Han är en av Sveriges mest kontroversiella artister – och ska vara med i familjeprogrammet Så mycket bättre. För Café berättar hiphopveteranen Ken Ring om de nya låtarna, rasismdebatten och varför så många av hans vänner är döda.

* * *

Du och familjen bor åter väster om Stockholm, inte långt från de kvarter där din karriär tog sin början.
– Jag testade att bo i radhusidyll ett tag. Men Tyresö var inte min vibe. Grannarna sa aldrig hej till oss. Mina ungar fick inga polare där.

För tio år sen gick rykten om att mäklarna i Hammarby sjöstad var oroliga över att du flyttat dit. Det var viktigt att det området inte kallades ”förort” utan ”sjöstad”.
– Min son gick i skolan där ett år så jag åkte ofta dit för att hämta och lämna honom. Om mäklarna resonerade så är det fullt förståeligt. Mina polare och jag lyckades totalförstöra bilden av Hässelby. Fråga folk ute i landet vad de vet om Hässelby så svarar de att det är värsta gettot med guns och droger. Där finns några hoods som är jävligt rough. Men 75 procent är fina radhusområden, stränder och några riktiga lyxvillor.

Du rörde Björn Skifs till tårar med låten Själen av en vän i tv-programmet Moraeus med mera.Vem handlar låten om?
– Min polare Niklas som dog precis innan min första skiva släpptes. Det hände på Valborgsmässoafton. En annan snubbe, som jag också kände, hamnade i tjafs med Niklas och skulle skrämma honom med en kniv. Kniven gick rakt i sidan på Niklas som föll ihop och dog.

Du har gjort många låtar om vänner och familjemedlemmar som dött.
– Det är nog bara jävligt många i mitt liv som har dött. Sen jag spelade in Själen av en vän har en vän dött av en överdos, en annan tagit livet av sig och en tredje omkommit i en bilolycka. Att många i min närhet dör hänger ihop med att jag aldrig bytt umgänge. Jag har aldrig blivit en trendig innerstadsperson, utan fortsatt umgås med dem jag kände när jag var ung. Och medan jag fortsatt med musiken har de slirat vidare med sitt.

I Själen av en vän rappar du att förortslivet blivit hårdare.
– Hela samhället har blivit grövre. När jag och mina polare började sa vi: ”Vi är rapsnubbar! Kolla våra kläder! Kolla hur vi dansar!” I dag är det mer: ”Kolla våra vapen! Kolla vilka droger vi säljer!” Hiphop var en politisk grej för mig. Mot staten och makten. Fuck dem, liksom. Vi ville inte att tolvåringar skulle dra fram guns och skjuta varandra.

Är det verkligen så nu?
– Kanske inte tolvåringar men femtonåringar. Jag ville inte att folk skulle hamna i fängelse för att ha skjutit nån i huvudet, eller sitta på kåken och lyssna på Ken Ring.

Tror du att du inspirerat folk till att begå brott?
– Kanske inte grova brott, men definitivt till att röka en spliff eller dra ut på stan och slåss. Samtidigt vet jag att andra låtar har hjälpt folk.

I låten Långt bort rappar du: ”Nu ska jag ut och säga ’yeee, rök weed’ men själen säger ’snälla Ken, sprid ingen skit’.”
– Alla vill höra ”yee yee yee weed weed weed”. Egentligen vill jag bara säga: ”Fan, skicka pengarna till en by i Afrika i stället för att köpa gräs.”

Du är mycket i Kenya där du bygger en kombinerad studio och resortanläggning. Hur går det?
– Vår bungalow är klar. Vi ska snart kakla poolen. Och bygga en mikrofonformad fontän. Det är svårt att hitta bra hantverkare där nere. Jag går till classy kenyanska möbelbutiker, kollar deras bakgård och där sitter de som tillverkar möblerna. Sen frågar jag om de inte vill jobba för mig i stället.

Du leder fotbollslaget KRACK United som består av unga spelare från trakten.
– Mitt mål är att om tio år ha fått fram fem-sex spelare till kenyanska landslaget. Och att Kenya då kanske lyckas ta sig till VM för första gången. Men det är en lång väg kvar. Vi debuterar i distriktsligan nästa år.

Du lackade nyligen ur på debatten om rasism i Sverige och använde ordet ”svarting” ungefär tusen gånger på Twitter.
– Jag fick en del skit för det. Men jag kommer ihåg när jag var liten och skulle åka tunnelbana med min pappa. De ville inte släppa oss genom spärren eftersom de inte trodde att han, som är vit, var min riktiga pappa. Jag minns när skinnbulor sprutade ketchup på mig i en gränd i Gamla stan och skrek: ”Negern blöder! Negern blöder!” Jag minns den tiden. I dag är det svartskallar över hela Stockholm. Vi invandrare har väl integrerats rätt bra?

Du är inte invandrare.
– Nej, men jag säger ”vi” för jag umgås bara med svartskallar och invandrare. Jag är (byter till förtroendeingivande nyhetsuppläsarröst) en svensk person av utländsk härkomst. I vilket fall som helst borde vi inte slösa tid och medieutrymme på någon rasistgubbe som säger ”svarting” i radio. Det finns viktigare saker att fokusera på: Varför sitter det så många på häktet? Varför använder barn tunga droger?

Din dotter fyller 13 nästa år.
– Det kommer att bli fett jobbigt. Det är redan hormonfest hemma. Men jag hoppas att mitt arbete med Afrika kan visa mina barn vad som är rätt. Och få dem att uppskatta att mamma kommer hem och lagar middag till dem. Om de sen väljer att göra några dumma moves så får man acceptera det. Det viktiga är att de förstår att handlingar får konsekvenser.

Skulle du ha klarat av att vara pappa till ditt tonårsjag?
– Nej, jag var en jävla idiot. Om jag jämför mig som tolvåring med min son som just fyllde tolv så är han mycket smartare. När han kommer hem från skolan säger han: ”Läget, pappa? Nu ska jag göra mina läxor.”

Hur var du när du kom hem från skolan?
– Jag kom inte hem alls.

Fredrik Strage

Foto: Camilla Lindqvist

FAKTA

Namn: Kenneth ”Ken” Kiprono Ring.
Född: Den 29 januari 1979 i Upplands Bro.
Familj: Frun och tre barn.
Karriär: Slog igenom 1999 med låten Mamma – om hur hans mor Rebecka dog i cancer när han var 13 år gammal. Blev tidigt i karriären känd som en värsting från Hässelby, en banbrytande svensk rappare och för sina konflikter med polisen och kungahuset. Grammis­nominerad 2009 för sitt tionde album Hip Hop.
Aktuell: Med sitt elfte album AkustiKen.

Intervjun är tidigare publicerad i Café nummer 2/2013.

NHL-slutspelet är snart igång och Pittsburgh Penguins är en av favoriterna till att ta hem Stanley Cup-titeln. Med i laget finns en av NHL:s tuffaste svenskar, Douglas Murray, som för Café berättar om Elin Nordegren, knarkande kollegor och det svåra livet som singel.

* * *

Gör du nacksving på mig om jag frågar om Elin Nordegren?
– Haha, nej, men det finns inget att hämta där.

När man googlar dig handlar de 100 första träffarna om henne.
– Ja och allt kommer från en enda Expressenartikel.

Bojkottar du Expressen nu?
– Nej, absolut inte. Men det hela är mer tråkigt för henne. Hon har två barn och vi är bara kompisar. Men jag ville inte kommentera något när ryktet uppstod för jag vet ju att de är ute efter henne.

Så, en gång för alla, du har aldrig haft ihop det med Elin Nordegren?
– Nej.

Är det svårt att träffa rätt tjej som NHL-stjärna?
– Det är klart att det är svårt, jag är ganska inställd på att träffa en svensk tjej. Det är lättare när man har samma bakgrund. Jag låser inte in mig, men vill inte träffa en amerikanska i alla fall – de har ett lite kul sätt att se på saker och ting.

Är det svårt att veta vilka som är ute efter dig för pengarna?
– Nej, jag har tillräckligt många i familjen som skulle sätta mig på plats om jag träffade fel tjej. Men man ska inte döma någon. Jag tycker själv det är kul att hänga med folk som är riktigt duktiga på det de gör, och sådana personer tjänar ofta mycket pengar.

Över till hockey: Hur mycket tråkigare var Allsvenskan än NHL?
– Tråkigare vet jag inte. Eftersom det inte är lika strukturerat på isen i Allsvenskan så händer det mer. Men i och med den mindre rinken i NHL är det lättare att vara mer fysisk, vilket jag gillar. Och 20 000 på läktaren och att möta de bästa gör det såklart häftigare där borta.

Du satt med i förhandlings­kommittén angående lockouten  i NHL – hur gick det till? Du känns inte som en elevrådskille direkt.
– Jag nominerades och blev utvald av spelarna. Men det är rätt kul, för Florida Panthers George Parros är också med. Han är slagskämpe på riktigt – och ser värre ut än mig – men han är riktigt bright.

Vilka andra fördomar stöter du ofta på?
– Jag fick höra mycket när jag blev mer känd, men man lär sig koppla bort sånt. Jag lyssnar bara på det mina nära tycker. Häromdagen fick jag höra att någon sagt att jag tagit steroider. Jag bara garvade åt det.

Din morfar, hockeylegenden Lasse Björn, blev arg när du inte tacklades ordentligt. Hur ofta kände du press hemifrån?
– Jag har aldrig känt press, däremot fått mycket styrka av att vilja göra honom stolt. Många har problem med att bli utskällda. Jag vet inte om det ligger i generna eller om det är för att jag har växt upp med lite tough love från morfar, men när någon skäller så försöker jag ännu hårdare.

När du var i Djurgården i vintras tränade du med 17-åriga juniorer, körde du mjukare mot dem?
– Nej, jag kör mjukare mot veteranerna – de har ju skörare kroppar. Det kan vara nyttigt för de unga att få en tackling så att de vänjer sig. Om de nya i NHL snackar lite för mycket eller har dålig attityd proppar jag dem.

Vilket är det värsta trashtalk du blivit utsatt för på isen?
– I början av NHL-karriären trodde många att jag var tjock, kanske för att jag är så långsam. Det var mycket ”Grab another do­nut!”, ”Tjockis!” och sånt. När spelare bytte lag och kom till oss sa de ofta: ”Jag trodde du var tjock.”

I HBO-dokumentären 24/7 Road to Winter Classic har man sett en del trashtalking.
– Ja, vissa är riktigt roliga. Det värsta är killarna som ska vara tuffa men inte är så brighta. De säger bara ”fuck you” eftersom det är deras hela ordförråd. De låter så patetiska att man bara garvar.

Dina lagkamrater kallar dig ”crankshaft” (vevaxel) för att du drar igång utgångar. Vilka andra spelare i laget gillar att festa?
– Jag har som regel att bara prata om mig själv, men jag tycker det sociala är viktigt i laget. Då handlar det inte bara om fest utan middagar med fruarna eller vad som helst. Jag måste ha kul utanför banan, annars har jag svårt att prestera på.

Dina collegeår var vilda. Café har tidigare pratat med din kompis Sam Paolini som sa att mycket inte lämpar sig i tryck.
– Haha, han sa det bra, det ska inte komma i tryck. Jag står nog för de värsta historierna, men vill inte berätta. Mamma och mormor skulle bli så ledsna.

Ulf Samuelsson fick så mycket spö i början av sin NHL-karriär att slagskämparna i laget lärde honom olika fightknep. Har du hjälpt någon färsking?
– Nej, men jag går mest på kraft och försöker knocka. Det var bättre förr när jag fightades mer, då hade jag mer lugn. Kolla på UFC-killarna, de är ju inte helt svarta för ögonen, utan mjuka och avslappnade.

2011 dog tre av NHL:s ökända fighters – på grund av självmord eller droger. Enligt vissa på grund av pressen slagskämpar utsätts för.Känner du av den?
– Först och främst var det väldigt tragiskt och jobbigt. Men jag tror mer att det har att göra med hjärnskakningarna. Jag har haft en liten sån – man är inte sig själv efteråt och känner lite ångest. Jag tror inte depression är ovanligt om man har fått några hjärnskakningar.

Många vill proppa dig. Är du aldrig nervös innan match?
– Nej, jag är rädd att ingen ska tackla mig för då får jag svårt att komma in i matchen. Jag växer ju mer fysiskt det blir. För mig är det bästa som finns att komma in vid första bytet och ge eller få en tackling.

Patrik Hedlund

Foto: Ceen Wahren

FAKTA

Namn: Douglas Murray.
Född: Den 12 mars 1980.
Familj: Mamma, pappa, två bröder och en syster.
Karriär: Flyttade som 17-åring från Djurgårdens juniorlag till collegehockey i Nordamerika. Blev 2003 uppflyttad till Cleveland Barons i AHL innan han 2005 gjorde sin första NHL-säsong för San Jose Sharks. Debuterade i landslaget 2008.
Aktuell: Leder Eastern Conference med sitt Pittsburgh Penguins inför NHL-sluspelet.

Fotnot: Intervjun är tidigare publicerad i Café nummer 3/2013. Då spelade Douglas Murray i San Jose Sharks. Numera håller han till i Pittsburgh Penguins.

Nyligen avslutade han succéturnén Drömmen om Amerika där han spred glädje och skratt runt om i Sverige. För Café berättar komikern, Kristoffer Appelquist, om dåligt självförtroende, politiska ambitioner och det brutala mordet på sin pappa.

* * *

I Mitt liv är ett skämt hjälper du matprofilen Edward Blom att bli komiker. Lätt som en plätt?
– Jag älskar Edward och skrev skämt om, bland annat, hans ätt. Han blev galen och sa ungefär: ”Att jag skulle vara stolt över min ätt är ju helt vansinnigt!” Nej, okej, Edward. Men du har din släktsköld på ytterdörren, din släkthillebard bredvid skrivbordet och du stämplar släktvapnet på alla dina brevpapper. Kom igen nu.

Din biologiska pappa var narkoman och dog när du var liten.
– Jag brukar inte prata om det, men det stämmer. Min mamma och morbror Dick växte upp på Hisingen. Dick började röka på i början av 60-talet. Han blev polare med Clark Olofsson – Dick och Clark, vilka Göteborgsnamn – och hittade på skit.

Hur kom din pappa in i bilden?
– Min mormor startade en föräldra­förening mot narkotika. De tog hem grupper till min mammas barndomshem och en av killarna som kom dit var min pappa.

Så han hade problem redan när han träffade din mamma?
– Ja. Han slutade knarka och de flyttade till Malmö för att komma undan hans dåliga umgänge. Sen föddes jag – och plötsligt var han tillbaka i Göteborg. Han var en heroinist som kom och gick, rätt vad det var så var han död. Han var skyldig någon pengar och knivades till döds. Jag var inte ens ett år.

Fy fan. Hemskt.
– Ja, framför allt för min mamma. Men det är klart att man präglas mycket av de tidiga åren. Många ståuppkomiker har en längtan efter att bli bekräftade och för mig såddes det fröet antagligen där.

Hur gick det för morbror Dick?
– Han blev aldrig riktig. En Kung Midas av skit: allt han tog i blev bajs. Han dog förra året och det var nästan skönt att han fick frid. Vissa hamnar bara aldrig rätt.

Har du testat droger själv?
– Nej. Jag är rädd för det och föraktar det. Jag tycker att alkohol också är ett stort problem i Sverige: vi borde få lära oss att vara med andra människor, ta konflikter, dansa och hålla tal innan vi dricker första gången. Om man är rädd för att prata med andra borde man öva på det i stället för att dra två vinare.

Har du själv druckit för mycket?
– Ja. Jag har ett hål i själen. Jag tror många känner igen sig i det: att hela tiden jaga något och inte tycka att man duger som det är. Men när man dricker blir man kung. Nu var det 15 år sedan jag lärde mig umgås med alkoholen, men när jag var 18–20 drack jag som en galning. Fullständigt. Varje dag. Men där kände jag också att det var dags att välja: antingen fick jag hitta ett sätt att förhålla mig till världen utan medicinering eller så skulle det gå lika illa för mig som för min pappa.

Har du komplex för din övervikt?
– Ja. Det är inte så farligt nu, men när jag började med stand-up var det fruktansvärt. Jag blir ledsen när folk kommenterar min vikt. Men en bra vecka kan jag vara nöjd med mig själv. Det sitter i självkänslan.

Det sägs att du är väldigt smart. Har du tagit ett IQ-test någon gång?
– Nej. Jag tror inte att jag har så hög IQ. Däremot EQ. Jag är ganska empatisk. Det är bra att förstå andra människor om man jobbar med att skriva texter. Men jag är inte intellektuell på det sättet.

För tio år sen ville du bli politiker. Varför?
– Mina barn gick på dagis och fick bara kräm och nyponsoppa till frukost – skit med en massa socker i. Jag klagade hos kost- och städansvarig på kommunen och hon sa: ”Vi följer bara riktlinjerna.” Då insåg jag att jag ville se till att skattepengarna förvaltades bättre. Jag började plugga på Komvux, för jag hade hoppat av skolan redan i åttan.

Med ett snittbetyg på 0,2.
– Ja, det är lågt. Det är jävligt lågt. Förra året gick den där tanten i pension och tjänsten som kost- och städansvarig på Sunne kommun blev ledig. Jag var nästan sugen på att söka jobbet bara för att få closure.

Nu är du en politiskt orienterad komiker. Vilka röstar du på?
– Folkpartiet. Jag skulle rösta på Miljöpartiet om de inte vore allierade med Sovjetunionen och annat pack. Vänsterpartiet är politiska idioter med hjärtat på rätt ställe, men de har hjärnan långt upp i röven. De har inte den ringaste idé om hur samhället är uppbyggt. Sossarna har jag inga jätteproblem med, men de är sönderregerade. Alla tänkbara ministrar är i 50-årsåldern och kommer från SSU-leden. De har aldrig haft ett riktigt jobb.

Du har också kallat SVT för ”en spillra av Sovjetunionen”.
– Det är gubbar med skägg och manchesterkavaj som åker sparkcykel till fackmöten. Man stoppar in tusen spänn i ena änden och så kommer det ut bajs i den andra. Det är sjukt mycket byråkrati på SVT. Jag har A-, B- och C-körkort, men får inte hämta en bil eftersom jag inte är intern­utbildad att köra en SVT-Volvo. Tramsiga fackgrejer som miss­gynnar folk med frilanskontrakt. Det finns ingen sämre arbetsgivare i hela världen. Ingen är så nonchalant med att betala ut löner. Hela skiten borde brännas.

Ändå har du mejlat dem och frågat om du får göra en egen talkshow. Fick du något svar?
– Det fick jag. Ungefär: ”Tack för ditt intresse. Vi planerar inte att göra någon talkshow i nuläget, men vi har ditt namn. Ha det bra.” Jag tror det var ett autoreply.

Emil Persson
Foto: Severus Tenebaum

FAKTA

Namn: Kristoffer Lou Robin Appelquist.
Född: Den 18 januari 1975.
Familj: ”Min fru Lotta och barnen Cecilia och Erik.”
Karriär: Började med stand-up comedy 2005 och har sen dess synts i ungefär alla svenska humorprogram. Utsedd till Sveriges bäste komiker 2012.
Aktuell: Avslutade nyligen sin turné Drömmen om Amerika.

Intervjun är tidigare publicerad i Café nummer 12/1012. 

För storebror Alexander tog det sex år innan han fick sin första roll i Hollywood – för Bill tog det sex veckor. Han frontar Netflix nya blodtörstiga storsatsning Hemlock grove, som lanseras idag. Café möter vår nya superskådis på plats i Los Angeles. (Ur #9/2012.)

* * *

Bill Skarsgård sitter i en hyrbil på fem­filiga interstate 405 mot San Fernando Valley med polarna Robin och Tobias. De är på väg till en ”shooting range” för att bränna av några skottsalvor när telefonen plötsligt ringer. I andra änden har halva William Morris Agency, Bills amerikanska agentfirma, samlats på äkta Hollywoodmaner för att skrika i kör:

– Congratulations! You got the part!

Efter sex korta veckor i Los Angeles har Bill, 21, kammat hem sin första huvudroll i en amerikansk tv-serie, thrillern Hemlock grove. Medan andra svettas blod för att flimra förbi som statister i någon halvkass Stallone-rulle har Bill helt förutsättningslöst sladdat in i Hollywood och scorat en huvudroll. Det är nästan provocerande.

– Farsan sa bara ”fuck off” när han ringde, säger Bill. Fast med kärlek, såklart.

Han verkar ta det hela med lugn. Bill Skarsgård verkar snarare rädd för att prata högt om sitt genombrott, som om det kanske skulle slinka honom ur händerna om han gjorde det. Han ringde sin bror Gustaf och berättade att han fått rollen, resten av familjen fick läsa pressreleasen.

Den gotiska thrillerserien Hemlock grove, som i branschmedierna jämförts med Twin peaks, produceras av Netflix, en populär amerikansk streamingtjänst som förra året beslutade att addera eget material till sitt gedigna filmbibliotek och börja konkurrera med tv-kanalerna.

Norska serien Lilyhammer med Little Steven i spetsen, samt David Finchers House of cards med Kevin Spacey i huvudrollen, tillhör också Netflix stora satsning.

De utmanar det gamla traditionella tv-tittandet och släpper – till skillnad från tv-kanalerna – alla avsnitt samtidigt i stället för veckovis. Det är ett försök att fånga den unga publik som i dag hellre laddar ner vad de vill se än styr sitt tittande efter tv-tablån.

– I manuset beskrivs min karaktär som en smal kille med stora, gröna ögon och det passar ju in på mig, konstaterar Bill. Han skakar omtumlat på huvudet.

– Jag har haft fyra huvudroller i Sverige och sen kommer jag hit och så händer detta efter sex veckor. Det handlar bara om att ha flyt. Alex var här i fyra år innan han fick en roll.

I och med genombrottet i USA har Bills inkomster förstås ökat markant. Men ekonomi är inget jätteintresse, tycks det: ”Jag smäller allting. Det finns ingenting alls som jag kan visa upp och säga: ’Det här har jag lagt mina pengar på!’”

* * *

Ett par veckor innan det glädjande beskedet träffas vi över en brunch i Los Feliz i Los Angeles. Då är vistelsen fortfarande helt villkorslös. ”Några möten” och ett par provspelningar står på schemat – i övrigt är det hela högst oplanerat, så till den grad att Bill och hans två kompisar, Tobias och Robin, inte ens har någonstans att bo.

– Vi tjatade till oss två nätter till på stället där vi bott, sen får vi se, förklarar Tobias som varit vän med Bill sedan högstadiet.

– Robin är min chaufför. Jag har inget körkort, säger Bill som trots försök ringar in 2011 som ”året när jag inte tog körkort”.

– Jag fick lite pengar för ett jobb som kom in, så jag hade råd att pröjsa Robins biljett. Han är anställd, kan man säga, förklarar Bill och ler brett.

Robin nickar instämmande, men mumlar något om att det skulle vara bra om han slutade presentera honom som ”the driver” för tjejerna på krogen.

– Jag kommer aldrig att få ligga. Jag kan lika gärna sitta kvar i bilen.

Livet verkar, när vi sitter på restaurangen Le Figaros soldränkta uteservering, rätt kul.

– Ja, fast det är inte så glamouröst. Vi har inte så mycket pengar. Inte ens något boende. Och bilen är oförsäkrad.

Men Bill verkar med sin fånga-dagen-mentalitet ta även detta med ro.

– Man ska ha ont om pengar tills man får mycket pengar innan man har ont om pengar igen. Det är trist att vara ekonomisk.

– Det är värdelöst, man ska blåsa allt man har, säger Tobias.

Robin – som för stunden verkar ha glömt att han inte pyntat en krona för sin flygbiljett själv – nickar instämmande.

De senaste två åren har Bill Skarsgård haft huvudrollen i fyra svenska filmer. Han lovordades för sin insats för I rymden finns inga känslor, där han spelar Simon som har Aspbergers syndrom. Filmen var Sveriges bidrag till nomineringarna i kategorin ”bästa utländska film” till Oscarsgalan 2011. Bill hade också huvudrollen i Simon och ekarna, som vid senaste Guldbagge­galan var nominerad till 13 baggar och vann två.

Han är precis klar med inspelningarna av Anna Karenina i London, Bills första engelskspråkiga film, där han trängs med Kiera Knightley och Jude Law i rollistan.

– Jag spelar kapten, eller general heter det väl. Jag hade bara åtta inspelnings­dagar. Det var ganska mycket för den rollen, säger han.

Men det var väl intressant att arbeta med skådisar som Law och Knightley?
– Jag har aldrig känt någon hajp kring kändisar. Kiera Knightley är ashet, och det var kul att jobba med henne, men så hade vi repetitioner ihop och hon är ju bara en tjej, liksom, i mysbyxor.

Tror du att du har någon fördel av att vara Alex bror här borta?
– Hans hajp här borta har nog hjälpt lite. Den höjer mig också. Hösten 2010 gick Himlen är oskyldigt blå på Torontos filmfestival och I rymden finns inga känslor var Sveriges Oscarsbidrag. Så alla mina agenter hade sett dem. Jag hade aldrig signat med någon som aldrig sett något av det jag gjort.

Förra året blev Bill dessutom utsedd till en av ”årets shooting stars” av European Film Promotion – en intresse- och marknadsföringsorganisation för europeisk film – under filmfestivalen i Berlin. Ett pris som tidigare förärats bland andra Daniel Craig och Rachel Weisz, men som Bill själv inte tar på alltför stort allvar.

– Det var svinkul att träffa de andra skådisarna, men hela grejen kändes mest som produktplacering. Man stod och höll upp en champagneflaska och log för kamerorna. Det var lite snuskigt. Det kändes som att vi var där, hela ”shooting stars-gänget”, för att sälja champagne. Fokus låg mer på att göra deras sponsorer glada än ett faktiskt intresse för skådisarna, säger han och avbryts av att det kommer in ett lass Egg Florentine indränka i hollandaisesås.

– Alltså, det är en bra grej. Meriten ligger kvar, även om det inte händer något direkt.

Svenska medier skrev att du blev hyllad.
– Så jävla svenskt, alltså. Vadå hyllad? Jag blev väl fan inte alls hyllad, säger han och skyfflar in ett ägg i munnen.

– Men du var alltid bakfull, säger Tobias och ett gemensamt asgarv utbryter likt åska kring bordet.

– Nej fan, säger Bill. Sån jävla felcitering. Det var en reporter på Aftonbladet som skrev det där… Jag känner honom sen innan och vet att han egentligen gillar mig. Han frågade mig ”hur är det att vara shooting star?” eller nåt sånt och då svarade jag: ”Jo, men det är kul. Man är väl lite bakfull efter alla events som man måste gå på varje kväll.” Rubriken blev ”Bill Skarsgård: Man är bakfull – hela tiden” och så var det en bild på mig i mössa när jag såg assliten ut.

Kan du garva åt såna grejer?
– Jag orkar inte bry mig. Det är som en bra facerape. För att det ska klassas som en bra facerape måste 90 procent av alla dina vänner gå på det. Det ska gärna vara något pinsamt och töntigt. Som ”Yoga är så jävla skönt”. Exakt så är det med den rubriken. 99 procent av alla som läser den tror ju att jag sitter där och bara säger: ”Äh, fan, jag är alltid full och jag har en så jävla dålig hårdag, så jag måste ha mössa, öööh…”

En servitris i vit skjorta och genomskinliga tights anländer med andra laddningen apelsinjuice. Om man inte visste bättre hade man kunnat tro att Bill och hans vänner var bakfulla i dag. Men mellan lägenhetsletande och auditions har de inte hunnit med några utekvällar än.

– Jag gjorde en intervju med Metro när jag var 18 bast. Då stod det på löpet dagen efter: ”Stellan är min största förebild”. Om man googlar mig kommer det upp. Inte för att jag någonsin googlat mig, men…

– Det är klart att du har! avbryter Tobias.

– Ja, det är klart. Vem har inte googlat sig själv? Man måste veta vad det finns för rykten där ute, om man gjort dumma saker och om någon har fått reda på det.

Han avbryter sin utläggning och återkommer till ämnet.

– Då blev jag jävligt irriterad eftersom det var Metro, som alla läser, och min andra intervju någonsin. Jag vet att jag inte kan ha sagt det!

Nyligen avgjordes Top model Sverige med Caroline Winberg som programledare. Cafés Emil Persson mötte kvinnan som bytte fotbollsplanen mot catwalken och blev Sveriges enda supermodell. 

* * *

Mobilen skälver. Gång på gång på gång. På gång. Vännerna anropar från Stockholms alla barer. Sms:en flockas i inkorgen. Hon ursäktar sig, skickar ett snabbt svar om att hon gör en intervju och får den omedelbara rikoschetten: ”Men prata lite fortare då!”

Det märks att man har Caroline Winberg, 27, på lånad tid. Att sitta mitt emot henne på restaurang Riche är som att vara tillfällig fackelbärare av den olympiska elden. Hon har gjort promotion hela dagen, men ska snart få åka tillbaka till sitt hotell och plugga manus inför morgondagens premiärinspelning av Top model Sverige klockan 07.00.

– Och nu undrar alla: ”Hur tänker du behandla tjejerna? Vilka ord ska du använda? Vem ska du vara?” Äh, jag tänkte vara mig själv.

Inställningen är begriplig: det har ju funkat bra hittills. Caroline Winbergs framgångsrika karriär har tagit henne till Vogueomslag och till samarbeten med bland andra Ralph Lauren och Versace. Till sju raka Victoria’s Secret-visningar. Till – om någon nu missat det – positionen som Sveriges Enda Supermodell. Och nu alltså även till jobbet som programledare för Top model Sverige i TV3.

– Jag har jobbat som modell i tolv år, säger hon. Jag kan redan allting. Det är kul med en ny utmaning.

Vad kan du lära aspiranterna om modellivet?
– Ganska mycket. Tjejerna tror ofta att de är supermodeller så fort de kommit med i programmet och börjar klaga på allt. Jag känner: ”Du, kom ner på jorden. Du har inte ens en agentur.” Och sen får jag lära dem att ta kritik.

Vilken är den värsta kritik du själv har fått?
– Jag blev hemskickad en gång när jag skulle plåtas för italienska Vogue. Jag var nyinflyttad i New York och hade fått dålig hy av vattnet. Jag hörde hur de bekymrat sa till varandra: ”What’s wrong with her skin?!” De försvann, ringde min agent och sa sen: ”You can go home now.”

Härdande?
– Ja, man får tuffa till sig ganska mycket. Inse att man är bra på vissa grejer och sämre på andra. Jag har till exempel inte världens finaste, tjockaste hår. Jag är lite halvflintis, har hela lägenheten full med hårpåsar och väntar inte direkt på ett L’Oréal-kontrakt. Men jag är bättre på andra saker.

Caroline Winberg går igenom en märklig period. För ett par dagar sen drog stormen Sandy in över USA:s östkust och hennes bostad på Manhattan. Hon har blivit evakuerad i sin frånvaro.

Lägenheten i det Philip Johnson-designade glas-huset vid Hudson River, som Caroline köpt för 2,2 miljoner dollar, ligger på sjätte våningen. Den klarar sig. Däremot är förrådet i källaren helt översvämmat.

Själv befinner hon sig alltså på Riche, långt från CNN:s humanitära katastrofscener. Det enda som svämmar över här är mellanchefernas blåsor.

Caroline gillar att vara i Sverige. Hon gillar att beställa köttbullar och bärs. Hon gillar att det tydligen finns en människa som heter Ola-Conny och att hennes mamma tydligen älskar honom. Hon gillar, framför allt, välfärdssystemet.

– Jag har ont i en visdomstand, säger hon och gnider handen mot kinden. Tandläkarna i USA vill bara dra ut alla mina tänder och tjäna pengar. De sa: ”Det blir 6 000 dollar. Lägg en fasad också.” Men sen kom jag hit och fick höra: ”Dina visdomständer är så små. Du behöver inte dra ut dem.”

Caroline behöver mycket riktigt inte ändra på sin tandrad. Hon behöver inte ändra på någonting. Vad hon än har på sig – i kväll svarta jeans, randig tröja och klackskor så höga att man skulle kunna spela Jenga under hennes fotsulor – lyser hon upp rummet. Blingar. Människor vid grannborden Exorcisten-roterar sina huvuden 180 grader i ren hänförelse.

– Äh, säger hon och rycker på axlarna. Alla tycker inte att supersmala jättar är snygga. Att jag passar bra i tidningar, och att kläder ser bra ut på mig, betyder inte att alla tycker att jag är supersnygg. Det är mer populärt i modebranschen.

Vilken är den vanligaste missuppfattningen om supermodeller?
– De är många. Folk tror att vi bara jobbar två timmar om dagen på någon strand, dricker champagne, är superanorektiska och ligger med fotograferna.

Så ni ligger inte med fotograferna?
– Modeller ligger mer med fotoassistenter, haha. De är närmare oss rent åldermässigt. Fotograferna är lite för gamla. Nej, det där är överdrivet. Dessutom har jag hört att gifta människor med vanliga jobb åker iväg på konferens och ligger som fan med sina kollegor?

Det är korrekt.
– Det där låter så himla desperat. Så är det absolut inte i vår bransch.

Stör du dig på fördomarna?
– Om man är smal verkar folk alltid tycka att det är okej att säga det. Sen jag var liten har folk sagt: ”Du är för smal. Du får inte gå på toaletten i skolan efter att du ätit.” Medan jag aldrig skulle säga till någon: ”Du får inte köpa en påse chips efter klockan sex för det ser jag att du inte behöver.” Jag tycker inte att man ska lägga sig i. Alla är olika.

Sportig superstjärna. I tonåren var Caroline Winberg mittfältare i AIK. Fotbollsintresset sitter i – så fort hon hinner spelar hon med sina grannar i New York.

* * *

Hans debutalbum var både en konstnärlig och kommersiell succé. Men sen dess har rubrikerna handlat mest om droger och självmordsförsök. Exklusivt för Café berättar Andreas Kleerup om comebacken och den okända kollapsen som höll på att kosta honom livet.

* * *

Ur Danderyds sjukhus dagbok för Andreas Kleerup, den 8 februari 2012
Hej Andreas. Du kom till Danderyds sjukhus, intensiven, efter att din mamma hittat dig medvetslös. Du blev intuberad (tub i halsen) av ambulanspersonalen för att hålla luftvägarna fria. När du kom till IVA blev du kopplad till en respirator (maskin som hjälper dig med andningen). Genom CVK:n (en nål) på halsen får du närings­lösning och olika mediciner, bland annat antibiotika och sömnmedel. Hela din stora familj är hos dig hela tiden.

Som sexåring drömde Andreas Kleerup att han jagades av en vampyr. ”Vänta, varför springer jag?” tänkte han efter ett tag. ”Detta är ju en dröm. Och då kan jag göra vad jag vill.”

Vampyren försvann och Andreas flög en stund över hyreshusen i Täby centrum innan han vaknade.

Snart lärde han sig att kontrollera drömmar, en teknik som enligt hans storebror Jonas kallades ”lucid dreaming”, klardrömmande. Andreas åkte vattenskidor, spelade på Tommy Lees roterande trumset och gjorde bomben i en pool fylld av snygga brudar.

Många år senare, i en annan klardröm, träffade han sina idoler Frank Zappa och Ingmar Bergman. ”Bry dig inte om folk som snackar skit om dig”, sa de. ”Keep on keeping on.”

Men nu drömmer han inte.

Allt är tomt och mörkt.

Den 9 februari
Hej Andreas. I går när du kom till oss och vi började skriva i din dagbok så tog vi några foton på dig med dina anhöriga. Dessa foton kommer att följa med dagboken. Vi har borstat dina tänder och flyttat tuben till andra sidan mungipan.

Det var annorlunda för tre år sedan. Andreas Kleerups hjärta slutade slå i ambulansen, men medvetslösheten var inte lika hård. När han vaknade upp på Sahlgrenska kände han sig upprymd. Det var som i filmen I huvudet på John Malkovich när John Cusack, efter att ha befunnit sig inuti Malkovichs huvud, störtar genom en tunnel och landar på en motorväg i New Jersey – euforisk över att ha fått ett nytt perspektiv på tillvaron.

Den gången svalde Andreas en burk av det lugnande medlet Lergigan eftersom han inte ville finnas längre. Självmords­försöket gav honom en egendomlig känsla av sammanhang. Han började till och med tro på Gud.

Nu känner han ingen frid. Han driver omkring i ett kallt ingenting. I de flyktiga bubblor av medvetande som ibland poppar upp i hans nedsläckta hjärna tänker han att det kanske inte spelar någon roll att han tror på Gud eftersom Gud inte tror på honom längre.

Möjligen är Gud sur för att han tatuerat ett uppochnervänt kors på foten.

Gudomlig begåvning. Andreas Kleerup är troende. På vänster handled har han låtit tatuera ett pentagram. ”Det betyder bort med det onda”, säger han.

Den 10 februari
Hej Andreas. Vi har tvättat och vägt dig på morgonen. Vi har en säng med inbyggd våg. I morse vägde du 89,5 kilo.

Första gången Andreas fick självmordstankar var på mellanstadiet när en kompis sa något om hans vikt. När Andreas kom hem från skolan tog han fram kniven som hans pappa köpt i Lummelundagrottans

souvenirbutik när de semestrade på Gotland. Andreas brukade sova med den eftersom han var rädd för Bob i tv-serien Twin peaks. Han högg i tapeten på sitt rum. Han högg i sina byxben. Sedan skar han sig lite i armen. Det kom inte särskilt mycket blod. Han fortsatte sova med kniven ända tills han i tonåren mötte Bob i en klardröm.

”Sluta störa mig”, sa Andreas.

”Okej”, sa Bob och försvann.

Den 11 februari
Hej Andreas. Vi vänder dig med jämna mellanrum (bra för lungorna) och då blir du lite orolig. Du får lite extra lugnande för du behöver ha kvar tuben i halsen ett tag till. P.S. Din mamma tittade in vid 21-tiden och önskade god natt. 

Två röster. Den ena tillhör Sahara, Andreas fru. Den andra tillhör hans svåger som berättar om en skidsemester i fjällen. Andreas vill titta på dem, men ögonlocken är för tunga. Han ger upp, driver tillbaka ner i mörkret och tänker på snö.

Den 12 februari
Hej Andreas. Vi tvättade av dig och bäddade rent åt dig. Sen blev det tandborstning. När du vaknar till är du inte så orolig längre och då blir det lättare för oss att kommunicera med dig. Du nickar och skakar på huvudet och kramar våra händer. Du försökte skriva någonting men var för svag än så länge.

Efter fem dagar i koma, och en vecka på intensiven, hamnar Andreas Kleerup på en avdelning för patienter med svåra infektioner och andningsbesvär.

Han lider av en allvarlig lunginflammation – resultatet av en misskött halsfluss och ett sedan flera år dåligt immunförsvar.

På besök hos sin mor i Täby får han problem med andningen och kollapsar. Hans mamma ringer en ambulans. Under de första timmarna vet bara Andreas Kleerups föräldrar, fru och storebror att hans tillstånd är kritiskt. Nyheten når ändå kvällstidningarna som genast ringer hans 15-åriga lillasyster i skolan och frågar om hon kan bekräfta att Andreas är död.

Tillfrisknandet beskriver han själv som ”SM i läkekött”. Snart åker han omkring på infektionsavdelningen i en rullstol. Sedan tar han sina första stapplande steg med en rollator. I hörlurarna spelar han samma låt om och om igen: John Farnhams peppiga 80-talshit You’re the voice.

Han börjar prata med de andra patienterna, varav de flesta inte kommer att överleva, och säger: ”Var inte oroliga. Det här fixar sig!” När hans producent Markus Enochsson kommer på besök rosslar Andreas: ”Kom igen, vi drar till studion!”

Han får nöja sig med att släpa sin droppställning till sjukhusets andaktsrum där det står en orgel.

Högerhandens fingrar är stela men Andreas lyckas ändå spela den molokna slinga som han haft i huvudet sedan han vaknade. Om ett par månader kommer den att heta Requiem solution och sjungas av Loreen.

En morgon strax efter att han kommit hem knappar Andreas ner ett slags manifest i sin mobiltelefon. Han är fortfarande virrig av sjukhusvistelsen, men vill formulera för sig själv vad som är meningen med musiken han gör och livet han lever:

Den fulländade friheten
Att få finnas och färdas i nuet
Att ta ner det oförklarliga
Skriva under med sitt väsen
Att få tillgång till allt
Att skingra molnen där och då
Utan förväntan på något mer än det mäktigaste av allt
Ett finger i luften

Sju månader senare promenerar Andreas Kleerup från sin lägenhet på Södermalm till studion i Södra Hammarbyhamnen. Han är klädd i svarta Ray-Bans, slitna jeans och en mörkblå Adidasjacka som han egentligen bara fick låna under Cafés fotografering men charmade till sig av en pr-agent. När vi traskat en stund längs Ringvägen frågar han hur länge vi har promenerat.

– Immunförsvaret blir 40 procent starkare om man går 20 minuter varje dag. Vilket jag inte gör. Men ändå. Det är skönt att gå. Man känner att allt är på plats i kroppen. Två ben och så där.

Efter kollapsen har Andreas ansträngt sig för att bli mer fysiskt aktiv. Han gör några situps varje morgon, tar en promenad, spelar i värsta fall bara lite biljard. Däremot kan han inte tänka sig att gå på gym eller jogga.

– Jag vill inte att någon tidning ska skriva: ”Vi såg Kleerup sporta! Nu försöker han komma igen.” Det skulle kännas lika jobbigt som när de skriver att jag håller på att dö. Jag vet att jag inte borde bry mig men det händer något när man har varit på löpet. Jag går alltid och kollar om min gylf är nere, om jag har snor i näsan. Den där skamvråkänslan, liksom.

Han möter sällan andra människors blick under sina promenader. Om det är mycket folk på trottoaren fäster han blicken i knähöjd på dem han möter. Då flyttar de alltid på sig. Den här mulna septemberdagen är det glest på stan.

– Hur ska du skriva den här texten? frågar han. Ingen orkar väl läsa en ”nu mår jag bra”-artikel om mig igen?

En kärlekshistoria. Jättehiten With every heartbeat är inspirerad av en före detta flickvän. I dag är Kleerup gift med scenografen Sahara Widoff. 

I allmänhetens ögon har Andreas Kleerup varit pop-Sveriges främsta värsting ända sedan han greps kokain­påverkad på Grammis­galan 2009. Han hade just vunnit tre priser (som årets nykomling, kompositör och producent) för sitt kritikerhyllade debut­album och den internationella jättehiten With every heartbeat.

Sedan dess har hans artistiska prestationer – som den undersköna musiken till Stockholms stadsteaters uppsättning av Aniara och det countrydoftande rockbandet Me And My Army – inte sällan hamnat i skuggan av rapporter om knarkskandaler, sönderslagna hotellrum och glamourösa flickvänner. Efter uppbrottet från modellen Adina Fohlin, som inspirerade den sorgsna With every heartbeat, har han dejtat Carolina Gynning, modellen Elsa Hosk och dj:n Sonja Berggren.

I september 2011 gifte han sig med scenografen Sahara Widoff, som han känt sedan de gick i parallellklass på Södra Latins gymnasium.

Han tillbringar en hel del tid i Göteborg där han har tvåårige sonen Ace Vincent ihop med Sonja Berggren. När hon var gravid mådde Andreas som sämst.

Hans självmordsförsök skedde samma dag som de gått på en ultraljudsunder­sökning.

* * *

När stormen dyker upp i horisonten börjar Alicia Vikander springa. Nedför berget, över stenar och genom buskage flyr hon för livet, iklädd sin medeltida kostym: spetsiga skor, snörade skinnbyxor och korsett.

Här, uppe i Albertas bergstrakter i västra Kanada, skiftar vädret fort. Och när Alicia Vikander nu rusar nedför berget ihop med Jeff Bridges, Julianne Moore och resten av det skräckslagna filmteamet gör hon det utan att veta vart de är på väg.

– Det var sista inspelningsdagen av The seventh son, berättar Alicia Vikander. Vi skulle filma en slutscen på toppen av ett berg. Plötsligt ser vi ett oväder som rör sig snabbt och säkerhetskillarna skriker: ”Blixtarna kommer slå ner om tio minuter!” De hade sagt vad vi skulle göra om det blev kris, men normalt sett lyssnar man ju inte på sådana genomgångar. Det ångrade jag när jag stod där och de sa: ”Nu gör vi precis som vi gått igenom!”

Vad hände?
– Det enda sättet att komma upp dit var med helikopter och de fick inte flyga i oväder. Vi kunde alltså inte bli hämtade. Så vi var tvungna att springa så långt att vi kom nedanför ovädret. Det var bara att packa ihop, lämna kamerautrustning för flera miljoner och skynda därifrån. Sen kom störtregnet. Alltså ett hällregn med hagel och blixtar och dunder. På grund av blixtarna var hela teamet tvungna att krypa in under buskar. Efter 45 minuter fick vi gå upp igen och då kom ovädret tillbaka, så då fick vi springa tillbaka igen. Detta skedde tre gånger. Jag var helt genomsur. Först efter sex timmar kunde vi flygas ner.

Vad gjorde Jeff Bridges?
– Han hade med sig sin gitarr och hade hittat en plastpåse. Så han satt där under med sin dotter och spelade countrylåtar. Det var sista dagen så det blev ändå en fin avslutning på hela inspelningen.

Alicia Vikander ler åt minnet där hon står i fönstret på sin Grand Hotel-svit och blickar ut över Stockholm. Hon överlevde inspelningen av Hollywoodproduktionen The seventh son – en storslagen fantasyfilm med Oscarsnominerade Sergey Bodrov som regissör och svensk premiär i februari – och befinner sig nu i Sverige för att hälsa på familjen.

– Jag längtar efter att ha en lägenhet. Det är roligt att bo på fina hotell, men det blir väldigt ensamt.

Hur hanterar du ensamheten?
– Ska jag bo på samma hotell längre än två veckor så brukar jag se till att ha ett kök så att jag kan laga mat. Att stå i ett kök känns som att man är ledig och är hemma. Och kommer jag hem till Stockholm så brukar jag crasha någons kompis lägenhet och bjuda dit folk på middag som om det vore mitt eget hem. Att få resa och bo på fina hotell är ett privilegium, men som med allt annat är det inte lika roligt att göra själv.

Raketkarriär. Endast 24 år gammal har Alicia Vikander etablerat sig på den internationella filmkartan.

* * *

Hon har stämt träff med Café för att prata om sin nya storfilm: Anna Karenina. Filmatiseringen av Lev Tolstojs 1800-tals­klassiker, med Keira Knightley och Jude Law i övriga huvudroller, har eleverat Alicia Vikander från svenska dramafilmer med Samuel Fröler till topp­skiktet av många Hollywood­regissörers önskelista.

I en film som riskerade att bli ännu ett torrt kostymdrama gjuter Alicia Vikander på egen hand liv i påklistrade polisonger, cylinderhattar och överhörda konversationer från köket.

Något kritikerna tycks vara rörande överens om.

The Independent beskrev hennes rollprestation som en ”häpnadsväckande förvandling” och filmmagasinet Empire kallade hennes kärleksscen med Domnhall Gleeson för ”den mest rörande i år”.

– Eftersom jag och Domnhall kände varandra sedan tidigare gick det väldigt lätt. Under 20 minuter tyckte jag verkligen att han var den mest glänsande prinsen i världen. Det var en härlig känsla när vi satte scenen. Vi tittade mot varandra: ”Kändes det lika bra för dig som för mig?” En sexscen är bara teknisk, man vet inte vad man har gjort, det är bara pinsamt och hela gruppen som står runtomkring tycker att det är jättejobbigt. Så det är skönt att få göra en kärleksscen, för där handlar det bara om att ha en bra personkemi.

Både Anna Karenina och din karaktär Kitty får kämpa med kärleken. Har du själv gått på nitar?
– Fan, det tror jag alla har! Det är en klyscha, men man lär sig av att göra fel och gå på tabbar. Man kanske gör dem en gång till, men sen försöker man hålla sig borta …

För den 24-åriga Göteborgstjejen som slog igenom med dramat Till det som är vackert 2009 tog karriären fart när hon flyttade till London 2011 för att spela in Anna Karenina.

En stökig tid när hon delade lägenhet med kompisarna i hyllade electropopduon Icona Pop.

– Vi var fyra tjejer och två sängar. Vi hade ett jävligt skitigt kök utan bord och stolar. Det var verkligen en bachelorette pad. Grisigt som fan, kan jag säga. Så bodde vi i ett halvår.

Men två sängar – vad gjorde ni om någon av er gick hem med någon från krogen?
– Det hade vi redan gått igenom. Om det skulle ske fick övriga tre ligga i en säng.

Vännen och ena halvan av Icona Pop – Caroline Hjelt – minns tiden:

– Vi bodde tillsammans under en period när det hände mycket i båda våra liv och då var det skönt att man kunde supporta varandra. Vi har varit ett stöd i varandras karriärer. Nu träffas vi i olika delar av världen när vi har tid, senast var det New York och innan dess var det Paris. Vi brukar kunna matcha in våra resor.

Högaktuell. Just nu väntar två filmer för Vikander: Hollywood-
fantasyn The seventh son samt svenska dramat Hotell.

* * *

Alicia Vikander har krupit upp i en sammetsröd divan med en klase vinbär och är plötsligt slående lik den ryska societetstjejen hon porträtterar i Anna Karenina. Hon biter av ett bär och börjar berätta om den dramatiska inspelningen i Ryssland.

– Det var helt galet. Vi åkte till Sankt Petersburg och tog sen ett niotimmarståg rakt norrut. Sen var det fem timmar i en buss, en buss utan värme som inte ens hade fått åka på vägarna i Sverige. Därefter åkte vi svävare en timme ut på isen till ingenstans. Kitsy Island heter det. Vi skulle egentligen ha bott på hotell och åkt ut till ön varje dag, men eftersom isen inte var tillräckligt tjock på vissa delar så vi fick bo ute på öarna. Det var små fiskestugor som de aldrig hade prövat att värma upp. Det var nio grader och vi hade inte varmvatten, så vi duschade inte på fem dygn.

Finns det inte vilddjur där ute?
– Det… finns det. Det var en kille i filmteamet som skulle gå på dass och sen inte kunde komma ut för att han omringades av vargar. Han gick ut för att kissa och satte inte på sig alla ytterkläder. Efter tio minuter hade han fortfarande inte kommit tillbaka och vi undrade var han var. Då stod han och skrek och bankade, det var flera vargar utanför dasset. Har man inte upplevt 38 minusgrader är det svårt att föreställa sig hur kallt det är.  I en sån kyla handlar det om sekunder. Fem sekunder med handen utanför handsken så slutar motoriken att fungera. Så här såg mina händer ut, för huden blir så hård.

Vikander sträcker fram en hand med mörka, skorpliknande märken.

Hur fick ni bort vargarna?
– Vi hade säkerhetsvakter med oss. Och så fort det är mer än en människa blir vargarna rädda och försvinner. Men är det bara en person känner de att de kan ge sig på en…  Killen i filmteamet fick åka iväg och få sjukvård för köldskadorna efteråt.

Pojkflicka. 2011 utsågs Vikander till en av  Europas ”shooting stars”. Juryn bländades av hennes rolltolkning i Till det som är vackert – ”från klumpig pojkflicka till förförisk receptionist”.

* * *

Närmast väntar en kär återförening med regissören Lisa Langseth för Alicia Vikander. Tillsammans gjorde de guldbaggebelönade Till det som är vackert och nu har duon förlöst filmen Hotell ihop. Ett drama om en 27-årig tjej som förlorar allt och börjar i gruppterapi.

– Logistiskt skiljer det sig jättemycket mellan svenska och utländska produktioner. Vi var 30 personer på Lisas film och 600 personer på The seventh son.

Hur såg din trailer ut i The seventh son?
– Som en svit på en Finlandsfärja. Två jättefåtöljer, vardagsrum och kök.

Och i Sverige?
– Då byter man om på någon Statoilmack. Eller en toalett.

Känner du inte: ”Vafan är det här?”
– Nej, jag känner mig lika malplacerad i den där trailern som jag gör på en Statoilmack. Det är en annan form av arbete bara. Något som är skönt i Sverige är att man är så nära alla i teamet. Det är en annan intimitet i arbetsgruppen. Det kan vara kul att åka häftiga flygplan, men där vet man inte ens vad alla heter.

Blir det ensamt?
– Det var en period när de andra var iväg och spelade in och jag var ”on hold”, ensam i Vancouver. Det gick sju dagar utan att jag pratade med någon. Det har jag aldrig varit med om i mitt liv. Sjätte dagen höll jag på att bli knäpp och tänkte: ”Finns det nån hotellbar här i stan där jag kan sätta mig och prata med bartendern?”

I Hotell checkar karaktärerna in på olika hotellrum för att återuppfinna sig själva. Kan du känna igen den frihetskänslan i ditt eget hotelliv?
– Det är klart att det är en kittlande känsla att man kan kasta grejer omkring sig, dricka upp två flaskor vin, hälla ut jordnötter och så kommer man in två timmar senare och det är som om ingenting har hänt.

Det är en del känslomässigt tuffa scener i Hotell.
– Ja, det är som att springa ett maraton. Det är nästan fysiskt. Natten innan har jag puls för jag vet inte om min kropp kommer att klara det. Sen när man väl har gjort en sån krävande scen är det en enorm endorfinkick. Man får släppa ut känslor som man inte släpper ut annars och ibland kan jag vara förundrad över hur nära de ligger mig.

Ren talang. För två år sen delade Vikander lägenhet i London:
”Vi var fyra tjejer och två sängar. Grisigt som fan.”

* * *

Trots att Alicia Vikander bara är 24 år – de flesta i  hennes ålder backpackar fortfarande runt i Khao Lak – är hon säker på att det är skådespeleriet hon ska ägna sitt liv åt.

– Men jag är fortfarande rädd att jag plötsligt inte ska få fler jobb. Jag blir lika glad varje gång jag får en ny roll. Men samtidigt, fan, jag vill inte veta vad jag gör om tio år. Om jag inte hade varit skådespelerska? Tja, jag kom in på juristlinjen och var nära att börja. Det hade varit intressant att se hur det hade blivit, haha.

Svensk film är ganska kritiserad här på hemmaplan. Vad tycker du själv att den håller för kvalitet?
– Jag har själv haft den idén, men dåliga filmer görs i alla länder. Det är ju bara de bästa utländska filmerna som tar sig till Sverige. Jag är ganska stolt över svensk film.

Du blev utsedd till ”shooting star” vid Berlins filmfestival 2011. Motiveringen löd: ”From tomboy to temptress, from street kid to secretary, Vikander shows a sheer range in her big-screen debut that’s utterly hypnotic.” Vad har det betytt för dig?
– Jag tror inte själva priset har gett mig några roller. Anna Karenina var redan på gång då. Men det är ett väldigt fint pris och en stor ära.

Du måste berätta om hyllade A royal affair där du spelar mot Mads Mikkelsen. Du lärde dig danska flytande?
– Jag sa till regissören att om du ger mig chansen så flyttar jag till Köpenhamn i två månader och lär mig danska. Sedan fick jag panik när han gav mig rollen. Först blev jag jätteglad och grät av lycka på mitt hotellrum i Köpenhamn. Sen satte jag på tv:n och mina glädjetårar gick över i hysteri. Jag fattade inte ett ord av vad de sa på skärmen. På så sätt är jag dumdristig, jag tänker mig inte för. Men det gick ju bra till slut.

Du har varit ganska förskonad från paparazzis hittills? Minns du första gången du såg bilder på dig själv?
– Ja, det var i USA. Det var bilder på mig i några jävla tights klockan fem på morgonen och jag stod utanför min trailer och kollade upp i himlen. Jag vet inte vad jag gjorde, stod och tänkte på något. De måste ha monsterobjektiv för många bilder var tagna från flera hundra meter. Det var en hopplös bild, det såg bara ut som att jag svalt något konstigt.

Det har skrivits om din och Alexander Skarsgårds påstådda romans. ”Det är definitivt på riktigt”, skrev bland annat Star magazine.
– Ja, vi ska gifta oss såg jag! Jag skrev till honom: ”Jaha Alexander, jag såg att du ska fria till mig.” Det är bisarrt att läsa. Vi är goda vänner. Som alltid utomlands, det är samma sak om man träffar andra svenskar på charter i Thailand, så hänger man om man springer på varandra. Vi är ett gäng som möts upp och går ut och käkar middagar ihop.

Hur mycket festande är det annars i ditt liv?
– I Vancouver hittade vi en rodeobar där jag var uppe på tjuren och drack shots. Och så hittade vi ett ålderdomshem där de hade rockklubb där vi började hänga. Ju mer opretentiöst det blir, desto roligare!

Text: Victor Johansson
Foto: Pierre Björk

Texten är tidigare publicerad i Café nummer 1/2013.

Han gör succé med sin och Alex Schulmans podcast – och är under våren aktuell med en ny roman, In i labyrinten. Hög tid att ställa Sigge Eklund, 38, mot väggen i Cafés klassiska Sista ordet-format. Varning för magiska svampar och rent hälsovådliga badvanor! (Intervjun är tidigare publicerad i Café #2/2013.)

Vilket är ditt favoritgift?
– Numera är det snus och kaffe. Tidigare experimenterade jag med droger som alla andra.

Vilken är din största framgång i livet?
– Jag tror att man bara passar ihop med en på miljonen. Så det var en obeskrivlig framgång att jag träffade min fru. Hade jag inte gjort det hade jag blivit ihop med någon lite sämre och därmed också mått lite sämre. Att hitta rätt person att leva med är bättre än att vinna två miljoner på lotto.

Vilken är din största fobi?
– Jag har en fobi på riktigt: att se människor spy. Jag minns alla spyor som jag har sett under mitt liv. Jag har ett inre fotoalbum med 2000 spyor.

Hur skulle du vilja dö?
– Eftermälet tjänar starkt på att bli mördad. Man blir ju någon slags martyr då. Men samtidigt vill man inte dö i förtid. Så svaret måste bli: mördad vid 99 års ålder.

Om du fick chansen att leva ett nytt liv efter din död och fick välja på Hugh Hefners liv eller Nelson Mandelas liv – vilket skulle du välja?
– Jag har en hemlig dröm om att sitta i fängelse. Inga räkningar, inget ansvar, bara läsa och skriva. Lugn och ro äntligen. Om man kan undvika att bli misshandlad och våldtagen så är Nelson Mandelas liv ett självklart svar.

Har du haft en riktigt dålig drogupplevelse?
– Jag hade tagit magic mushrooms och fick panik när jag kollade klockan och den stod still i flera timmar. Senare förstod jag att den oturligt nog hade stannat under trippen. Skräcken var fasansfull, jag trodde att trippen hade bromsat tiden så mycket att det skulle ta en evighet tills den var kvar.

Vad vet du i dag som du önskar att du visste när du var 15?
– Att jag aldrig skulle komma att använda mina betyg. Det hade ju varit väldigt bra att veta. Jag hade 4,9 i onödan, eftersom jag aldrig kom att använda dem.

Vilken är din käraste ägodel?
– Ett inramat foto som jag fick från Olof Palme när jag var liten. Ett porträtt av honom som han skrivit ”Till Sigge från Olof” på.

Vem är tidernas sexigaste kvinna?
– Jag känner på riktigt att jag är sexuellt besatt av min fru. Det är en stor fördel i förhållandet.

Vilken dag har varit den svåraste i ditt liv?
– Dagen då mina föräldrar gick från att vara gudar till att vara vanliga människor. Då min mamma träffade en annan man och min pappa bröt ihop över det. Och de hade den dåliga smaken att berätta varenda detalj för mig.

Nämn fem saker du gör när ingen ser dig.
– Med tre barn är det en timme per dygn då ingen ser mig. Då ligger jag i badet och har vattnet så varmt att det gör ont att gå ner i. För att bränna bort ångesten inför verkligheten och vardagen. Dagen är kvar på skinnet annars, jag måste tvätta bort dagen för att gå in i kvällen fri.

Victor Johansson

Sven-Göran Eriksson plus 1860 München är lika med sant. Klubben vill ha honom, han vill dit, men ännu verkar inget vara klart. Det blir alltid rubriker kring Svennis övergångar, och med anledning av det publicerar vi nu intervjun från Café nummer 3/2011 på nytt.

* * *

Sveriges främste tränare har ett nytt uppdrag: ta den forna storklubben Leicester City tillbaka till Premier League inom två år. En chans till upprättelse för Sven-Göran Eriksson – och ett miljardspel för ägaren, en thailändsk affärsmän som egentligen föredrar hästpolo framför fotboll. Café följer arbetet inifrån medan Svennis berättar om pengarna, de senaste årens fiaskon och varför han gärna tampas med den brittiska skvallerpressen igen.

Tidig förmiddag i Leicester. Det är så mycket engelsk fotbollsvardag det kan bli: gröna gräsplaner, snålblåst och blek sol. I bakgrunden ligger en länga tegelhus. Dunk från bollar, skratt, skrik. Några lärlingar sitter på en kulle och kollar när Sven-Göran Eriksson kör ett pass med A-laget.

Han vankar runt på planen vid Leicester Citys träningsanläggning Belvoir Drive, armarna i kors över bröstet. Tittar, funderar, avbryter spelet då och då, ger nya order. Som vanligt använder han inte visselpipa. Det är snabbt tvåmålsspel med krympt plan, han gnuggar frisparkar och inlägg.

Efter två timmar är det över.

– Nu tar vi lunch, säger Svennis.

Vi går till klubbhuset, där Sven direkt sätter sig på kontoret för att ringa ett par samtal. Samtliga handlar om nya spelare, för lån, provspel och eventuella övergångar. Han pratar med agenter över hela Europa för att hitta tänkbara nyförvärv till sitt lagbygge… Ja, eller snarare klubbygget.

– Jag kom in sent, när säsongen redan hade pågått ett bra tag. Det finns mycket att ta tag i om vi ska lyckas, säger Svennis.

Resan runt fotbollsvärlden fortsätter ett varv till. Han är nu manager och huvudansvarig för att Leicester City FC ska ta sig från den knallhårda andraligan i England, The Championship, till Premier League.

När går ni upp?
– Snarast har ägarna sagt, ler Sven-Göran Eriksson.

Han har skrivit ett tvåårskontrakt med konsortiet Asia Football Investment, som leds av den thailändske taxfreekungen Vichai Raksriaksorn. De tog över klubben under hösten 2010. Då hade The Foxes haft några turbulenta säsonger med stora ekonomiska och sportsliga problem.

 Jag tolkar det som att du har den här säsongen och nästa på dig?
– Ja, du… så kan man nog se det. Vi måste upp fortast möjligt i alla fall. Klubben och ägarna har höga ambitioner. Jag med. Men då måste vi också bygga bit för bit. Det fanns exempelvis ingen organiserad scouting när jag kom hit. Jag plockade in Bill Green från Southampton som chefscout. Tord Grip är på plats för att scouta i Europa med några andra. Fysträningen var också eftersatt. Jag tog hit Chris Short från Crystal Palace som fysansvarig. Min assistent Derek Fazackerley hämtade jag från Huddersfield, vi jobbade ihop i Manchester City.

Vad tycker du om träningsanläggningen?
– Den har tre fotbollsplaner men det är för litet här. Vi delar dem också med ungdomsakademin. Vi måste ha en större anläggning, fler planer och mer utrymme.

Klubben tänker sälja marken vid Aylestone Road i centrala Leicester, där Belvoir Drive ligger, och investera pengarna i ett nybygge. Man letar nu efter mark. Fördelen med Belvoir Drive är läget: knappt tio minuter från hemma­arenan Walkers Stadium.

– Jag gillar när allt snurrar kring mig i en klubb. I Italien är man bara tränare och sköter fotbollen. Inget annat. Under tiden i Lazio var jag inne på kontoret en enda gång, tror jag. Men här är jag involverad i det mesta. Man kanske kan se för- och nackdelar med det. Jag har makt, ansvar för helhetsbilden. Det arbetssättet passar mig.

Redo att leverera. Svennis säger sig ha en mycket god relation till Leicester Citys krävande ägare: thailändske affärsmannen Vichai Raksriaksorn med en förmögenhet på motsvarande 1,3 miljarder kronor.

* * *

Leicester City har cirka 100 anställda. En imponerande organisation, men den räcker inte till för att nå Premier League. Det finns två läkare knutna till klubben, tre fysiologer, två fystränare och två match­analytiker. Mer resurser finns inom den framgångsrika ungdomsakademin, bland annat tre fystränare. Klubben samarbetar också med de två universiteten i Leicester på olika sätt. Fotbollskunskap finns i massor inom klubben – bland annat är förre toppspelaren Chris Powell en av Sven-Göran Erikssons assisterande tränare.

Men Leicester har åkt hiss mellan divisionerna ända sedan grundandet 1884. Klubben har vunnit ligacupen tre gånger, spelat fyra finaler i FA-cupen – och förlorat allihop, vilket är ett pinsamt engelskt rekord i sig.

Nya Walkers Stadium invigdes säsongen 2002–2003. Då hade klubben ramlat ur Premier League och drogs med skulder på motsvarande 350 miljoner kronor, bland annat på grund av arenabygget. Trots detta kom Leicester på andra plats i The Championship första året på nya arenen och gick åter upp i Premier League – men åkte ur direkt och fick harva vidare i The Championship.

Den amerikansk-serbiske affärsmannen Milan Mandaric köpte klubben den 13 februari 2007 för motsvarande cirka 300 miljoner kronor. Trots ny ägare och friska pengar samt löften om spel i Premier League åkte man ur The Championship 2008. För första gången i klubbens historia var man inte med i någon de två högsta divisionerna. Klubben var dock bara nere och vände i League One (division 3) en säsong.

Säsongen 2010–2011 började bedrövligt, en enda vinst på de nio första matcherna och Leicester parkerade sig i tabellbotten. Ägaren fick nog. Efter bara tre månader gav han portugisen Paulo Sousa sparken från tränarjobbet. Den 3 oktober 2010 tog Sven-Göran Eriksson över.

Bara några veckor tidigare hade Leicester City köpts av konsortiet Asia Football Investments som då bestod av klubbens ägare och ordförande Milan Mandaric, det thailändska företaget King Power (lett av affärsmannen Vichai Raksriaksorn och hans son Aiyawatt som är vd för gruppen) samt en hittills okänd tredje part. Mandaric lämnade dock klubben den 27 november för att i stället ta över Sheffield Wednesday.

Vem är då denne Vichai Raksriaksorn?

Han är 51 år gammal och räknas som Thailands 27:e rikaste man, enligt Forbes. Han har en redovisad förmögenhet på motsvarande 1,3 miljarder kronor, äger King Power Group som sysslar med taxfree­handel och som har monopol på Bangkoks storflygplats Suvamabhumi. Ett tillstånd han fick av Thaksin Shinawatra som var premiärminister i Thailand när flygplatsen började byggas och som stod klar 2006 – efter omfattande mygel, mutor och med stora tekniska problem. Kritiken mot taxfreemonopolet var stark.

Det är ödets ironi att Svennis några år senare skulle korsa spåren efter Thaksin och Raksriaksorn – och att båda skulle bli hans arbetsgivare. Thaksin insåg den politiska och ekonomiska utväxlingen av att äga en engelsk fotbollsklubb (Manchester City). Detsamma gör Raksriaksorn. Deras agendor liknar varandras.

Vichai Raksriaksorn har sagt att ”fotboll är min andra favoritsport efter hästpolo”. Båda anses vara rikemansidrotter i Thailand. King Power har tidigare sponsrat Chelsea under sex år och har haft ett treårigt tröjavtal med Leicester. Vichai Raksriaksorn har mycket goda politiska kontakter i Thailand, främst med Newin Chidchob som är en minst sagt kontroversiell politiker. Karriären har fläckats av mygel, skandaler och politiska sidbyten för att få vara kvar vid makten.

Chidchob är för närvarande förbjuden att verka politiskt på grund av olika skandaler. Han är i frysboxen formellt sett fram till 2012. Chidchob stödde den tidigare premiär­minister Thaksin Shinawatra, men stack kniven i sin gamle kompis, bytte sida 2008 för att överleva politiskt och stödjer nu den sittande premiärministern Abhisit Vejjajiva.

Vichai Raksriaksorn är god vän med Newin Chidchob, en tung man i norra Thailand där han äger fotbollsklubben Buriram EPA och investerat hårt i utländska spelare. Ny arena ska också byggas. Allt för att få röster till sitt lilla parti Bhumjaithai Party, som han leder trots sin politiska karantän.

Ingen blir förvånad om klubben Buriram EPA inleder ett samarbete med den ungdomsakademi Leicester City (läs: Vichai Raksriaksorn) har öppnat i Thailand.

Det skedde när City besökte Bangkok under hösten 2010. Newin hade då organiserat så att flera tusen supportrar från Buriram skeppades till Bangkok för att vara färgstark hejarklack när Leicester mötte Thailands landslag på National Stadium.

Jag minns när Sven-Göran Eriksson var på besök i Thailand förra gången med ett engelskt klubblag, Manchester City i maj 2008. Upplägget då har otäcka likheter med höstens besök: start av akademi, uppvisningsmatch och marknadsföring av ägarens affär. Då slutade besöket med att Eriksson fick sparken samma dag som planet lyfte tillbaka mot England.

Du är inte orolig för att på nytt ha en thailändsk ägare?
– Nej, det här är en helt annan sak, mer långsiktighet. Och jag vet fortfarande inte varför jag fick sparken av Thaksin. Han sa bara att det var en känsla han hade, att jag inte var rätt man för jobbet. Mer än så sa han inte.

Har de nya ägarna pengar?
– Ja, det verkar så. Jag fick ett väldigt bra intryck när vi var i Bangkok i höstas. Jag har kanske också varit grundligare i min koll av dem jämfört med tidigare. Det här känns som ett bra projekt. Nu pratar jag med ägarna varje dag om olika saker.

Bäst på plan. Svennis inspekterar gräsmattan på Walkers Stadium. Arenan tar i dagsläget 32 500 åskådare, men ska snart byggas ut.

* * *

Den andra divisionen i England heter sedan 2004 formellt The Football League Championship, men kallas mest The Championship och innehåller 24 lag. De har klassiska namn som Preston, QPR, Watford, Leeds och Coventry… alla vill upp och toksatsar. Mycket står på spel. Två lag går direkt till Premier League, lag 3-6 i sluttabellen spelar ett raffinerat play off om den tredje platsen. Detta finalspel kallas ”The £90m Game” i England, vilket syftar på den summa (drygt en miljard svenska kronor) som en plats i Premier League innebär i form av tv-pengar, nya sponsorer, ökad försäljning av biljetter och prylar.

Leicester är en typiskt småtrist engelsk stad, en dryg timmes tågresa norr om London, vid floden Soar. 285 000 människor bor i tätorten, arbetslösheten är deprimerande: 14 procent, den fjärde högsta i England. En sen promenad i de centrala delarna luktar fish & chips, indisk mat, sur öl och cigarettrök från de som står och bolmar utanför pubarna. Man möter mest tonårsmammor, killar med ärr i pannan och folk med några kilo för mycket på kroppen. Man förstår varför den mest populära produkten från Citys huvudsponsor Walkers är chipsen Salt & Vinegar.

På eftermiddagen den här torsdagen har Sven pressträff utanför spelargången på Walkers Stadium. Gräsmattan är perfekt, några städar på läktaren och de kommer att få mer jobb när stadion byggs ut ytterligare, den har nu 32 500 sittplatser. Nuvarande arenasponsorn sitter med kontrakt till 2012 men det är bara en förhandlingsfråga innan Leicester City spelar sin hemmamatcher på King Power Stadium.

Sven-Göran Eriksson betar av alla medier under en intensiv timme. Det innefattar bland annat sju tv-intervjuer.

På måndagarna har ny pressträff för att summera helgens omgång. Journalisterna står på kö. Ett par spelare är också alltid med. Den här dagen är japanen Yuki Abe där, en 29-årig mittfältare som lockat nio japanska medieföretag till pressmötet.

Sven-Göran Eriksson är kolugn, vänder sig mot mig och säger:

– För att vara andraligan är det skapligt intresse, va?

Kan det bero på att du är här?
– Kanske, men vi har många intressanta spelare också.

De japanska reportrarna är ivriga och bombar Sven-Göran med frågar via tolk om vad Eriksson tycker om Abe:

– Snabb, bra spelförståelse.

Vad behöver han förbättra?
– Om han tränar huvudspel och inkast så kan han bli en komplett spelare, skämtar Svennis och japanerna skrattar hysteriskt.

Hur går det med språket för Abe?
– Det är mycket viktigt att han lär sig engelska, jag vet själv hur mycket det betyder att kunna språket efter mina år i Portugal och Italien. Kanske inte så mycket på plan och vid träningar, men mer socialt. Livet handlar inte bara om fotboll. Han måste kunna göra saker på egen hand privat också, utan tolk. Inte bara sitta hemma i lägenheten och spela dataspel.

Som av en händelse ska Abe och Svennis fotograferas tillsammans med ansvariga för Centre for English Language Learning vid De Montfort University. De har intensiv­kurser för internationella studenter och utlänningar inom näringslivet. Sven har satt Abe i skolan där. Lokaltidningen Leicester Mercurys reporter Ron Tanner manglar Sven, han ska sno ihop fem artiklar inför mötet med Barnsley borta.

– Han skulle kunna skriva en bok, muttrar Sven.

Han har bara kostym, trivs inte riktigt när det börja kyla på. Börjar bli otålig, blänger lite på presschefen när det drar ut på tiden. Tunga moln hänger över läktartaket. Till slut är allt avklarat och vi går in i omklädningrummet. Vi passerar foton av klubbens största spelare: Gordon Banks, Peter Shilton, Gary Lineker. Jag hittar inte Pontus Kåmark, men han lär nog finnas någonstans, betraktad som klubbens bästa utländska värvning genom tiderna.

Ett liv i hetluften. Sven-Göran Eriksson med David Beckham och David Seaman när det begav sig i engelska landslaget. ”Mitt största misstag var att jag inte tog in en mental tränare efter strafförlusten mot Portugal i EM 2004”, säger han i dag.

Hemmalagets utrymme i stadions inre består av ett stort omklädningsrum, en enorm bubbelpool, massagebänkar och pentry. Svennis arbetsrum är helt tomt. Han använder bara det på Belvoir Drive. Sven beställer en kopp te. Förstås.

Jag räknar i hans CV och kommer fram till att jobbet som manager i Leicester City är hans tolfte uppdrag inom den internationella toppfotbollen. Han ser oförskämt fräsch ut med tanke på den långa resan, som varit av typen åka diligens i vilda västern.

Vad driver dig att fortsätta som tränare?
– Viljan att vinna, kampen, fajten på plan. Jag har alltid haft tävlingsinstinkt, ända sedan jag spelade tennis hemma i Värmland som liten. Jag minns att jag vara elva år gammal och grät när jag förlorade i en turnering. Allt handlar om att vinna.

Du känner dig aldrig sliten?
– Nja, jag är inte mentalt sliten. Men utan att jag är medveten om det kanske kroppen någonstans känner av att vara uppstressad. Men jobbet är roligt, det är viktigast.

Efter Manchester City, där du fick sparken för första gången i karriären – hur kändes det att din tid som förbundskapten för Mexiko slutade likadant?
– Jag skulle aldrig hoppat på jobbet i Mexiko. Jag var egentligen aldrig väl­kommen dit. Jag skulle gått på min egen magkänsla och tackat nej. Jag skulle tagit en storklubb i Europa i stället. Fotbolls­mässigt är det ju också så att Mexiko aldrig vinner borta, bara hemma. Orsaken är att den höjd Aztekastadion ligger på tar musten ur alla spelare som kommer dit, även om de är stora och starka. Borta­matcherna är svårare för dem.

Och sen sportchefsjobbet i Notts County?
– Det såg bra ut på pappret, ett spännande projekt. Men det var bara fake money, lika bra att dra därifrån. Det gick inte att vara sportchef i en klubb utan pengar. Jag blev förvånad, minst sagt, över ägarnas agerande.

Man lär sig av misstagen?
– Ja, så är det. Mitt största misstag som förbundskapten i England var attt jag inte tog in en mental tränare efter EM 2004 för att jobba med spelarna efter strafförlusten mot Portugal i kvartsfinalen. Nu förlorade vi i VM 2006 mot dem igen, på straffar, i en kvartsfinal. Trycket blev alldeles för mäktigt för spelarna. Vi skulle varit mer mentalt förberedda på vad som kunde vänta oss.

Men varför England igen med tanke på hur medierna jagat dig här?
– Det där får man lära sig att leva med, ta det för vad det är. Jag har inga problem med att tidningarna skriver om sporten. Men att de gräver i mitt privatliv kunde jag vara utan. Jag försöker skaka av mig det så gott jag kan. Har också försökt lära mig av allt det som hände under tiden jag var förbundskapten här.

Borta bäst. Svennis tror inte att han kommer att flytta hem till Sverige den dag karriären är över: ”Jag är så lyckligt lottad ekonomiskt att jag kan bo var jag vill.”

* * *

Sagan om Svennis från Torsby började en magisk onsdagskväll den 3 mars 1982 när IFK Göteborg spelade den första kvartsfinalen i UEFA-cupen, (nuvarande UEFA Europa League) borta mot spanska Valencia på Estadio Luis Casanovai. Man hade tagit sig dit efter imponerade spel under hösten.

Det var hans tredje säsong som tränare för IFK Göteborg. Han hade haft tuffa år, kritiken i massmedia var stark när han började spela med uppställningen 4-4-2. Det var nya termer som ”kort lag”, ”press med understöd” och ”krympa ytorna”. Det var inte zonspel och man-man längre utan snabba uppspel och knappt en boll i sidled.

Även om Sven fått ordning på spelet och laget börjat vinna så var IFK Göteborg i början av 1982 ett ekonomiskt råttbo och sönderslitet av styrelsebråk. Inför sin viktigaste match någonsin var klubben på ruinens brant och tvingades låna pengar av Supporterklubben Änglarna. Och resebyrån Paddan gav en kredit på 400 000 kronor för att laget över huvud taget skulle kunna ta sig till Spanien.

Blåvitt fick med sig 2–2 hem. Returen spelades två veckor senare inför 50 108 personer på Ullevi och IFK Göteborg vann matchen med 2–0. Laget gick till semifinal, konkurshotet var undanröjt och en ny styrelse tillsatt. IFK Göteborg slog sedan FC Kaiserslautern i semifinalen och Hamburger SV i finalen. Den klassiska cupsegern togs efter 1–0 hemma på Ullevi i ösregnet inför 42 058 åskådare den 5 maj och 3–0 borta den 19 maj 1982, efter mål av Dan Corneliusson, Torbjörn Nilsson och Stig Fredriksson. Matchen sågs av 61 000 åskådare på Volkparkstadion, de flesta av dem besvikna tyskar.

IFK Göteborgs ekonomiska framtid var tryggad. Och Svennis, då 34 år, fick en chans som ingen svensk tränare fått förut. Efter anbud från både Tyskland och Grekland skrev han på för portugiska storklubben Benfica. Mycket tack vare sin kontakt med Börje Lantz, den cigarr­rökande skåningen som var Sveriges första fotbollsagent, ”Mister 25 procent”.

Det är små marginaler i fotboll, som ni tränare brukar säga?
– Ja, verkligen. Jag har IFK Göteborg att tacka för allt. Utan våra framgångar hade jag inte suttit här nu. Men det kommer aldrig att hända igen att en svensk klubb vinner en europeisk fotbollscup. Allra minst på det sätt vi gjorde då. Tolv matcher utan förlust.

Varför?
– Svensk klubbfotboll är för svag numera. Förutsättningarna i dag är helt annorlunda än vad de var 1981 och 1982. Spelare försvinner, man kan inte behålla talanger. Det krävs också en struktur runt om laget som kostar stora pengar. Totalt gör det att svenska klubbar inte är konkurrenskraftiga.

Hur långt skulle MFF räcka i England?
– De håller inte Premier League-klass.

Ditt jobb har förändrats genom åren?
– Ja, det mesta runt om är annorlunda. Vi är nästan alltid en stab på fem-sex man som förbereder träningen. Det kommer att utvecklas ytterligare. Jag tror att det blir som inom amerikansk fotboll där man har specialisttränare på alla positioner. Vi har redan målvaktstränare inom fotbollen. Snart också de som enbart tränar försvarare, mittfältare och anfallare. Fysiologer och psykologer blir allt viktigare. När jag började i Degerfors var det bara jag, Tord Grip, en massör och en lagledare.

Grip har följt med. Varför är han så viktig?
– Han har lärt mig allt jag kan och är ett viktigt bollplank för mig fortfarande. Han har också gett mig det bästa råd jag någonsin fått. Det var att sluta spela fotboll själv, när jag var 27 år gammal, för att i stället bli assisterande tränare till honom i Degerfors.

Du har ett stort kontaktnät efter åren i Europa. Vilka pratar du mest med?
– Den gamle spelaren Rui Costa, Lazios förre president Sergio Cragnotti och några agenter, främst i Italien.

Hur är det på kvinnofronten?
– Jag har ingenting på gång nu… Eller, tja… det där var väl en halv lögn.

När tänker du gå i pension?
– Aldrig! Jag kan inte tänka mig att vakna en morgon till ett liv utan fotbollen. Jag håller på tills jag blir 70 minst. Efter tiden med engelska landslaget gick jag utan jobb ett år. Det var skit helt enkelt, jag kände mig onyttig. De första månaderna var det skönt att vara ledig, men sen blev jag bara stressad av att inte ha något jobb att gå till.

Flytta hem till Sverige när du lägger av?
– Nej, det tror jag nog inte. Jag är så lyckligt lottad ekonomiskt att jag kan bo var jag vill.

Jan Källman

Foto: Kambiz. Intervjun är tidigare publicerad i Café nummer 3/2011.

Svensk hockeys kontroversielle lyxlirare Linus Klasen om drömmålen, skallskadorna och jättelönen.

* * *

Knappt hade elitserien börjat i år förrän Skellefteås Joakim Lindström drog ner dig så att du slog skallen i isen.
– Ja, bilderna talar för sig själva. Jag tar tacklingen först och sen sliter han ner mig. Naturligtvis var det medvetet! Om jag blev rädd? Klart att jag hann tänka lite efter matchen, innan jag visste hur illa det var. Nu var det bara en lindrig hjärnskakning så jag missade bara en match – och gjorde mål i matchen efter…

Hur ofta tänker du på din NHL-säsong 2010/11?
– Varje dag.

Vad tänker du då?
– Att det kunde ha sett väldigt annorlunda ut.

Du menar att du åkte på en hjärnskakning redan på träningslägret, när nån Chris Clackson i Florida körde över dig?
– Ja, jag fick en armbåge på hakan och sedan var det god natt. Jävligt fult! Han kom från död vinkel och stack upp armbågen. Det skulle varit avstängning i vilken liga som helst, men här var det träningsmatch och då hände ingenting…

Hur frustrerande var det?
– Enormt. Man kan inte göra något åt en hjärnskakning. Bara vila. Har man en skada i knä eller axel kan man ju rehabträna. Här måste man vara symptomfri i två veckor innan man får börja cykla lätt och när huvudvärken kom tillbaka var det bara att börja om igen. Det enda jag kunde göra var att äta.

För mycket?
– Ja, jag gick upp åtta-tio kilo under det året. Jag fick en hjärnskakning till också senare under säsongen. Det blev att jag åt för mycket och för dåligt. Häng på en femkilosvikt på gymmet så fattar man att det är jobbigt att springa runt med. Det funkar inte.

Du har inte Clackson som voodoodocka?
– Nej, det var en fruktansvärt dålig hockeyspelare så jag vill inte tänka på honom. Det är ingen idé. Tyvärr innebar det att jag inte fick samma förutsättningar som de andra att visa upp mig.

I stället för NHL med Nashville Predators blev det AHL och Milwaukee Admirals.
– Ja, vid Lake Michigan någon timme från Chicago. Vi trivdes i och för sig väldigt bra där. Det fanns mycket att göra, mycket bra sport att titta på med bland annat NBA-lag i basket, och det gick bra för mig.

Hur passade nordamerikansk hockey dig?
– Hur bra som helst. Det var väldigt kul att spela där på de små rinkarna. Gör du en gubbe är du nästan framme vid mål. Jag gillar att det går fort, man måste vara snabb i händerna och i tanken. Att det kanske inte var den renaste hockeyn, det visste jag ju om.

Lever NHL-drömmen?
– I högsta grad. Jag har ständig kontakt med min agent. Men det gäller ju att jag gör bra ifrån mig här hemma först. Sedan får man se.

Var det alltid självklart att det skulle bli ishockey för dig?
– Ja, det har alltid varit nummer ett. Att jag höll på med andra sporter – som fotboll, innebandy, bandy – var bra för utvecklingen. Och jag tror jag hade kunnat bli en bra fotbollsspelare. Jag var nog rätt teknisk och hade rätt bra känsla i högerdojan. Men hockey var alltid det jag prioriterade.

Förra säsongen valde du Malmö till mångas förvåning. Längtade du efter Elitserien då?
– Ja, klart att jag gjorde. Tanken var ju att vi i Malmö skulle gå upp direkt, men så blev det ju inte. Snarare tvärtom.

Det var mycket snack om din lön – 250 000 kronor i månaden, enligt tidningarna – när du gick till Malmö och även nu? Stör det dig?
– Äh, många är avundsjuka. Men man tar väl de bästa jobb man kan få. Det gäller nog de flesta branscher. Att jag och min familj kan ha det bra är viktigt för mig. Jag tror de flesta tänker så.

Är du kompis med Hugo Stenbeck, miljardären som gick in som garant för pengarna när du skrev kontrakt med Malmö?
– Nej, jag har ingen kontakt med honom i dagsläget. Då, under Malmö­tiden, pratade vi ju några gånger under säsongen.

Varför blev det Luleå i år?
– Organisationen kändes bra. Jag tror att jag kan hjälpa Luleå och att Luleå kan hjälpa mig att ta ett steg till i karriären. Jag vill fortsätta utvecklas, jag är bara 26 år, och tror att jag kan göra det här.

Du har gjort en del spektakulära straffar och zorromål och annat. Planerar du dem innan?
– Nej, det sitter i ryggmärgen numera. När jag var yngre planerade jag nog en del, men nu är det som med allt annat på isen: impulsgrejer. Skallen måste vara med när möjligheten dyker upp.

När de går hem är det otroligt snyggt – men hur känns det när man missar?
– Äh, då ser det ju för jävligt ut. Men för att lyckas måste man misslyckas ibland. Det är en del av min spelstil, även om det blivit mycket mindre på senare år.

Kollar du dig själv på Youtube?
– Sällan nu. Lite mer förr.

Vilken back har varit svårast att snurra upp?
– Nicklas Lidström. Han hade sån tajming i sitt spel, ser isen som många inte gör, gör få misstag. Världens bäste back genom alla tider.

Gillar du country, förresten?
– Apropå Nashville eller? Nej, det är inte min musik. Jag gillar 80-talets rock’n’roll. Kiss, Journey, Bon Jovi…

Vad är störst – att ha spelat fyra NHL-matcher, som du, eller att ha varit trummis i 80-talsbandet Noice, som din pappa Robert?
– NHL-matcher är större. Det tror jag farsan tycker också.

Ola Liljedahl
Foto: Justin Jägare

FAKTA

Namn: Robert Linus Alexander Klasen.
Född: Den 19 februari 1986.
Familj: Sambo med Emma. Barnen Lincoln, 3 år, och Noomi, 1,5 år.
Karriär: Fostrades som hockeyspelare i Huddinge IK. Värvades till Södertälje SK. Debuterade i Tre Kronor 2008. Gick till Nashville Predators i NHL, men spelade mest i farmarlaget Milwaukee Admirals. Kom hem efter en säsong och skrev överraskande på för Malmö Redhawks.
Aktuell: Gör comeback i Elitserien med Luleå Hockey.

Intervjun är tidigare publicerad i Café nummer 11/2012.

Pingisens segaste gubbe Jörgen Persson om bilkrascher, oljepengar och London-OS.

* * *

Har du läsglasögon?
– Nej, faktiskt inte. Inga andra ålderskrämpor heller. Men många undrar om min ålder, 46 år, i en snabb sport som bordtennis.

Om någon när du vann VM 1991 skulle pratat om OS 2012…
– …skulle jag bara skrattat. Fan, då skulle jag ju vara 46 år! Overkligt!

När du tog brons i SM-dubbeln 2010 spelade du med Alexander Franzén, 29 år yngre, vad pratade ni om mellan bollarna? Pokémon?
– Ärligt talat tycker jag att det är en av de roliga sakerna. Man är en i gänget trots den stora åldersskillnaden. Jag har barn som är 17 och 18 år och förstår i alla fall snacket när det gäller musik och tv-spel.

Finns det pingisskador?
– Ja, förslitningar. Man tränar ju samma rörelse hela tiden. Axlar, knän och rygg påverkas mest. Men jag har haft tur. Mest problem har jag haft med en disk i nacken, men det beror på två bilolyckor. Den första var en sladd vid Landskrona 1994, jag hade spelat i Tyskland och var på väg hem. Den andra var 1998 på Autobahn i Tyskland. Min chef körde den gången. Porschen blev helt kvaddad.

Hur många gånger har du lagt av?
– Jag la av 2005 och blev tränare i Qatar ett år. Men suget blev för stort. Efter OS i Peking 2008 skulle jag också lägga av. Men jag skilde mig 2009 och då blev glädjen i pingisen viktigare igen.

Blev du rik i Qatar?
– Det var mycket pengar, säkert dubbelt mot vad förbundskaptener i andra länder tjänar, och ingen skatt på det, så om jag hade stannat längre än ett år hade jag blivit ganska rik.

Är det bra pengar i bordtennis?
– Jag har tjänat bra, men det är inte så att jag kan lägga av och leva på det resten av livet. I Tyskland och i Kina är det ganska stora pengar. Den bäste tysken, Timo Boll, drar nog in fem, sex miljoner per år. Tyskland har 700 000 licenserade spelare. I Sverige har vi 10 000. Där finns förklaringen.

Har backhand alltid varit ditt bästa slag?
– Det mest spektakulära i alla fall. Ingen har slagit den som jag gjort. Det är svårt att förklara hur jag gör, det liksom bara sker. Det finns klipp på mina backhands på Youtube. Jag kollar på dem när jag vill skaffa självförtroende ibland.

Hur fort går bollen?
– 90 kilometer i timmen. Och man står rätt nära. Kineserna har generellt mest power numera. Vi svenskar hade det på 90-talet.

Kan du fortfarande bli bättre?
– Det är det som driver mig. Små tekniska detaljer går fortfarande att förbättra. Nu jobbar jag med själva träffen, jag vill ha träffpunkten mer framför kroppen och inte bakom höften enkelt utryckt.

Visst har du plusstatistik på J-O Waldner?
– Jag har ju det. 51–49, tror jag. Trevligt, tycker jag. Mindre trevligt, tycker J-O. Han brukar hävda att han vunnit flest viktiga matcher…

Minns du ert första möte?
– Ja, jag var tolv år och firade segern med att gå på barnförbjudet på bio: Kanonerna på Navarone.

Var är det roligast att spela?
– Jag har spelat för klubbar i Sverige, Tyskland, Frankrike, Ungern, Kina… Kina är häftigt, men roligast är nog Tyskland. Kunnig publik och många, många tusen på läktarna.

Vem vinner OS-guld?
– Jag tippar Kinas Zhang Jike och hoppas själv på medalj.

London blir ditt sjunde OS. Vilken OS-by har varit bäst?
– Barcelona, där bodde vi nere vid havet. Det är en liten egen värld i en OS-by med skön stämning för det mesta. I Peking satt jag bredvid de amerikanska basketkillarna och käkade, Kobe Bryant och de där. Det är lite stort.

Vågade du säga nåt till dem?
– Nja, de såg lite för coola ut. Många var framme och plåtade dem. Fast inte jag. Men jag tog faktiskt en bild på (svenska bordtennisspelarna) Jens Lundqvist och Pär Gerell ihop med Messi i Peking. Just matsalen i OS-byn är häftigast. Där möts alla, från gymnaster på 40 kilo till stora basketspelare, och man ser alla man tidigare bara sett på tv.

Bra mat?
– Ja, det finns allt att välja på. Plus McDonalds 24 timmar om dygnet. Jag gillar alla efterrätter bäst. Först får man hålla igen lite, men när man spelat klart är det bara att frossa. Jag gillar verkligen kakor och sånt. Jag kallas ”fikagubbe” av de andra.

Om du fick låna någons slag i OS, vems och vilket?
– J-O:s servar. De var otroligt bra. Hade jag haft dem hade jag haft OS-medalj för länge sedan.

Ge mig ett rundpingistips!
– Ligg lågt, var neutral. Lägger du upp lägen till andra eller smashar för hårt själv får du ofta tillbaka som hämnd senare.

I schemat över dina olika för­beredelser inför OS på din hemsida finns punkten ”Tom Petty-konsert 11 juni”.
– Ja, jag gillar konserter. Rock. Jag var på Deadman i Falkenberg nyss. En gång såg jag Ramones live i Köpenhamn. Det känns stort. Man jag gillar annars mest mindre konserter med mer udda band.

Andra intressen?
– Jag spelar golf, handikapp 9. Och mode är kul, bland annat i Tokyo gillar jag att kolla i affärer. Jag läser därför Café regelbundet. Jag tar ofta med mig den på resor.

I vilken bar i världen firar man bäst en seger?
– Baren högst upp på Hancock Center i Chicago är bra. Och i Hong Kong finns det ett trevligt ställe vid piren där båtarna ligger, men jag minns fan inte vad det heter. Åldern, du vet…

Ola Liljedahl
Foto: Jeff Richt

FAKTA

Namn: Lars Erik Jörgen Persson.
Född: Den 22 april 1966.
Familj: Barnen Oliver, 18 år, och Emily, 17 år.
Karriär: VM-guld i singel 1991, VM-silver i singel 1989, flera VM-guld i lag (bland annat det 1989 som även gav Svenska Dagbladets bragdguld). OS-fyra 2000 och 2008. 15 SM-guld.
Aktuell: Gör sitt sjunde OS i London.

Intervjun är tidigare publicerad i Café nummer 7/2012.

Sportkommentatorn och Italienälskaren Jesper Hussfelt om sina störningar, tveksamma Facebookstatusar och Aftonbladets jakt på honom.

* * *

För två år sen berättade Anders Svensson att han 2001 kunde gått till Hellas Verona. Då rabblade du direkt upp deras startelva från det året. Har du en störning?
– Absolut. Jag har flera störningar. Mitt hävdelsebehov som ung gjorde att jag sökte mig till media och min överdrivna passion inom vissa ämnen gör det lätt att memorera saker. Vill du att jag ska dra laget?

Nej, det är inte nödvändigt.
– Frey i mål, Massimo Oddo och Paolo Cannavaro i backlinjen, Marco Cassetti på mittfältet, Vincenzo Italiano centralt, Camoranesi, Mutu, Gilardino, Frick…

Det är nästan lite Aspergers.
– Ja, det är det. Men min personlighet är inte Aspergers i övrigt. Jag är bara udda på flera sätt. Jag är en stor känslomänniska och har dåligt tålamod. Spelar du en tennismatch mot mig kommer jag direkt att måtta slag mot din backhand för att avgöra tidigt. Jag har svårt att hitta balansen och går hårt in på allt.

Är det därför du är singel?
– Jag vet inte. Men jag har varit rastlös i mina relationer. Efter fyra-fem månader har jag känt: ”Det här kommer aldrig att hålla hela livet.”

En beständig kärlek i ditt liv är Italien. Hur uppstod den?
– Jag har alltid gillat det italienska: språket, namnen, Gente di mare… Men när Canal+ fick Serie A 1999 såg jag det som en karriärmöjlighet att göra den till min liga. Först därefter blev Serie A min stora passion.

Startar du varje dag med en espresso?
– I princip. Jag dricker nog tio koppar kaffe om dagen.

Italienskt?
– Ja, det blir det ju.

Känner du dig osvensk?
– Ja, mer latinsk. Om jag haft ett tidigare liv bodde jag förmodligen i Sydamerika. När jag är i Neapel eller Rio känns det som att kroppen går för fullt, alla motorer och sinnen är igång, blodet pulserar. Då är det spännande att leva! I Sverige kan jag känna mig som en alien.

Du förstår inte svenskar?
– Jag kan inte relatera till alla här på samma sätt som när jag träffar en brasilianare. Vi förstår varandra, skrattar ihop, har samma humor. Här är många mycket mer slutna.

Du lär ha varit nära att köpa en italiensk fotbollsklubb?
– Ja, 2003 var jag nere med en vän och träffade presidenten för Serie c-klubben Pistoiese. Napolis Walter Mazzarri tränade laget då och när vi gick runt på planen vände han sig mot oss och frågade: ”Men jag då? Vad händer med mig?” Napoli slog Chelsea med 3–1 i våras och då såg jag framför mig hur vi stod där i Pistoia med hans öde i våra händer.

Håller du mer på det italienska landslaget än på det svenska?
– Nej, jag håller nog mer på det svenska. Sen kan jag tycka att Italien spelar mycket bättre fotboll och har skönare spelartyper.

Och de är mer stilmedvetna.
– Ja. Det känns helt rätt att klä upp sig inför matchen, att se den som en högtid, komma dit i kostym och lukta gott. Det finns inget fult med att vilja vara fin – förutom i Sverige.

Ditt starkaste Zlatanminne?
– 2002 kom Hidetoshi Nakata till Stockholm, precis innan vm i Sydkorea. Vi gick ut ihop och avslutade kvällen på Café Opera. Zlatan stod vid spelbordet, men kom snart fram till mig: ”Var det inte han?!” ”Jo”, svarade jag, ”det var ’han’.” ”Får jag hälsa på honom?” Zlatan började direkt fixa frillan och hälsade artigt på Nakata. Sen var han ruggigt nöjd.

Tjeckiske Pavel Nedved har hånat dig för din frisyr.
– Ja, men jag började. Jag sa: ”Du ser ut som gamle svenske artisten Ted Gärdestad i håret.” Min kollega Ola Wiklander garvade som fan och Pavel var tvungen att kontra. Jag hade en extremt ful mohikanfrisyr som Björn Runström klippt, så han pekade och sa: ”Vad är det där då?”

En gång hälsade du på Björn Runström i London – och träffade både Alexander Skarsgård och italienske tränaren Vincenzo Montella.
– När jag kom dit låg Skarsgård i Björns soffa. Han sa: ”Jag ska göra en audition för en HBO-serie här.” Sedan mötte vi upp Vincenzo Montella och hans favoritfilm är Zoolander. Han droppar skämt från ”Sullander”, som han säger, hela tiden. Skarsgård hade bara en pytteliten roll i Zoolander, men Montella var i chock: ”Oh, it’s my favorite movie – Sullander!”

2010 publicerades ett inlägg på din Facebooksida där SVT:s expert Hanna Marklund hånades, med hänvisning till ”kvoteramera.se”.
– Det var en missuppfattning. Hon jobbade inte ens för SVT och är kanonbra i våra sändningar nu. Under en period hade jag och mina vänner väldigt urspårade konversationer: vi kapade varandras konton och retades. När Aftonbladet ringde tog jag direkt avstånd från inlägget.

Men du skrev det själv?
– Det är svårt att förklara hur det hamnade där. Jag var i Sydafrika och såg inte ens SVT:s sändning.

Antingen skrev du det eller så skrev du inte det.
– Det vore dumt att gräva vidare i det, men vi hade en kultur som inte var så sund. Samtidigt gjorde journalisten ett väldigt dåligt jobb med att förmedla det jag sagt. Aftonbladet vill ofta sätta dit oss. Jag upplever att de jagar mig, Patrick Ekwall och andra. Det finns en konkurrens mellan de stora mediehusen och det är äganderelaterat.

Stolarna i Fotbollskanalen Europa – är det de fulaste som någonsin stått i en tv-studio?
– De är dyra, ruggigt sköna och annorlunda – men färgkombinationen är lurig. Grönt och orange. Det är väl lurigt?

Det är väl fult?
– Jag skulle inte säga att de är fula. Snarare lite kult.

Emil Persson
Foto: Pär Bäckstrand.

FAKTA

Namn: Jesper Göran Hussfelt.
Född: Den 20 oktober 1973.
Familj: ”Mina föräldrar och fyra hel- och halvsyskon.”
Karriär: Har tidigare jobbat på Eurosport och Canal+, är sedan 2007 på TV4.
Aktuell: Som program­ledare för fotbolls­programmet Club Calcio.

Intervjun är tidigare publicerad i Café nummer 9/2012.

Den mångsysslande motormunnen Özz Nûjen om förebilden Eddie Murphy, svensk vapenexport, tortyr i Turkiet och sin hyllade show Dålig stämning.

* * *

Vilken är din kurdiska favorit­svordom?
– Ez ê kîrê deh kera berra diya te dim! Jag ska jaga din mamma och sätta på henne med tio åsnekukar!

Är det en typisk kurdisk svordom?
– Mycket. Jag älskar överdriften. Att man tar i så mycket. Man kunde tycka att det räckte med en åsnekuk. Men, nej, det ska vara tio.

I höst fortsätter du att resa runt i Sverige med showen Dålig stämning. Hur lyckas du hålla tråden när du samtidigt lämnar utrymme för improvisation?
– Jag redigerar i huvudet under föreställningen. På golvet framför mig har jag tejpat upp lappar med mina stolpar. Det är ett 50-tal. Korta ord som ”11 år” eller ”Carl Bildt”. Om någon improviserad del drar ut på tiden får jag stryka någon annan. Men riktningen på föreställningen tappar jag aldrig.

Redan två månader innan Saudiarabien­­skandalen hade du svensk vapenexport som ett tema i föreställningen.
– Det visar att den bästa komedin alltid är den verkliga. Svensk vapenexport är en så bisarr situation. Alla är överens, från sossar till moderater. Vi säger att vi måste ha trupper i Afghanistan, för att se till att flickor där får gå i skolan, samtidigt som vi säljer vapen till den mest kvinno­förtryckande regimen i världen.

Du lär ha bildminne?
– Jag har varit så ända sen jag var liten. Om jag ser något så glömmer jag det inte. Men de bästa bilderna finns i radio. Det lärde jag mig när jag gick på radioproducentlinjen på Dramatiska institutet. Du sitter vid mikrofonen och säger till lyssnaren: ”Du går i din favoritskog…” För en arab kan den skogen vara fyra dadelpalmer i en öken. För en skåning en lövskog. Varje person som lyssnar på radio gör sin egen bild, på ett helt annat sätt än i film där regissören väljer bilden.

En komiker som gått en radioproducentlinje är ovanligt.
– Jag tror jag är ensam om det i komikervärlden. Men Mark Levengood har gått samma linje. Han är också en historieberättare.

Vilka komikerförebilder har du?
– Charlie Chaplin och Eddie Murphy. Chaplin för att han var så vass och samhällskritisk utan att ens använda ord. Murphy för att han är min uppväxt med ståuppfilmerna Delirious (1983) och Raw (1987). Jag kan dem utantill. ”The motherfuckin’ nigga pays…” (Börjar recitera Eddie Murphy-monologer i cirka 23 minuter.) Jag är uppvuxen i Rinkeby. Kom till Sverige när jag var åtta. Jag kollade aldrig på Hasse & Tage, Magnus & Brasse, Killinggänget. I dag vet jag vilka de är och beundrar dem. Men i förorten fanns de inte. I förorten hade vi Eddie Murphy.

Påminde Eddie Murphys beskrivning av situationen för svarta i USA om situationen för invandrare i Sverige?
– Lite. Men ändå inte. Eddie Murphy har i dag sålt sig till Mammon. Han får 20 miljoner dollar per film och gör mycket skräp. Det är därför lätt att glömma vad han stod för från början. Hur mycket lust han uttryckte. Framåtandan. Känslan att allt var möjligt. När han står på scen och säger: ”Jag är 23 år. Jag står här i Washington, håller i min kuk och kommer att tjäna miljoner.” Det var en enorm kick att ta del av det självförtroendet och den energin.

Jag satt bakom dina föräldrar på premiären av Dålig stämning. Du berättar om den tortyr din pappa utsattes för i Turkiet och hur han ibland slog dig under uppväxten. Vad sa han när han kom in i logen?
– Han kom inte in i logen efteråt. Jag hade heller inte berättat i förväg vad jag skulle säga. Men efteråt fick jag höra att pappa var stolt. Jag och pappa har kommit varandra mycket närmare nu, men vi pratar aldrig om känslor. Däremot pratar vi massor om politik, om Kurdistan. Det som gör mest ont är att se honom bli gammal. Han har fått så mycket stryk i livet. Det sista han vill göra är att gå till tandläkare och läkare. Det var de som utförde tortyren.

Du var vegetarian i sju år enbart för att göra uppror mot din pappa och hans ständiga köttgrillande?
– Ja. Och jag hatar grönsaker. Men det kändes rätt att göra det då.

Vad var det första kött du åt när du började äta kött igen?
– Kyckling. Stekt kycklingbröst.

Vilka rutiner har du på turné?
– Min rutin är att jag inte har några rutiner. För några år sen gjorde jag en show med Måns Möller. Han höll på att bli skogstokig på att jag inte hade några som helst rutiner innan föreställningarna.

Hur ser typiska Özz-fans ut?
– Det kommer bokstavligen allt från nioåringar till nittioåringar. Invandrare, etniska svenskar. Tjejer, killar. Handikappade. Jag tror jag är den enda komiker som även har teckentolkare för döva.

Varför har du teckentolkare?
– Jag var en gång programledare för ett tv-program om döva, Lika olika. Efter att ha fått insikt i deras vardag skulle jag inte kunna se mig själv i ögonen om jag inte levde som jag lärde. Spela roll om det kostar lite.

Vad gör du när du varvar ner?
– Den tid jag anser är min är den tid jag har med mina föräldrar och syskon. Jag ringer mamma minst en gång om dagen. Det tar max en minut och jag får alltid samma frågor: ”Var är du? Vad har du ätit?” Vi var sju syskon i Kurdistan, nu är vi fem, två dog. Jag vill inte prata om det, det är hennes story. Men jag tror att det är därför vi är så tajta. Vi vet hur det är att mista någon. Jag fick en gång frågan: ”Vad är trygghet för dig?” För mig är det att hur jag än mår, vad jag än har gjort, så kan jag när som helst på dygnet knacka på hos mina syskon eller föräldrar och få en kram och en kopp te.

Jan Gradvall
Foto: Pär Bäckstrand

FAKTA

Namn: Loran Özz Ceko Nûjen.
Född: Den 20 juni  1975.
Karriär: Gick Calle Flygare teaterskola 1997–1999 och radioproducentlinjen på Dramatiska institutet 2002–2004. Programledare i radio och tv, ståuppkomiker och skådespelare.
Aktuell: Showen Dålig stämning fortsätter rulla i höst. Nypremiär den 4 oktober. Mer info på özz.nu.

Intervjun är tidigare publicerad i Café nummer 7/2012.

* * *

Vilken är din största framgång i livet?
– Yrkesmässigt är det när vi gjorde humor­programmet Hey baberiba.

Vilken är din största motgång?
– När jag var 35 vaknade jag plötsligt upp med den tanken: ”Just det, jag ska ju också dö.” Sedan dess har jag antagligen funderat på det lite för ofta.

Vad är det närmaste du kommit att dö?
– När jag låg på en madrass som kördes efter en motorbåt, flög högt upp i luften, vurpade och höll på att bryta ryggen. Jag gjorde mycket dumt när jag var 14, 15 år: tog mammas bil trots att jag inte hade körkort och körde moped onykter.

Vilken är din största fobi?
– Konstiga material är jävligt obehagliga. Jag har en återkommande dröm som går ut på att jag tvingas äta liggunderlag.

Vilket är det konstigaste sms du fått?
– Jag har utländska vänner som använder konstiga översättningsprogram. En gång fick jag ett sms från en engelsk kompis som avslutades med: ”God natt, kära ledamot.”

Vad hatar du mest av allt?
– Människor som inte behandlar alla lika. Jag är en vardagspolis som kan bli arg på allt från lösa hundar till människor som trycker ner sina barn i barnvagnen.

Vilket är ditt favoritord?
– Jag gillar ”uppspel” av nån anledning.

Vilken dag har varit den svåraste i ditt liv?
– Det var nog när vi fick vår son, för det var lite komplicerat med förlossningen. Det står så mycket på spel en sådan dag.

Ångrar du något i livet?
– Jag skulle ha rest mycket mer, bott och pluggat utomlands och utnyttjat de där åren när man var yngre. Jag borde ha kört på lite mer och inte varit så gubbig.

Konstigaste stället du vaknat upp på?
– En solstol på Kos. Vi hade varit på en barrunda och jag tänkte bara lägga mig och vila en stund. De där charterresorna är livsfarliga.

Vad smugglade du senast?
– Nuförtiden får man ju smuggla med sig rakvatten när man flyger till Göteborg, så det var nog det. Jag måste ha rakvatten.

Om du fick ändra en sak med ditt utseende, vad skulle du välja?
– Jag skulle gärna vara fem-sex centimeter längre.

Fem saker du gör när ingen ser dig?
– Spänner mig framför spegeln, kollar om någon skrivit skit om mig på nätet, surfar på Blocket 25 gånger om dagen, sjunger och dansar, ligger med min fru.

Emil Persson

David Hellenius, 38, är programledare, komiker och skådespelare. Han han under hösten kört egna talkshowen Hellenius Hörna och lett talangjakten X Factor i TV4.

* * *

Robbie Williams sparkade flygplanssätet framför sig. Slog på bordet och knäade stolsryggen.

Världsturnén var precis avslutad, 3,6 miljoner sålda biljetter, han borde ha firat.

Men han var arg, ledsen och besviken på sig själv för att ha fallit tillbaka i sitt drogmissbruk, svikit sin omgivning och sig själv.

Nu var han på väg till rehab och hade ett nervöst sammanbrott 10 000 meter upp i luften. Han visste vad som väntade: avgiftning, delat sjukhusrum med åtta andra patienter. Han hade varit här förut.

33 år gammal på dagen – han checkade in på rehab på sin födelsedag – hade hans liv följt samma mönster fram tills nu: ut på turné – återfall – rehab. Och så om igen. En bergochdalbana med kokain, ecstasy och receptbelagda mediciner som bränsle.

Robbie Williams, som har stämt träff med Café i en svit på ett fashionabelt hotell i Londons Fitzrovia, sammanfattar de hårdaste åren genom att ännu en gång berätta den välkända storyn om festen hemma hos U2:s sångare Bono på Irland. Den där Robbie andaktsfullt beundrade en tavla, den vackraste han sett, tills Bono upplyste honom: ”Robbie, det där är fönstret.”

– Klockan var fem på morgonen och solen höll på att gå upp. Jag kan inte uttala mig om Bono, han hade nog bara druckit, men personligen hade jag tagit hallucinogena svampar, ecstasy, rubbet.

Inte så konstigt att Robbie är lite nervös när han nu, fem år senare, ska ut på världsturné igen.

– Varje gång jag säger i intervjuer att jag ska turnera säger mitt management: ”For God sake!”

Han imiterar sin agent genom att skära handen panikartat över strupen.

– Men självklart kommer jag fucking göra det, jag ska turnera igen.

Förra gången hamnade du på rehab. Hur ska du…

– Undvika det den här gången? Eh… Turnén ska inte vara så lång den här gången. Förra turnén var för utdragen för mig. Det ligger i den mänskliga naturen att vilja ha mer och mer och mer – och jag gjorde lite mer än jag borde ha gjort. Förra turnén var nio månader, det var löjligt. Jag sover inte under turnéerna, jag drabbas av sömnlöshet, och sedan stressar jag upp mig för att jag inte har sovit. Och har du inte sovit på nio månader och bara rör dig mellan luftkonditionerade rum och scengolv, ja, då tappar du förståndet. Men jag har två bra månader i mig. Och jag kan göra tre månader om jag måste…

Inte uträknad. Efter att ha kämpat med droger och depressioner under större delen av sitt liv är Robbie Williams tillbaka på allvar.

* * *

Redan i hotellobbyn märker man att det är en alldeles särskild engelsman som huserar på tredje våningen.

Två kvinnliga journalister försvinner upp med likgilitiga ansiktsuttryck – och när de kommer ner 30 minuter senare måste de bita sig i läpparna för att hålla leendena i schack.

En stund senare får jag själv uppleva Robbie Williams omvittnade charm.

Han möter i dörren och guidar mig genom hotellsviten: badkar med lejontassar, drinkvagn, Robert Johnson strategiskt placerad i cd-hyllan. Innan vi når vardagsrummet har han redan hunnit fråga ut mig om vilket hotell jag bor på i London (”Ah, very posh!”), hur mycket pengar min arbetsgivare har och vilken min favoritsmak på Pringles är.

Han har dessutom gått igenom sitt eget semesterschema. Sedan han lämnade hemmet i Los Angeles har han repat med sitt band, spelat in en musikvideo, varit ute på landsbygden (”vi har ett lantställe i Wiltshire”) och gymmat massor.

– Men inte med någon personlig tränare! Jag är min egen PT: tittar på Youtube för att lära mig hur man gör övningarna och imiterar dem bara sedan. Känn här!

Han böjer sig fram och spänner sin ena biceps.

– Inte illa, va?

Efter snart tio år som musikjournalist har jag lärt mig en sak: rockstjärnor blev aldrig valda först på gympan. De är små, taniga, har kroppar formade av ett liv i replokaler snarare än hockeyrinkar.

Robbie Williams är av en annan sort. Det är en byggarbetare som sitter mittemot mig i den fluffiga soffgruppen. Bredaxlad, grovhuggen, tatuerad. Och med en brinnande grön blick som visar varje känslosvängning: den blir svart när han pratar om missbruket, glimrar när han pratar om sin fru Ayda Field, tåras när han pratar om sitt första barn. I september föddes dottern Theodora Rose.

– Om jag är redo för att bli pappa? Nej. Jag är rädd, jag har panik. Helt plötsligt handlar livet inte om mig, utan om den här lilla människan. Det är ett mirakel att vi har skapat en ny vän. Men jag har varit självisk hela mitt liv. Jag vill inte vara en dålig pappa, det skulle knäcka mig, men jag vet inte om jag har det i mig att vara en superpappa heller. Jag blev känd när jag var 16 år och har aldrig behövt ta hand om mig själv. Jag är inte kapabel att ta hand om mig själv. Och nu ska jag ta hand om en annan människa – självklart är jag skraj. Allt är helt okänt för mig.

Blickar framåt. Efter höstens efterlängtade comeback­album väntar nu spelningar världen över. ”Självklart kommer jag fucking turnera igen.”

* * *

Robbie Williams är hemma i England för att marknadsföra sitt nya album Taking the crown. En skiva där han lämnar den traditionella brittiska ljudbilden med akustiska gitarrer, piano och stråkar. I stället är det sprakande synthar, syntetiskt sväng och elektroniska melodier.

Det är också, som titeln antyder, en abdikerad popkung som åter gör anspråk på tronen. Under 90- och 00-talen dominerades hitlistorna av Stoke-on-Trent-sonen: över 85 miljoner sålda album, 17 Brit Awards (fler än någon annan artist någonsin) och ett Guinnessrekord med över 1,6 miljoner konsertbiljetter sålda på en och samma dag.

Lägg därtill en succécomeback i det åldrade, återförenade pojkbandet Take That 2010 – med utsålda världsturnéer, och singelettor.

När Robbie Williams nu gör solocomeback, med sin första skiva i eget namn sedan Reality killed the videostar (2009), gör han det med stort självförtroende.

– Det har gått väldigt, väldigt lätt att göra den här skivan. Det är det nionde albumet och det har inte varit lika enkelt sedan jag och Guy Chambers skrev min debutskiva. Första albumet tog sju dagar att skriva, den här skivan tog tio dagar.

Varför gick det så lätt?

– Min svåger är med i en rapgrupp som heter Connects, och hans musik blev bättre över en natt. Jag frågade vem han jobbat med och han presenterade mig för några australiensare i en bar som jag genast bjöd upp till mitt hus. Det kändes bara rätt.

Taking the crown har refränger som tycks konstruerade för akustiken som uppstår mellan stålbalkarna i världens fotbollsarenor, hits som kommer att promenera med en bakåtlutad swagger till toppen av singellistorna.

Men också det som gjort Robbie Williams till en artist vi älskar: det trasiga, det mänskliga, det rastlösa. Den vanliga killen med en våldsam livslust som vill ha allt – men inte riktigt kan hantera det.

Han är en artist som både du och din mormor beundrar i smyg. Som kommer undan både med att dansa grensle över en bistrostol med hundvalpsögon – och sjunga Mr Bojangles med snedbena och uppknäppt fluga hängande runt skjortkragen.

För man vet att han är på riktigt. Att han har själ. Musiken är bara ena halvan – det är vad personen Robbie Williams tillför till den som får allt att komma till liv.

Extra tydligt blir detta på Taking the crown där många textrader kommer från ett blödande hjärta. som i Into the silence (”It’s a very lonely, depressing, frightening place to be”) och Different (”This time I’ll be different, I promise you”).

– Mellan 20 och 30 var jag otroligt sårbar och otroligt deprimerad.

Jag hade ett negativt band som spelade i mitt huvud och bara upprepade: ”Du är skit, skit, skit.” Som de flesta, antar jag. Man kan fortsätta så, eller inse att 40-strecket är runt hörnet och att man måste ändra sig – annars kommer man tillbringa hela sitt jävla liv med att må piss. Det går inte bara att konstatera att ”det är så här jag är: sårbar, deprimerad, ledsen”.

Har du gått i terapi på sistone?

– Nej, terapi funkar fan inte. Eller… det hjälper säkert, för både jag och min fru har gått i terapi ihop och vi bråkar aldrig. Men jag har inte gått i terapi ensam sedan jag var 26 år.

Robbie Willams rör skeden så hårt i tekoppen att det uppstår ett eko i hotellsvitens stora vardagsrum.

– I 20-årsåldern tror man att allt ska lösa sig självt, att det bara är en tidsfråga innan man en dag vaknar upp och plötsligt är lycklig. Jag var 36 och kände mig likadan som när jag var 26. Och jag insåg att något måste fan förändras. Och den förändringen syns på skivan.  Det är mer liv, lyster, optimism, självsäkerhet och… ”surety”?

Jag vill säga ”surety” men jag vet inte om det är ett riktigt ord. Men de här låtarna är säkra på sig själva, de vet vad de är.

Varje låt har en distinkt karaktär.

– Precis. De har dessutom ett arenasound. Jag är optimistisk inför det här albumet. Det var jag inte med förra skivan och det var inte mitt management eller skivbolag heller.

Den var ju bra! 

– Jag vet! Jag älskar fan den skivan. Men det var inga singlar på den. Den hade ingen Feel, Angels eller Rock DJ. Men det här albumet vill jag gå ut i krig med, säger han och knyter den tatuerade näven så att bokstäverna ”LOVE” träder fram på varje knoge.

Många skulle vilja vara Robbie Williams. Vad är det bästa med att  vara det?

– Du får en privat kock, chaufför, städare, säkerhetspersonal. Det bästa med att vara Robbie Williams är hela livsstilen, som är helt fantastisk och som jag inte ens kunde fantisera om när jag växte upp. Det är ett väldigt dyrt liv, men helt underbart. Jag har en stor frihet.

Hur utnyttjar du den friheten?

– Jag är väldigt nöjd med att stanna hemma och göra ingenting alls. Jag hatar restauranger, jag hatar biografer, jag hatar ställen med stora folksamlingar. Jag gillar internet, sportkanalerna och tårta. Skulle jag inte släppa skivor skulle jag bara äta massa tårta. Att släppa en skiva är rena bantningsprogrammet för mig.

Är din fru likadan?

– Hon är lat precis som jag. Vi älskar reality-tv. Vi kan lätt ligga i sängen och titta på det hela dagen, gå och lägga oss, och vakna nästa dag och göra om det igen.

Och det värsta med att vara Robbie?

Han klappar sig på magen.

– Jag har dålig matsmältning!

Du brukade åka ut i öknen och spana efter ufo:n. Vad hände med det intresset?

– Det var det jag tänkte syssla med när jag inte skulle vara popstjärna längre.

Dra mig tillbaka och göra dokumentärer om det övernaturliga. Jag är fortfarande intresserad av det, men det är inte lika hardcore.

Varför inte?

– Börjar man intressera sig för det övernaturliga stöter man förr eller senare på galningar och bluffmakare. Det krossar ens hjärta. För jag har sett ufo:n när jag har varit helt nykter. Tysta, precis ovanför träden, i samma storlek som en fotbollsplan. Och jag har sett andra saker som är oförklarliga. Men, ja, längs vägen har jag också stött på många sinnessjuka människor.

Vad är det dummaste du har köpt för dina pengar?

– När jag var 18 år och med i Take That åkte vi till Elton Johns hus. Han visade oss sin bilsamling med fyra Ferraris, fyra Lamborghinis, fyra Porschar, fyra Aston Martins. Så jag tänkte: ”Ah, det är det man gör när man säljer skivor och tjänar pengar…” När jag kom till Los Angeles och tjänat pengar köpte jag fem superbilar: ”Jag ska ha den och den och den…” Men när de levererades på uppfarten till mitt hus tänkte jag bara: ”Det här var ju jävligt korkat…” Så jag sålde alla direkt. Nu har jag två begagnade Range Rovers, en här i England och en i Los Angeles.

Du har aldrig haft ett jobb. Hur känns det att aldrig ha behövt ställa klockan på morgonen?

– Du, Take That var som att vara med i armén. Ingen stod på vår sida och de körde med oss som hundar. Det var ett jobb. Ett hårt jobb.

Victor Johansson

Foto: Julian Broad/Contour by Getty Images/All Over Press
Intervjun är tidigare publicerad i Café nummer 11/2012.

Fobier, åtal, livsfarliga beslut, konstiga sms och vadslagningar med Courtney Love. Journalisten och författaren Neil Strauss öppnar upp rejält i Cafés klassiska intervjuserie.

* * *

Vilket är ditt mest minnesvärda telefonsamtal?
– När New York Times ringde och undrade om jag ville bli deras musikkritiker. Jag var bara 21 år och minns exakt hur jag satt, vart jag var och sättet jag höll telefonen på.

Vilket är det konstigaste sms du fått?
– Från en tjej i Chicago: ”Jag tar livet av mig om tre minuter. Jag är nästan medvetslös och sitter hemma i mitt gara.” Som i ”garage” – fast ordet var avklippt. Jag trodde att hon dött när hon skrev meddelandet.

Vad hatar du mest av allt?
– Människor som tror att de är smartare än vad de är. Och bönor.

Vilken bok har betytt mest för dig?
– Odysseus av James Joyce. Jag läste den i high school och insåg då ordens kraft.

Vilken är din största fobi?
– Den är så stor att jag på inte kan säga det, utifall att någon skulle läsa detta och utsätta mig för den.

Vilken dag har varit den svåraste i hela ditt liv?
– Under en promotionturné låg jag med någons flickvän och sen skulle pojkvännens alla bröder mörda mig. Jag fick ha livvakt på boksigneringen. Robert Johnson dog efter att ha legat med en gift kvinna, så man måste vara försiktig.

Vad smugglade du in i USA senast?
– Jag kan inte berätta, eftersom jag just nu står åtalad för det.

Ditt livs bästa respektive sämsta affär?
– Den sämsta: jag slog vad med en tjej att jag inte skulle få orgasm på 30 dagar. Det slutade med att hon personligen gav mig en orgasm i bilen samma kväll. Den bästa var när jag vann ett vad mot Courtney Love. Andranamnet på hennes nästa barn ska nu bli antingen Neil eller Style (Strauss alter ego i boken Spelet).

Vilken är din käraste ägodel?
– Min laptop. En gång anordnade en flickvän en överraskningsfest. Jag kom hem till ett iscensatt inbrott och en maskerad snubbe stod mitt i lägenheten. Första tanken: ”Det står en maskerad snubbe i mitt hem.” Andra tanken: ”Jag har inte säkerhetskopierat hårddisken.”

Vilket är ditt favoritord?
– Sesquipedalian. Det betyder ”någon som gillar att använda högtravande ord”.

Vad vet du i dag som du önskar att du visste när du var 15?
– Allt jag lärde mig när jag skrev Spelet. Min pappa läste boken och sa: ”Jag önskar att jag läst den här när jag var yngre.” Jag svarade: ”Well, i så fall hade jag antagligen aldrig fötts och kunnat skriva den.”

Emil Persson

* * *

Neil Strauss, 42, är journalist, författare och aktuell med intervjusamlingen Alla älskar dig när du är död.

Vilken är Carina Bergs största fobi? Det värsta kok stryk hon fått? Och hur nära har hon varit att dö? Sveriges gladaste programledare ställs mot väggen i Cafés klassiska intervjuserie.

* * *

Vilken är din största framgång i livet?
– Att jag har gått från att, i många år, nära ett oerhört självförakt till att nu kunna titta mig själv i spegeln och tänka: ”Yeah! I’d fuck her!”

Vilken är din största motgång?
– Mellanstadiet. Inget barn borde behöva gå mellanstadiet. I alla fall inte med andra barn.

Ditt livs mest minnesvärda telefonsamtal?
– När den där tv-mannen Kristian Luuk ringde och ville att jag skulle prova till ett program på TV4. Det var början på något jag inte kunnat föreställa mig.

Vilket är det konstigaste sms du fått?
– När Åsa Waldau önskade glad påsk.

Vilken är din största fobi?
– Clowner. Jag vågade hålla i en clowndocka första gången när jag var 14.

Vilket är det värsta kok stryk du fått?
– Från min syster. Vi slogs långt upp i åren. En gång när vi jobbade på samma jobb slog vi varandra på väg till bussen. Jag har en halv tand i underkäken efter en välriktad spark från henne. I dag är hon VD på ett skyltföretag och jag älskar henne.

Vad är det närmaste du har kommit att dö?
– Jag gick med hörlurar och lyssnade på musik på tågspåret i Åkersberga. Jag fattade inte vad som tutade. Trodde att det var något i musiken. Det var så nära att jag var helt blank i huvudet i timmar efter.

Hur skulle du vilja dö?
– Jag vill hoppa i skottlinjen framför ett litet barn.

Vilken är din favoritsvordom?
– Livspusslet.

Vilket är ditt favoritord?
– Jag gillar gamla ord. Som mannekäng, kapuschong och kuddvar.

Vad hatar du mest av allt?
– När jag hamnar i sammanhang där jag känner mig dålig. Och krig.

Vilket är tidernas coolaste filmcitat?
– ”Everything always ends badly, otherwise it would not end.”  Tom Cruise i Cocktail.

Vad är ditt favoritgift?
– Snus.

Ångrar du något i livet?
– Att jag inte hängde mer med de människorna som inte längre finns kvar att hänga med.

Vem är din största förebild?
– Sarah Silverman.

Om du fick ändra en sak med ditt utseende, vad skulle du välja?
– Att få ett par superstora vingar på ryggen.

Nämn fem saker du gör när ingen ser dig?
– Äter ostbågar utan att använda händerna, ”tungdoppsmetoden”. Tittar på Cheaters. Samt många fler saker, men det finns ju en poäng med att jag gör dessa när ingen ser. Det är inte meningen att folk ska veta!

Vilken är ditt livs bästa och sämsta affär?
– Jävla aktiejävlar var väl det sämsta. Min bästa affär har jag framför mig. Lyckas vi sälja Berg flyttar in till USA blir nog det en bra affär.

Victor Johansson

Carina Berg, 34, är aktuell med Berg flyttar in på TV4 och podcasten Samtidsterapi med Strömstedt & Berg på TV4.se (båda har nypremiär i höst).

På fredagskvällen ska förbundskaptenen Staffan Olsson leda Sveriges handbollslandslag till OS-final. Tidigare i år ställde Patrik Hedlund honom mot väggen i Cafés klassiska intervjuserie.

Vilken är din största framgång i livet?
– Att jag har träffat min nuvarande fru Bea.

Vilken är din största motgång?
– Att jag aldrig tog OS-guld. VM på hemmaplan 1993 – när jag fick mycket kritik – var också jobbigt. Många idrottsmän säger att de inte bryr sig om kritik från medier, men det gör man.

Vilket är det konstigaste sms du fått?
– Jag har fått en del anonyma sms från folk som har åsikter om landslagsuttagningar.

Vad vet du i dag som du önskar att du visste när du var 15?
– Jag borde börjat träna tidigare och hårdare. Jag levde länge på min talang. Utanför handbollen är det att man inte ska ta ut problem i förskott.

Vilken är din största fobi?
– Höjder. När jag åkte hiss i en skyskrapa i Tokyo mådde jag riktigt dåligt och vägrade gå ur.

Vilket är det värsta kok stryk du fått?
– Har klarat mig privat, men under en match var det två spelare i Essen som slog ner mig. Jag fick ett slag över näsan och ett knä i mellangärdet.

Vad är det närmaste du har kommit att dö?
– Jag har opererat mitt hjärta två gånger eftersom jag har ett medfött hjärtfel.

Vilken är din favoritsvordom?
– ”Shit-britt” har fastnat. Försöker vara lite ungdomlig och hänga med i svängarna.

Vilken bok har betytt mest för dig?
– Någon av Willi Railos böcker om mental träning. De hjälpte mig efter VM -93 då jag fick problem med självförtroendet.

Vad är ditt favoritgift?
– Efter 13 år i Tyskland – öl. Gärna weissbier.

Har du haft en riktigt dålig drogupplevelse?
– Nej, men på en fest rökte en kompis hasch. Det slutade med att han bad mig ta ner honom från väggen. Då blev jag skrämd.

Vilken bil skulle du helst vilja äga?
– En Mercedes cab från 70-talet. Det tuffaste jag ägt är en Nissan SX 200 Targa. Det häftigaste med den var att det gick att fälla upp ljusen.

Om du fick ändra en sak med ditt utseende, vad skulle du välja?
– Kanske ha en annan ögonfärg – bruna.

Vilken dag har varit den svåraste i ditt liv?
– När jag var 15 och fick reda på att jag skulle göra min första hjärtoperation. Jag hade inga symptom, så jag förstod inte varför.

Vilken är ditt livs bästa respektive sämsta affär?
– Bästa: mitt första aktieköp. Köpte SEB för 10 kr på 90-talet och sålde för 180 kr. Sämsta: köpte fyra olika it-aktier väldigt dyrt – de är värdelösa i dag.

Vilken är din käraste ägodel?
– Jag har en ring på ett läderarmband som min far hade och även mina barn har. På den står det att man ska vara modig och tro på sig själv.

Tidigare publicerad i Cafe 2/2012.
Foto (beskuret): Scanpix

I går försvarade Usain Bolt sitt OS-guld. Jonas Terning träffade honom innan tävlingen för ett snack om bland annat framgångar och förebilder, men också om vad sprintern ska belöna sig med om det går som han vill.

***

 Vilken är din största framgång i livet?
– När jag slog igenom inför min hemma­publik på junior-VM i Kingston 2002. Jag var den enda individuella guldmedaljören från Jamaica och många gladdes med mig. Det betydde mycket för Jamaica. För mig är den dagen större än dagen då jag slog världsrekordet på 100 meter.

Och din största motgång?
– När jag blev skadad som 18-åring. Efter det var jag skadad till och från i nästan tre säsonger.

Vilket är ditt livs mest minnesvärda telefonsamtal?
– Ärligt? När min flickvän ringde och gjorde slut i början av förra året. Jag var på väg till en fest när hon ringde och berättade de dåliga nyheterna. Jag kommer aldrig att glömma det samtalet.

Vilken är din största fobi?
– Att dö. Jag har inga fobier och är inte rädd för någonting, förutom döden.

Hur skulle du vilja dö?
– Snabbt, fridfullt och smärtfritt.

Ångrar du något i livet?
– Nej, allt jag har gjort har jag njutit av. Jag kan inte klaga på någonting.

Vilket är det märkligaste rykte du har hört om dig själv?
– Att jag skulle vara på väg att bli pappa. Det är inte sant.

Om du fick ändra en enda sak med ditt utseende – vad skulle du välja?
– Absolut ingenting. Flickorna älskar mig som jag är, så jag är nöjd.

Vilken dag har varit ditt livs svåraste?
– Dagen efter VM-finalen på 200 meter i Helsingfors 2005. Jag slutade springa mitt i loppet på grund av en skada och fick mycket kritik från alla på Jamaica och mina fans. Alla snackade om att jag var slut. Det var en av de tuffaste dagarna i mitt liv.

Vilken är din käraste ägodel?
– Min bil, helt klart. En Nissan GT-R Skyline 2010. That’s my baby!

Vilken bil skulle du helst vilja äga?
– En Chevy Mustang från 1968. Jag ska köpa en sån efter os i London 2012. Den kommer att bli riktigt dyr, och just nu vill jag inte lägga så mycket pengar på en bil. Problemet är skattereglerna på Jamaica. Alla bilar jag köper blir nästan dubbelt så dyra när jag importerar dem. Men efter OS, om allt går bra, kommer jag ha råd med den.

Vad vet du i dag som du önskar att du visste när du var 15?
– Att alla blir skadade förr eller senare. Det går inte att undvika. Men min tränare har lärt mig att fortsätta vara fokuserad och försöka hitta en väg runt problemet i stället.

Vem är din största förebild?
– Kevin Garnett i Boston Celtics. Han är stark, jobbar hårt och gör alltid sitt yttersta. Förra säsongen var han skadad och det var inspirerande att se honom på bänken, hur han hela tiden pushade sina lagkamrater och stöttade dem. Mod, styrka och god sportsmannaanda. Sån vill jag vara.

Säg en sak du är riktigt dålig på?
– Jag suger på att simma. Drunknar du kommer jag inte att kunna hjälpa dig.

Intervjun tidigare publicerad i Café 6/2011.

Sveriges vigaste rockstjärna om Refuseds drömgage på Coachella, hotfulla klubbägare, att vara ”Sveriges sexigaste man” och hur ex-flickvännen Amanda Jenssen fick honom att börja dricka alkohol.

***

Hur mycket pengar fick Refused egentligen för comebackspelningen på Coachella?
– Jag har råd att köpa efterrätt, kan man säga. Coachella är kända för att få band att återförenas, så det är klart att de är generösa med sina gage. Men vi har inte fått några pengar än så jag lever fortfarande på marginalerna.

Vad ska du göra med pengarna?
– Jag går inte och köper guldtänder och en Porsche. Jag tänker använda pengarna till att kunna göra exakt det jag gör i dag. Men det är skönt att inte behöva oroa sig för varje tusenlapp.

Berätta om era kändaste fans!
– Guns N’ Roses gillar oss. Kirk Hammet från Metallica kom fram och var jättepeppad på Refused, han började sjunga en massa The (International) Noise Conspiracy-låtar också, det var märkligt. Sedan har medlemmar från Rage Against the Machine kommit fram och sagt att de gillar Refused.

Hur känns det att höra?
– Många av de här banden växte jag upp med och lyssnade på när jag var ung. Så det är coolt. Vi gjorde ett avtryck som jag inte trodde var möjligt, vi var bara ett punkband som spelade musik inom en ganska begränsad scen. Sedan lade vi av.

2004 utsåg Elle dig till Sveriges sexigaste man. Vilka fördelar fick du på krogen?
– Inga alls! Det var bara en stor nackdel. Med min bakgrund uppfattade folk det bara som något slags hån. Jag tänkte ”jävlar vad Lyxzén ska få ligga!”. Haha, nädå, men folk var mest bara arga och undrade hur jag kunde gå med på att vara sexigast i Sverige. Jag gick ut på krogen och tänkte att nu är jag kungen av Sverige. Så kom tjejer fram och skällde ut mig. ”Hur kunde du ställa upp på det där?!” Märkligt.

Hur var ditt och Amanda Jenssens förhållande? Var det en vanlig Svenssonrelation eller ett kaotiskt rockstjärneförhållande?
– Det var både och. Man har sidor som inga andra får se, när pyjamasbyxorna åker på. Men samtidigt var det två extroverta människor som talar med stora gester. Men vi hade kul ihop och hon är en mäktig människa. Det var faktiskt jäkligt great. Men ibland funkar det bara inte.

Jag hörde att hon fick dig att börja dricka.
– Ja, hon fick mig att börja festa. Det var kvinnans list. Jag var nykterist i 19 år tills jag träffade Amanda. Jag tror hon var väldigt nöjd med det. Men det är ingen big deal, jag var inte på dyngfyllan och låste in mig på toan som en 15-åring. Det låter som att Amanda söp mig under bordet. Det var mer att man började ta ett glas champagne när det var fest. Jag tycker fortfarande att drickande är en menlös aktivitet.

Varför då?
– Det är sorgligt att vi har sociala strukturer där man måste stå med en öl i handen för att vara med. Och sedan är jag väl lite kontrollfreak, jag har lite svårt för när man känner att man bara blir dum i huvudet. En hämmad västerbottning…

Hur var det att turnera med ditt andra band, Invasionen, i Kina?
– Det speciella var att komma dit och sjunga på svenska. Vi har lagt så fruktansvärt mycket tid på texterna, ”det här kommer direkt från hjärtat”, och sen när man står där på scen blir det bara bla bla bla. Men jag tror de gillar musiken, energin och melodispråket.

Hur funkar det rent politiskt att spela i Kina?
– Inför en spelning med INC fick vi ett meddelande: ”Stadsfullmäktige har läst era texter och det här är inte okej. Ni får inte komma hit.” En annan gång bestämde säkerhetsrådet att inga utländska band får spela den här veckan. Så vi drog runt på spelningarna i tio dagar och bara hejade på folk.

Om man redan är vegetarian och ”nykterist”, hur lägger man om sina vanor runt 40 för att bli sundare?
– Jag spelar fotboll tre dagar i veckan med ett division fem-lag i Umeå. Jag är mittfältare och springer på kanten upp och ned. Som en Johan Elmander fast utan styrkan.

Ingen 40-årskris?
– Jag har aldrig haft ett nio till fem-jobb. Ibland så får man normalitetsnoja: jag har ingen tjej, jag har inget uppstyrt liv, jag sover hur länge jag vill på dagarna och mitt jobb går ut på att jag ringer några polare och frågar om ”vi ska repa”. När ska jag växa upp? Vad fan håller jag på med? Men sen inser jag att det här är livet.

Du beskriver dig som ”fåfäng” – vilket är ditt favoritklädmärke?
– Jag gillar April 77. Alla deras kläder är helt veganska och de har fejkskinnjackor. Men det som är bra med att spela i band är att man får kläder skickade till sig. Som jeans.

Hur bor du?
– Jag köpte ett hus på Blocket! Ett vitt litet hus för 200 000 kronor. Det ligger på landet, fyra mil utanför Umeå. Jag är superohändig så jag får ringa morsan. Hon är händig och brukar stå och snickra när jag kommer hem från turné.

Vilken är din allra bästa turnéanekdot?
– Vi är på Italienturné och kommer till en klubb med konstig stämning och skumma människor. Och de vägrar betala oss. Vår basist skriker: ”Ge oss pengarna!” Till slut ställer sig klubbchefen upp, tar fram 850 euro ur fickan och säger: ”Here is you money – now I’m gonna kill your guy.” Så sliter han av sig jackan och börjar slå i väggen. Jag springer till logen där de andra håller på att ta på sig gitarrerna och precis ska gå på scenen. Vi slänger in alla grejer i bilen, hämtar kläderna på hotellet och drar därifrån på fem minuter. Det är den mest välbetalda spelningen vi aldrig spelat.

Victor Johansson

Intervjun är tidigare publicerad i Café 06/2012.