem som helst.

Världens sista roman handlade om att förlora ett barn. Var det ett sånt brev?
– Det var det väl. Men jag känner kanske inte för att prata om det i en intervju, för det handlade om en personlig erfarenhet av smärta. Det är inte alla som vill berätta om sin sorg, men om man har ett behov av att formulera den kan man skriva om det indirekt på små sluga sätt.

Du har ingen deckare på gång?
– Tyvärr inte. Jag har lekt med tanken, men är alldeles för ointresserad av polisarbete, DNA-teknik och olika kaffemuggar. Men John Ajvide valde ett bra spår. Det skulle kunna bli något sånt.

Babel lockar ovanligt många tittare för att vara ett kulturprogram. Varför har det blivit en sån succé?
– Litteraturen har fått ett uppsving under de senaste åren, precis som alla andra medieformer. För­fattare har återigen blivit en smula intressanta för folk i allmänhet. Och så handlar det kanske om själva tilltalet i programmet.

Vilken författare har varit det största svinet privat?
– När de kommer till Babel måste de bjuda till. Fast Nobelpristagaren Orhan Pamuk var grymt dryg mot alla runtomkring: från redaktörer och sminköser till producenter. Men inte mot mig, det hade han förlorat på i rutan.

Vad har Babel gett dig?
– En fast lön, mycket klappar på axeln, uppmärksamhet och annat diffust. Egentligen allt det där som man som ung ville ha ut av ett författarskap, innan man visste bättre.

När leder du Melodifestivalen?
– Aldrig. Jag skulle aldrig kunna intervjua människor som inte skrivit en bok. Jag vet inte vad jag skulle fråga om. Sånt där allmänt chitchat är jag inte så bra på.

Har du någon gång hämnats på någon kritiker?
– Bara estetiskt. Någon störde sig på fula ord i min debut. Då ökade jag andelen fula ord i nästa bok.

Hur var din uppväxt?
– Pappa muttrade en gång när jag påstod mig ha arbetarklassbakgrund. Mina föräldrar kommer visserligen från såna förhållanden, men de blev medelklass och företagare. Mamma drev till exempel en modebutik.

Varför sa du så då?
– Därför att det är lukrativt att vara arbetarförfattare! Det finns så fruktansvärt mycket stipendier att få från ABF etcetera. Egentligen var det ett fult kuppförsök, men heller ingen klockren lögn: Sociala arv hänger i längre än man tror.

Hur?
– Bland annat i matvanorna. Jag vet att jag inte ska äta ljust bröd och chips, men bearnaisesås är fortfarande den största matupplevelsen för mig. Min mamma har varit överviktig och jag hade själv problem med övervikt under tonåren. Sen försökte jag på ett absurt sätt att gå åt andra hållet.

Var du anorektisk?
– Jag sprang väldigt mycket…

Har du några intressen vid sidan av litteraturen?
– Sen mina barn föddes så har jag börjat släktforska. Det är lätt i dag, det behövs bara några klick. Men det är bara statare och bönder, så långt man kan komma. Alla andra författare verkar hitta spännande aristokrater eller berömdheter. Inte jag.

Bor du i hus?
– Ja, en gisten eternitkåk som vi är lagom missnöjda med. Och lite sparpengar för en gångs skull. Skulle jag råka köra rattfull och får sparken kanske jag klarar mig till årsskiftet och hinner skriva en bok.

Vad har du för stil privat?
– Egentligen ingen alls nu, för jag har varit för­äldraledig med allt vad det innebär. Men det senaste idealet var väl en blandning av soldat och lattepappa.

Är du fåfäng?
– Mindre och mindre. När du plåtas i svt:s fotostudio blir du fint ljussatt. Likadant under inspelningen. Man ser skitbra ut. Men sen befinner man sig plötsligt på ett mingelparty och står där och blir plåtad, orakad med fula finnar och en snorkroka i näsborren. Då inser man att den där snyggheten bara är ett luftslott.

FAKTAFIL:

Namn:
Daniel Kjell Sjölin.

Född:
31 oktober 1977.

Familj:
Fru och två barn.

Karriär:
Vann Borås tidnings tunga debutantpris för romanen Oron bror (2002). Den likaledes hyllade Personliga pronomen gavs ut 2004. Med Världens sista roman (2007) nominerades Sjölin till Augustpriset. Han har även skrivit litteraturkritik i Svenska Dagbladet..

Aktuell:
Som programledare för litteraturprogrammet Babel på SVT.

Skådespelaren Krister Henriksson, 65, är aktuell med filmen Kyss mig. Här svarar han på Cafés livsavgörande frågor – och avslöjar en hel del oväntade detaljer. Intervju tidigare publicerad i Café 7/2011.

Vilken är din största framgång i livet?
– När jag kom in på scenskolan i Malmö 1968.

Och din största motgång?
– Har inte haft den ännu. Men jag har inget emot motgångar. De gör bara att man blir bättre.

Vilket är det konstigaste sms du fått?
– Det går inte att trycka. Jag rodnar när jag tänker på det. Ifjol blev jag sextrakasserad via sms och fick polisanmäla till slut. Jag äcklas fortfarande av det.

Om du fick chansen att leva ett nytt liv efter din död och fick välja på Hugh Hefners liv eller Nelson Mandelas liv – vilket skulle du välja?
– Nelson Mandelas. Men jag skulle gärna leva som Hugh i några dagar i månaden om inte medierna fick tag i det.

Vilken är din favoritsvordom?
– Inte ”fuck you” i alla fall som de säger i alla jävla filmer. Jag svär inte så jävla mycket. Bort­sett från ordet ”jävla” då.

Vilken bok har betytt mest för dig?
– En flykting korsar sitt spår av Aksel Sandemose.

Det konstigaste ställe du har vaknat upp på?
– På ett lager i Bagarmossen.

Vilket är tidernas coolaste filmcitat?
– När Wallander kommer till en brottsplats och säger: ”Vad har vi?” Haha, nej det är så jävla dumt – jag vägrar säga det mer.

Vad är ditt favoritgift?
– Morfin. Åkte in på sjukan för njursten och fick det. En välsignelse för människor i smärta.

Har du haft en riktigt dålig drogupplevelse?
– Ja, det har alla 40-talister. 60-talet var en vidrig tid. Plantor och dåligt hasch.

Vem är din största förebild?
– Tomas Tranströmer, en fantastisk poet. Efter hjärnblödningen har hans liv inte varit enkelt, men när jag träffar honom blir jag väldigt imponerad av hans attityd.

Vilken bil skulle du helst vilja äga?
- En Mazda mx5.

Vem är tidernas sexigaste kvinna?
– Min fru Cecilia.

Om du fick ändra en enda sak med ditt utseende – vad skulle du välja?
– Inget. Men det är okej att ändra sitt utseende om man verkligen lider av något. Om man har så långa ballar att det blir svårt att gå till exempel.

Vilken är din käraste ägodel?
– En fleecefilt från någon filminspelning. Det är min snuttefilt och den bär hela min lukt. Ibland gör min fru övergrepp på mig och tvättar den.

Nämn fem saker du gör när ingen ser dig?
– Det är en korkad fråga. Det kan jag ju inte nämna – då skulle jag lika gärna kunna gå ner på Stureplan mellan klockan 12 och 17 och göra de fem grejerna där.

Vilken är din största fobi?
– Att jag ska dö. Det är ingen fobi, men jag tänker på det för ofta.

PATRIK HEDLUND

Vem klär sig fulast på Europatouren? Cafés Patrik Hedlund besökte Nordea Masters och fick ett öppenhjärtigt modesnack med golfproffset och SVT:s expertkommentator Peter Hedblom.

*******************

Alexander Norén vann som bekant Nordea Masters. Café avstod dock att intervjua vinnaren och ryckte istället tag i axelskadade golfproffset – tillika SVT:s golfexpert – Peter Hedblom. Det blev ett snicksnack om fult klädda amerikaner, Europatourens löjliga klädkoder och Tiger Woods framtid.

Peter Hedbloms älsklingsplagg – Peak Performance Golf Anorak

Du kör alltid i skärmkeps, vad är grejen?
– Jag är så ful i vanlig keps! Jag spelade aldrig i keps eller skärm förut, men till slut tvingade en av mina sponsorer mig. Jag fick välja att ha skärm eller keps. Jag valde skärm, men hade nog spelat utan om jag kunde.

Shorts är förbjudet på touren, vad tycker du om det?
– Det är lite löjligt. När vi tränar har vi ju alltid shorts. Golf är en konstig sport som kommer från England, så det är tveksamt om vi någonsin kommer få spela i shorts.

Golfproffset Rickie Fowler klär sig lite som en skatare. Bra eller dåligt?
– Alla som klär sig annorlunda tycker jag är bra för golfen. Jarmo Sandelin var till exempel häftig. Han såg ut som en robot med krokodilboots. John Dalys egendesignade golfbyxor är däremot gräsliga.

Jarmo Sandelin

John Daly

Har du någonsin tappat slag på grund av ett plagg?
– Ja, jag har valt en tröja i ren bomull för att sedan gå ut och spela i 28-gradig värme. Det blev så svettigt att jag inte fick igenom svingen ordentligt. Som tur är har jag länge haft lyxen att vara sponsrad av ett märke som har både stil och funktion. (Hedblom har varit sponsrad av Peak Performance sedan 1998. Samma märke som i år är officiell klädsponsor till Nordea Masters – vilket betyder att cirka 800 funktionärer bär Peak Performance kläder.)

Vilken golfare är den bäst klädda genom tiderna?
– Payne Stewart! Han var elegant och häftig på samma gång.

Under dina drygt 20 år som golfproffs har du rest mycket. I vilket land klär sig golfare bäst?
– Sverige är ledande! Jesper Parnevik började bära J. Lindeberg och alla bara ”vad i helsike är det där?”, men de flesta tyckte att det var väldigt snyggt. Dessutom var vi de första som började spela i vita byxor. Alla bara ”vita brallor!?” Nu spelar hur många som helst i det.

Och var klär man sig mindre bra?
– I USA, definitivt. Dem är sämst. De har pösiga beiga brallor och stora tröjor med alldeles för långa ärmar.

Vem klär sig bäst på touren?
– Ian Poulter klär sig läckert. Han har en egen stil.

Och sämst?
– Det finns så många. Ha-ha. Nej, jag kan inte säga någon. Okej då: Rory McIlroy klär sig dåligt – för att vara så ung har han en väldigt gubbig klädstil. En tuff ung kille som han skulle kunna vara snyggare.

Rory McIlroy

Har du själv gjort dig skyldig till någon stilmiss under åren?
– Ett tag var jag sponsrad av Cross Creek. Från den tiden finns det några bilder som nu får mig att tänka ”vad i helv.. hade jag på mig där.” Stora byxor och stora tröjor – jag såg ut som en ballong.

Hur är det med skor? Vissa basketspelare byter ju varje match.
– Jag gör av med extremt många par. Byter var femte, sjätte runda. Mina kompisar är väldigt nöjda över det. Alla som har storlek 43 får komma hem till mig och hämta skor ibland.

Vilket är ditt favoritplagg?
– Peak Performance Golf Anorak är jäkligt bra. Den stoppar vind och skyddar bra mot regn, dessutom är den så tunn att den får plats i fickan. Jag har den i alla färger.

Slutligen, kommer Tiger Woods någonsin komma tillbaka i storform?
– Ja. Jag tror att han kommer börjar tävla på allvar när han känner sig riktigt hundra och vet att han kan vinna tävlingar. Jag har spelat mot Tiger en gång. Det var häftigt. Han är väldigt ödmjuk. Han är en schysst kille, men hade lite andra grejer för sig… Berömmelse gör dig kanske lite konstig ibland.

Patrik Hedlund

J. Lindeberg-grundaren Johan Lindeberg svarar på Cafés livsavgörande frågor – och avslöjar en hel del oväntade detaljer. Intervju tidigare publicerad i Café 2/2011. Text: Markus Kylén.

Vilken dag har varit den svåraste i hela ditt liv?
– När vi berättade för vår dotter Blue att mammis och pappis fl yttar isär och att hon får två hem.

Ditt livs mest minnesvärda telefonsamtal?
– När Dave Gahan ringde och frågade om jag ville klä honom för hans världsturné Playing the angel.

Vilket är det konstigaste sms du fått?
– Har fått många konstiga sms sen jag blev singel.

Vad är det närmaste du har kommit att dö?
– När jag kvaddade min svarta Jaguar på Venice Boulevard i Los Angeles. Jag var matförgiftad, svimmade och korsade vägbanan. Tog ner ett träd, studsade över det och frontalkrockade med tre nya Mercedesbilar. Som tur var vaknade jag upp utan ett blåmärke och skadade ingen annan.

Hur skulle du vilja dö?
– I sömnen minst 90 år gammal i nyc.

Vilken är din favoritsvordom?
– Fanculo.

Vilket är ditt favoritord?
– Relaxing.

Vad hatar du mest av allt?
– Osäkerhet. Det är orsaken till det mesta.

Vilken bok har betytt mest för dig?
– The magic of thinking big av David Schwartz och en biografi  om Willem de Kooning.

Vilket är det konstigaste ställe du vaknat upp på?
– På stranden vid Gardasjön i Italien. En fi skare fick napp. Fisken hamnade på min mage.

Vilket är tidernas coolaste filmcitat?
– ”Freedom!” i Braveheart. Inte coolast, men mest befriande. Blue och jag brukar skrika det.

Vad är ditt favoritgift?
– Vodka soda med två lime.

Har du haft en riktigt dålig drogupplevelse?
– Jag rökte crack av misstag på en mode fest i Köpenhamn, tappade känseln i halva huvudet och slogs med ett monster i fem timmar.

Vem är din största förebild?
– Angela Davis, Picasso, Alaia och Steve Jobs.

Vem är tidernas sexigaste kvinna?
– En 180 cm lång kombination av Patti Smith och Birgitte Bardot.

Vad är det märkligaste rykte du hört om dig själv?
– I Sverige, under min tid på Diesel, då någon
ansåg att jag var som en sektledare.

Vad skulle du vilja ändra med ditt utseende?
– Att jag hade ett mer naturligt leende.

Nämn fem saker du gör när ingen ser dig?
– Mediterar, dansar naken, ber för min dotter, skissar idéer, ringer min mor i Lund.

Vilken är din käraste ägodel?
– En mc-jacka jag köpte för 20 dollar på Rose Bowl-loppmarknaden i la för tre år sedan.

Vilket karaktärsdrag är du minst stolt över?
– ”Too much self-promotion in the past.”

Johan Lindeberg är 53 år gammal och designer. Han är aktuell med nya jeansmärket Black Denim (blk dnm), som lanseras i februari.